SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÅSERI 1seri4, n.; best. -et l. -t; pl. -er. (förr äv. med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. causerie, till causer (se KÅSERA)]
kåserande; numera nästan bl. konkretare: i kåserande stil hållen (hållet) skildring l. framställning l. föredrag l. uppsats l. tidningsartikel o. d. Ett kåseri över, äv. om ett ämne. AB 1860, nr 91, s. 3. (Fransmannen) konverserar lätt och angenämt under mer eller mindre spirituella kåserier öfver dagens företeelser och ”on dits”. Torpson Eur. 1: 158 (1895). Ett filologiskt kåseri. Linder Apostroft. 1 (1897). (Musset) var en mästare i det lyriska kåseriet, där han lät tonfallen växla mellan löje och vemod. BonnierLittH 4: 132 (1930). DN(A) 1933, nr 102, s. 10 (om radioföredrag). — jfr RADIO-, TIDNINGS-KÅSERI.
Ssgr: KÅSERI-ARTAD, p. adj. PedT 1896, s. 123.
-STIL. kåserande stil. PedT 1893, s. 398.
Spoiler title
Spoiler content