KARBOLINEUM kar1boli4neum l. -å- l. -ω-, l. -line4um, l. 01040, l. —32 (-līneum NF 20: 54(1896), -li´neum 2NF(1910), BonnierKL(1925), -linēum 3NF 4: 587(1925), -line´um SvUppslB(1930, 1933)), n.; best. -lineumet—0400 l. —0302, äv. -lineet—400 l. —040 l. —032 (Cannelin(1921)); i best. anv. äv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. skrivet car-)
Etymologi
[jfr t. karbolineum, eng. carbolineum, fr. carbolinéum; möjl. bildat av lat. carbo, kol (jfr KARBON-), o. oleum, olja. — Jfr KARBOL]
(i sht i fackspr.) blandning av tunga stenkolstjäroljor behandlade i värme o. under omröring med klor samt eventuellt försatta med konserverande ämnen, ss. zinkklorid o. d., använd ss. träkonserveringsmedel o. för besprutning av fruktträd till skydd mot skadeinsekter o. d. KatalCarbolinSmith 2 (1887). NDA 1892, nr 197, s. 4.SvUppslB(1933). — jfr TRÄ-KARBOLINEUM.
