SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARAKTERISERA kar1akte1rise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, l. KARAKTÄRISERA kar1aktä1rise4ra l. -tæ1r-, i Sveal. äv. -e3ra2 (caracterise´ra Weste; -racktärisèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(karakterisera (ca-, cha-, -ct-) 1710 osv. karaktärisera 1902 osv.)
Etymologi
[jfr t. charakterisieren, eng. characterize, fr. caractériser; ytterst av mlat. characterizare, av gr. χαρακτηρίζειν, till χαρακτήρ (se KARAKTÄR)]
1) motsv. KARAKTÄR 2 l. 3.
a) med saksubj.: vara utmärkande l. kännetecknande för (ngn l. ngt), känneteckna, utmärka. Cavallin Herdam. 5: 332 (cit. fr. 1765). Hvad som Caracteriserar Frankfurter-husen är .. (bl. a.) Järngaller som gå bugtigt ut .. för alle under fönster. Palmstedt Resedagb. 51 (1778). Den plastiska betoning af det dekorativa, som karaktäriserar barocken. Hahr ArkitH 382 (1902). — särsk. [jfr motsv. anv. av fr. caractérisant] (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: karakteristisk. En .. skickelig Landskaps målare .. afteknade de .. mäst Caracteriserande ansigten som träffades bland de Vilde. Cook 2Resa Föret. 3 (1783). Se här ett litet karakteriserande bevis. Laurén Minn. 40 (1877).
b) om person, skildring o. d.: framställa de kännemärken l. den särprägel som utmärka (utmärker) (ngn l. ngt), känneteckna, skildra (ngn l. ngt) i hans resp. hennes l. dess egenart; äv. i förb. karakterisera ngt (så)som ngt, äv.: beteckna ngt ss. ngt. SP 1792, nr 132, s. 2. Hvar och en tid måste karakteriseras efter sitt högsta och bästa. Geijer I. 5: 235 (1820). I Julqvällen .. karaktäriserar Runeberg sina figurer genom deras inre egenskaper, deras handlingar (osv.). Söderhjelm Runebg 2: 132 (1906). Det vore utan tvivel ett hån att karaktärisera konversationen som ledig. VeckoJ 1919, s. 461. Byron berättar, att han hört .. (Georg IV) intimt och klokt karakterisera både Homeros och Walter Scott. Hagberg VärldB 14 (1927).
c) [jfr motsv. anv. av fr. se caractériser] (numera föga br.) refl.: visa sig i sin karakteristiska egenart, känneteckna sig; kännetecknas. Det är på sådane frånskilde orter, som et Folk caracteriserar och visar sig, sådant som det är utan blandning. Fischerström Tal 162 (1769). Geijer I. 6: 101 (1839). Akuta eller hetsiga sjukdomar .. karakterisera sig derigenom att kroppsvärmen inom 1 eller 2 dygn rusar ända upp till 41 grader. Samtiden 1873, s. 144. Nyblæus Forskn. III. 2: 216 (1890).
2) (†) motsv. KARAKTÄR 4, i p. pf. i adjektivisk anv., om mask: som framställer en ”karaktär”, karaktärs-. En hop masquer af bägge könen, dock ej mer än 4 Caracteriserade, resten i dominos. Tersmeden Mem. 2: 182 (1736; rättat efter hskr.). Därs. 1: 244 (c. 1780).
3) (†) motsv. KARAKTÄR 7: giva (ngn) viss titel l. värdighet, betitla; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har (viss) titel; ofta om person som innehar en titel utan motsvarande ämbete, titulär(-). Carl XII Bref 106 (1710). Nu är Hamnerin blefvit characteriserad lifmedicus. Linné Bref I. 4: 39 (1744). Hökaren. .. men är han verkeligt Hof-Råd? Söderlank. Nej, han är endast caracteriserad. CIHallman 112 (1777). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 234 (c. 1840). — särsk. i överförd anv., närmande sig bet.: föregiven, ”så kallad”. Såsom ländande till en icke karakteriserad, utan verklig lycka. CFMennander (1773) i MoB 3: 140. (Man) straffade den oordentlighet, som förspordes ibland de Andeliga, at de höllo sällskap med sina karakteriserade Hustrur tvärt emot Skenninge Mötes beslut af 1248. Lagerbring 1Hist. 3: 617 (1776).
Ssg (till 1 b): KARAKTERISERINGS-FÖRMÅGA. om författares, konstnärs o. d. förmåga att karakterisera. (Målaren C. L. Bokelmann) behandlade med kraftig realism och stor karakteriseringsförmåga sociala ämnen. NF 19: 975 (1896). 2NF 38: 790 (1926).
Avledn.: KARAKTERISERBAR, adj. (i sht i fackspr.) till 1 b: som kan karakteriseras. FolklEtnSt. 1: 177 (1916). SvBotT 1918, s. 331.
Spoiler title
Spoiler content