SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARLIN, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. skrivet carl-)
Etymologi
[jfr d. karline; av fr. carline, av fr. dial. carlina, möjl. eg. avledn. av lat. carduus, tistel (jfr prov. cardina), med -l- gm anslutning till mlat. carolina, avledn. av mlat. Carolus, Karl, med hänsyftning på Karl den stores namn; växten har enligt sägnen blivit uppkallad efter denne, emedan han funnit densamma utgöra ett botemedel mot pest]
(†) växten Carlina vulgaris Lin., spåtistel; i ssgr äv. om växten Carlina acaulis Lin. Fischerström 4: 297 (c. 1795). Liljeblad Fl. 348 (1798).
Ssgr (†): A: KARLIN-ROT. (karlin- 18031815. karline- (-æ) 16481755) rot av växt tillhörande släktet Carlina Lin.; särsk. om roten av växten Carlina acaulis Lin.; äv. om själva växten. Böhme Läk. 30 (1648). Hedrén Mansa 48 (1803). Synnerberg (1815).
-TISTEL. växten Carlina vulgaris Lin., spåtistel. Liljeblad Fl. 276 (1792). Scheutz NatH 245 (1843). Fries Ordb. 54 (c. 1870).
B: KARLINE-ROT, se A.
Spoiler title
Spoiler content