SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KADI ka4di, m.; best. -n ((†) -en KKD 5: 367 (1711); i best. anv. utan slutartikel KKD 5: 52 (1709), Agrell Maroco 1: 34 (1789, 1796)); pl. -er (Rålamb osv.) l. -s (Dalin (1852) osv.) ((†) = (KKD 5: 367 (1711))).
Ordformer
(cadi 16581872. kadi 1711 osv. qadi 1900)
Etymologi
[jfr t. kadi, eng. o. fr. cadi; av arab. qāḍī; jfr ALKALD]
i mohammedanska länder: person med uppgift att avgöra rättstvister, i sht sådana av civilrättslig l. religiös natur, domare. Rålamb Resa 69 (1658, 1679). KKD 5: 367 (1711). Ålund (o. Thunman) Hellwald o. Beck 65 (1878). Böök Nasreddin Hodscha 9 (1928).
Spoiler title