SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAROSS karos4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-. kar- (car-) 1641 osv. carr- 16451871. cor- 1687. -os 1645. -oss (-osz, -åss) 1645 (: carrosserne, pl. best.), 1652 osv. -osse 16411871)
Etymologi
[liksom d. karrosse, t. karosse, av fr. carrosse, av it. carrozza, avledn. av it. carro, av lat. carrus, kärra, trossvagn (jfr CHAR, KARET, KÄRRA)]
stor o. tung fyrhjulig täckvagn, med vagnskorgen anbragt hängande mellan de båda hjulparen, numera bl. använd ss. galavagn vid furstliga ceremonier; jfr STATS-VAGN; förr stundom allmännare, om fordon av annan form. RP 8: 589 (1641). Med mycken möda måste (på öarna S:t Thomas o. S:t Jan i Västindien) Folkets ägodelar föras til hamnen på små låga vagnar eller Carosser .. öfver berg och dalar. Oldendorp 1: 74 (1786). Då .. (täckvagnarna) under Franz den Förstes tid förbättrades, och man såg ett fyrsitsigt Cabinett hänga emellan fyra hjul, erhöllo de namn af Carosser. SP 1809, nr 34, s. 1. DN(A) 1933, nr 304, s. 4. — jfr LIV-, PRAKT-KAROSS. — särsk.
a) (†) om diligens. OSPT 1687, nr 41, s. 7.
b) (†) bildl., om fartyg l. båt. Bellman (SVS) 1: 68 (c. 1770, 1790).
Ssgr: KAROSS-HJUL.
-KORG. vagnskorg till kaross. RedNordM 1926, s. 38.
-KUPÉ. [av fr. carrosse coupé] (†) mindre, tvåsitsig kaross. En väl conditionerad Carosse coupé. PT 1758, nr 49, s. 4 (i annons). DA 1771, nr 171, s. 4 (i annons).
Spoiler title