SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARST kar4st, r.; best. (i bet. 2, 3) -en; pl. (i bet. 2, 3) -er32.
Etymologi
[jfr eng. karst, karstområde; av t. karst, uppkommet (ss. ellips l. subtraktionsbildning) ur ssgr vilkas förra led utgöres av KARST, namn på en kalkstensplatå i Krain o. Jugoslavien, särsk. känd för förekomsten av s. k. karstbildningar; i bet. 1 föreligger ortnamnet KARST]
geol. o. geogr.
1) ss. förled i ssgr: av det slag som förekommer i l. är karakteristiskt för kalkstensplatån Karst; se KARST-ARTAD, -BILDNING, -FORMATION.
2) elliptiskt för: karstformation. (Två naturtyper) ge alvaret (på Öland) dess karaktär: grusalvaret och karsten. TurÅ 1921, s. 76.
3) elliptiskt för: karstområde. Hagman FysGeogr. 63 (1903). Wippachdalen .. utgör den bekvämaste trafikleden över karsten till Laibach. Ymer 1919, s. 55.
Ssgr (geol. o. geogr.): (1, 2) KARST-ARTAD, p. adj. som liknar l. påminner om Karst; som kännetecknas av l. är uppfylld av karstformationer. Torpson Eur. 2: 349 (1896).
(1) -BILDNING. eg.: för kalkstensplatån Karst karakteristisk topografisk bildning; benämning på för karstområden karakteristisk topografisk bildning åstadkommen gm vattnets upplösande invärkan på kalken; vanl. i pl. Nathorst JordH 386 (1890). SvUppslB 15: 62 (1933).
(2) -FENOMEN. Nathorst JordH 388 (1890; i fråga om jämtländska förh.). Hagman FysGeogr. 63 (1903).
(1) -FORMATION. karstbildning. 2NF 21: 1249 (1914).
(2) -LAND; pl. =. jfr -OMRÅDE. Torpson Eur. 2: 220 (1896). Därs. 247.
(2) -LANDSKAP~02, äv. ~20. Nathorst JordH 386 (1890). Rönnholm o. Moberg Carlson 2Skolgeogr. 28 (1932).
(2) -OMRÅDE ~020. Torpson Eur. 2: 81 (1896).
(2) -PLATÅ. Skogbevuxna eller kala karstplatåer. Torpson Eur. 2: 318 (1896).
(2) -SPRICKA, r. l. f. SvBotT 1922, s. 118.
(2) -TRATT. [jfr t. karsttrichter] dolin, jordfall (se d. o. b). Nathorst JordH 385 (1890).
(2) -TRÅG. långsträckt dolin. SvUppslB 15: 65 (1933).
Spoiler title
Spoiler content