SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAPITÄL kap1itä4l, n. (Rudbeck Atl. 2: 532 (1689) osv.), äv. (i bet. 3 alltid) r. (l. m.) (Möller 1: 8 (1745; i bet. 1), SvD(B) 1933, nr 80, s. 6 (i bet. 1)); best. -et, ss. r. l. m. -en, äv. -n; pl. = l. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet cap-. -itail 1823 (i bet. 3). -ite(e)l 16741899. -itäl 1755 osv. captel c. 1750)
Etymologi
[jfr d. kapitæl, ä. t. capital, t. kapitäl, kapitell o. (i bet. 3) kapitälchen; ytterst av lat. capitellum, diminutiv av capitulum (se KAPITEL, sbst.1)]
1) byggn. den översta, ofta ngt framspringande o. rikt utsmyckade delen av en kolonn, pelare l. pilaster; pelarhuvud. Mykenskt, doriskt, joniskt, korintiskt, romanskt, gotiskt kapitäl. 4 Capiteler aff Gåtlandz Sten. BoupptSthm 1674, s. 951 a, Bil. Pelaren .. delas i Bas, Skaft och Kapitel. Scheutz Ritk. 80 (1832). En herrlig dorisk kapitäl (kan) tjena till altarbord i ett katolskt kapell. Heidenstam End. 43 (1889). Fatab. 1929, s. 172. — jfr ANT-, BLAD-, BLOMKALK-, KLOCK-, KOLONN-, KORG-, PELAR(E)-, PILASTER-, TJUR-, TÄRNINGS-, VOLUT-KAPITÄL m. fl.
2) bokb. jfr KAPITAL, sbst.3 1.
a) vardera av de tygremsor som vid bindning fästas upptill o. nedtill på ryggen av en häftad bok, innan lösryggen ditsättes, kapitälband. Virström Bokb. 69 (1922). 3NF (1929).
b) om lösryggens översta resp. nedersta kant. (Bok-)ryggens översta kapitäl. Dahl BibliotHb. 1: 537 (1925). Key Amatörbokb. 41 (1929).
3) boktr. till antikvastilen hörande bokstav som har samma form som de stora bokstäverna (versalerna), men ungefär samma storlek som de små bokstäverna (gemena); äv. paleogr. om majuskel av enkel, rätlinig typ som användes i antika inskrifter o. i antika o. äldre medeltida manuskript; jfr KAPITAL-BOKSTAV (se under KAPITAL, adj. ssgr). Weste (1807). Täubel Boktr. 2: 23 (1823). Rydberg Dikt. 1: 46 (1876, 1882). Schück MedeltKultH 59 (1907). SvBoktrFMedd. 1933, s. 120.
Ssgr: (2 a) KAPITÄL-BAND. bokb. = KAPITÄL 2 a; äv. ss. ämnesnamn. MeddSlöjdF 1898, 2: 79. SvSlöjdFT 1929, s. 92.
-FORM; pl. -er. särsk. byggn. till 1. Wrangel Konststil. 6 (1897).
(3) -SKRIFT. paleogr. (majuskel)skrift med kapitäler. UB 1: 505 (1873). Schück MedeltKultH 59 (1907).
Spoiler title
Spoiler content