benämning på det syriska kustlandet (söder om Tyrus o. Sidon), på Palestina samt på landet öster om Döda havet; ofta i uttr. Kanans land; särsk. bildl. med tanke på att Kanan var det goda land som Herren lovat judarna efter deras vedermödor i Egypten o. under vandringen i öknen; jfr Hjelmqvist BibGeogrN 130 ff.(1904). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) fruktbart o. bördigt land; äv.: land l. plats på jorden där det är godt att vara, ”paradis”; äv. i bild; äv. övergående i bet.: (hägrande) sällhetstillstånd l. sällhetstid. KKD 2: 37(1706). D. 26 (augusti) .. gingo wi utur det wälflytande Saxenland, wårt goda Canaan, in uti Slesien. Därs. 44(1707). (I mellersta delen av södra Ryssland finns en myckenhet av) korn, rågh, hvette (osv.) .., så att man rättel(igen) kan kalla det för Canans landh. HH XVIII. 4: 17(1708). Vi få icke se det nya (dvs. en ny världsordning), icke mina barn, .. men deras barn skola kanske se Kanaan, der mjölk och honing skall flyta för alla. Strindberg Utop. 196(1885). Våra dagars Frankrike, antiklerikalismens Kanaan. Böök 1Ess. 170(1913).
b) (i religiös stil) om himmelen, det sällhetsland som den fromme längtar efter. Wårt rette Canaans landh, thet kosteliga himmellrijket. Bullernæsius Lögn. 412(1619). Thet Himmelska Canaan. Spegel Pass. 10(c. 1680). Vaka, bed och strid, / Än en liten tid. / Snart ditt Canaan skall hinnas, / Kronan räckas, palmen vinnas / I en evig frid. Ps. 1819, 210: 11. Ett folk såsom sanden / Vid havets strand / Gud förer vid handen / Till löftenas land, / Det himmelska Kanaan. NPs. 1921, 549: 4.
