SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALMUCKISK kalmuk4isk, förr äv. KALMUKISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr ofta skrivet cal(l)-. -muck- (-mukk-) 1669 osv. -muk- 1803)
Etymologi
[jfr t. kalmückisch; avledn. av KALMUCK]
adj. till KALMUCK.
1) motsv. KALMUCK 1. Barckhusen Cotossichin 42 (1669). Av kalmuckiska och kirgisiska lamskinn beredes det finlockiga pälsverk, som kallas astrakan. Verd. 1892, s. 184. Essén Eur. 21 (1926). — särsk. (tillf.) mer l. mindre bildl. l. oeg., för att beteckna ngn l. ngt ss. barbarisk(t) l. ociviliserad (ociviliserat) o. d.; jfr KALMUCK 1 slutet. Thorild 3: 18 (1791).
2) (†) motsv. KALMUCK 2 a; anträffat bl. ss. adv.: på samma sätt som astrakanskinn. (Björnens) kalmuckiskt (dvs. lurvigt) ludna skinn. Sturzen-Becker 6: 236 (1868).
Avledn.: KALMUCKISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; förr äv. (i bet. 2) KALMUCKSKA, r. l. f. (-iska 1773 osv. -ska 1811)
1) kalmuckisk kvinna.
2) språkv. det mongolspråk som talas av kalmuckerna. HA 9: 48 (1773). Charpentier Ruysbr. 31 (1919).
Spoiler title
Spoiler content