SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALENDARISK kal1enda4risk l. 1032, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-isch 1659. -isk 1822 osv.)
Etymologi
[avledn. till KALENDARIUM]
1) som utgör l. har avseende på l. sammanhänger med ett kalendarium l. en kalender l. kalendarier resp. kalendrar. Kalendariskt år, kalenderår. Geijer Häfd. 169 (1825). Nilsson FestdVard. 188 (1925). (†) Twå store taflor och 1. Calendarisch tafla (dvs. kalendertavla). BoupptSthm 10/3 1659.
2) (†) med anslutning till KALENDER, sbst.2 3, = KALENDRISK. Ett par nödrim af den Kalendariska sorten. Tegnér (WB) 4: 180 (1822).
Spoiler title
Spoiler content