SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KALAD, r. l. m.
Ordformer
(calad c. 17691851. kalad 1846 osv. calade 18381851. galade 1847)
Etymologi
[jfr t. callade, fr. callade (ä. fr. gallate); trol. ytterst av it. galada (Schwarz Dansk Spillebog 120 (1847)), gallata (HbiblSällsk. 1: 181 (1838)); annorlunda Gamillscheg (1928; under callade)]
(†) spelt. i trisett: förhållandet att en spelare tillsammans med sin moatjé tar alla sticken; motsv.: (stora) slam i vissa andra spel; äv. i uttr. göra kalad; jfr KALADON. Ren Calad jag spår och tror, / Förhand har du, Mollberg Bror. Bellman (SVS) 1: 130 (c. 1769, 1790). Lundequist KonstSpel. 3: 53 (1849). Ekbohrn (1904).
Spoiler title