publicerad: 1935
KARIKATYR kar1ikaty4r, förr äv. KARIKATUR (uttalat med u-ljud Linder Regl. 4 (1886); rimmande med bur Nyberg 3: 90 (1842), med djur Franzén Skald. 6: 342 (c. 1840)), r. (m. SvTyHlex. (1851), Sundén (1885); f. Nordforss (1805), WoJ (1891)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet karr- l. car(r)-. -ur 1798—1889. -ure 1788—1845. -yr 1845 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karikatur, eng. o. fr. caricature; av it. caricatura, vbalsbst. till caricare (se KARIKERA)]
1) bild av person (l. djur) som avser att mer l. mindre grymt förlöjliga den avbildade, vanl. gm överdrivande av vissa för den avbildade karakteristiska drag, vrångbild; äv. om skildring i ord av motsvarande slag. Leopold (1788) i SAD 1: 496. På Bok-Auctions-Kammaren (komma att säljas) .. Kopparstick, hvaraf må nämnas: .. Landskaps-stycken; Engelska Carricaturer. DA 1808, nr 123, s. 7. Charaktererna (i Schillers Kabal och kärlek) äro .. öfverdrifna; von Kalb och Wurm äro verkliga karikaturer. SvLittFT 1833, sp. 414. Goldman .. plockade fram en samling karikatyrer av honom själv i skämttidningarna. Siwertz Varuh. 37 (1926).
2) i bildl. anv. av 1, om person l. djur l. sak som vid jämförelse med ngn annan l. ngt annat ter sig ss. en vrångbild av denna l. detta; ofta med genitivbestämning l. av prep. av l. på inledd bestämning angivande den l. det varav ngn l. ngt ter sig ss. en vrångbild. Geijer I. 8: 368 (1804). I sig sjelf var .. (det adertonde århundradet) icke protestantismens seger, utan dess carricatur. Tegnér (WB) 3: 159 (1817). En fadd, trångbröstad karikatyr af en karl. Anholm Gog 22 (1895). Den efterapade parlamentarismen .. är .. vanligen föga bättre än en karikatyr på den engelska. Annerstedt i 3SAH 24: 21 (1909). Den omskrutna ryska skolreformen (har) gjort den ryska folkskolan till en ren karikatyr. Karlgren BolsjevRyssl. 304 (1925). Hellström Malmros 155 (1931).
3) mera abstr., närmande sig l. övergående i bet.: tecknande l. målande osv. av karikatyrer (i bet. 1), karikatyrmässig skildring av ngt; äv.: karikeringskonst(en). För karikatyren hade .. (Desprez) ett qvickt öga och en säker hand. Estlander KonstH 457 (1867). Denna gåfva att idealisera är just konstnärens styrka: .. den bevarar honom från att omedvetet nedfalla till karrikatur. CGStrandberg i 2SAH 45: 65 (1869). Ett .. mål för karikatyrens ritstift. Fogelqvist SöderkRom 193 (1924). Framställa ngn l. ngt i karikatyr. Östergren (1929). 3NF (1929).
Ssgr (i allm. till 1): A: KARIKATYR-AKTIG.
2) (mindre br.) till 2. Napoleon I (framställdes av kringresande komedianter) karrikatyraktig. Strindberg FrBönd. 91 (1889). —
-ARTAD, p. adj.
2) till 2. Vad som hos Domingo var karikatyrartat var ädelt och vackert format hos hans dotter. Åkerlund Baroja DonJ 43 (1925). —
-BILD. särsk. till 2. SvT 1852, nr 26, s. 3. Den nyare tiden synes för .. (C. A. Ehrensvärd) knappast hafva varit annat än en karrikaturbild af antiken. Ljunggren i 2SAH 29: 76 (1856). —
-LIK, adj. (karikatyr- 1798—1906. karikatyrs- 1821) JournSvL 1798, s. 529. Bremer Brev 1: 43 (1821). Klint (1906). —
-MÄSSIG. (karikatyr- 1819 osv. karikatyrs- 1931)
2) till 2. Universitetsförhållandena (i Ryssland efter revolutionen) blevo .. snart så fullständigt karikatyrmässiga, att (osv.). Karlgren BolsjevRyssl. 322 (1925). —
-POESI. (numera knappast br.) poesi som i karikatyr skildrar personer l. förhållanden. Hammarsköld SvVitt. 2: 125 (1819). SvLitTidn. 1820, sp. 195. —
-TECKNARE. person (konstnär) som tecknar karikatyrer. ÖoL (1852). SöndN 1862, nr 19, s. 3. Schück VLittH 1: 223 (1899; i bild). —
-TECKNING. i sht konkret. Frey 1845, s. 131 (konkret). Estlander KonstH 20 (1867; abstr.). NPress. 1894, nr 340, s. 3 (konkret).
B (föga br.): KARIKATYRS-LIK, -MÄSSIG, se A.
Avledn.: KARIKATYRAL, äv. KARIKATURAL, adj. (-ur- 1908—1930. -yr- 1905) [av fr. caricatural] (i fackspr., mindre br.) till 1: karikatyrartad (se d. o. 1). SDS 1905, nr 129, s. 2. Många funno även, att Carl Larssons framställning av Karl XI och väl även den av Nicodemus Tession voro för karikaturala. Laurin 2Minn. 420 (1930). —
KARIKATYRERA, v. (-ur-) [av fr. caricaturer] (†) till 1: göra en karikatyr av (ngn l. ngt), karikera (ngn l. ngt). Leopold 6: 212 (c. 1785). —
KARIKATYRISK, adj. (-ur- 1811. -yr- 1910 osv.) karikatyrartad, karikatyrmässig.
1) (i fackspr.) till 1. Det är sant, att Bellmans skaldekonst äfven är karrikaturisk. Lyceum 2: 76 (1811). Karikatyriska sonetter. Tillägnade Albert Engström. Fröding Eftersk. 1: 87 (1910). SvD(A) 1925, nr 289, s. 11.
2) (föga br.) till 2. Den qvicka, lekande Fantasien ser .. (livet) ofta på dess karrikaturiska sida. Polyfem IV. 3: 3 (1811). —
KARIKATYRIST, äv. KARIKATURIST, m.||ig. (-ur- 1791—1908. -yr- 1867 osv.) [jfr t. karikaturist; av fr. caricaturiste] (i sht i fackspr.) till 1: karikatyrtecknare; skämttecknare; äv. om författare av motsvarande slag. Journalisten 2: 16 (1791). Levertin Gest. 152 (1903; om Bellman). Den bekante karrikatyristen Th. Th. Heine. SD(L) 1904, nr 310, s. 9. Hellström RedKav. 32 (1933). —
KARIKATYRISTISK, adj. (i fackspr.) till 1, = KARIKATYRISK 1. Josephson FriKonstAk. 66 (1917). Naturalismen med sina karikatyristiska överdrifter. 3Saml. 6: 81 (1926).
Spoiler title
Spoiler content