SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAKTUS kak4tus, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, ngn gg = (Oldendorp 1: 191 (1786), SDS 1925, nr 92, s. 8) ((†) kaktuser Edgren Montez. 22 (1898). kakter (cac-) Dalin (1851), Larsen (1884). Anm. Ngn enstaka gg förekom förr den lat. pl.-formen cacti. Andersson Verldsoms. 3: 336 (1854)); äv. KAKTÉ kakte4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(kakté (cac-) 18621930. kaktus (cac-) 1752 osv.)
Etymologi
[jfr d. kaktus, t. kaktus, kaktee, eng. cactus, fr. cactus, cactée; av lat. cactus, gr. κάκτος, benämning på en taggig växt, sannol. den i Sydeuropa o. Nordafrika hemmahörande Cynara cardunculus Lin., kardon]
växt tillhörande den huvudsakligen i de tropiska, subtropiska o. tempererade delarna av Amerika hemmahörande familjen Cactaceæ, vars arter (som hos oss i många fall odlas som krukväxter) bl. a. karakteriseras av mycket köttig o. saftig, ofta tjock o. klumpig, i de allra flesta fall bladlös, men med (knippen av) borst l. taggar försedd stam o. i allm. stora, lysande blommor med fatlik, trattlik l. hjulformig krona o. av kort varaktighet; äv. koll. Torén Resa 319 (1752). Besynnerlige och prägtige äro (på Små Antillerna) de många slag Cactus, saftige och taggige växter, som väl sakna blad, men bära blomor och frukter. Oldendorp 1: 191 (1786). Omplantering af de för beständigt i krukor stående kakteerna sker bäst om våren. HbTrädg. 7: 91 (1883). Stjernstedt JanHj. 19 (1905). — jfr BLAD-, FIKON-, IGELKOTT-, JUL-, KLOT-, LED-, MELON-, PELAR-, RUMS-KAKTUS m. fl. — särsk. bot. i pl. kaktéer, benämning på växtfamiljen Cactaceæ, kaktusväxter. Düben Vextr. 142 (1841). NF 2: 1497 (1878).
Ssgr: KAKTUS-ART. Lundström Trädg. 345 (1852).
-ARTAD, p. adj. Kaktusartade buskväxter. Janson FörstaMänn. 11 (1906).
-BLOMMA, r. l. f. Verd. 1888, s. 231.
-BUSKE. Lundell (1893). Melander UnderlLand 74 (1912).
-DAHLIA. [jfr t. kaktusdahlie, eng. cactus dahlia] i sht trädg. individ av vissa ss. prydnadsväxter odlade varieteter av dahlian (Dahlia variabilis Desf.), vilkas korgar (”blommor”) till följd av de långa o. smala, tillspetsat rörlika blommornas form påminna om en taggig kaktus. SD(L) 1897, nr 443, s. 3. Almquist Ärftl. 43 (1912).
-FIKON. [jfr t. kaktusfeige] den ätliga, om fikon påminnande frukten av vissa kaktusarter, särsk. av Opuntia Ficus indica Mill., fikonkaktus. Hallström ItBr. 115 (1901). Jönsson Gagnv. 124 (1910).
Ssg: kaktusfikon-buske. Wallin Bref 146 (1847).
-HÄCK. Qvanten LyrDikt. 135 (1852, 1859). De af hvassa kaktushäckar kringhägnade trädgårdarne (vid Libanon). Heidenstam End. 9 (1889).
-ODLARE.
-ODLING.
-SKOG. En mexikansk kaktusskog. PT 1910, nr 65 A, s. 3.
-SNÅR.
-TAGG.
-VÄXT, r. l. m. växt hörande till växtfamiljen Cactaceæ; särsk. bot. i pl. ss. benämning på ifrågavarande familj. HbTrädg. 7: 91 (1883). PT 1910, nr 65 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content