SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAJAN kaja4n, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[till KAJANA, fin. Kajaani]
(förr) invånare i (det från midten av 1500-talet till 1700-talets slut existerande) Kajana län i Österbotten. Widekindi KrijgH 322 (i handl. fr. 1611). Vid sin kröning utelemnade (G. II A.) .. den af fadren antagna titeln: De Lappars och Kajaners konung. Fryxell Ber. 6: 7 (1833). SvH 4: 287 (1904; i fråga om förh. 1607).
Spoiler title
Spoiler content