SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARTUSIAN kar1tɯsia4n l. -tu-, l. 01—, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. KARTUSIANER kar1tɯsia4ner l. -tu-, l. 01—, m.; best. -n; pl. =; äv. (numera bl. i ssgn KARTÄUSER-KATT kartøj3ser~kat2) KARTÄUSER, m.; pl. =; förr äv. KARTUSER l. KARTUSIER, m.; pl. =; förr äv. KARTUSIENSER, m.; pl. =.
Ordformer
(förr ofta skrivet cart(h)- l. karth-. chartheuser, pl. 1661. chartus- 1635 (: Chartus Ordens). kart(h)euser- 1871 (: Kartheuserkatten)1891 (: karteuserkatt). kart(h)äuser 1863 (: Carthäuser, pl.)1906 (: Karthäuserkatter). kart(h)user (ca-) 15281667 (: Carthuser Munckar). kart(h)usian (ca-) 1807 osv. kartusianer, sg. 1883. kart(h)usianer (ca-), pl. 1561 osv. kartusienser 1728 (: Carthusienserne, pl. best.))
Etymologi
[fsv. kartyser; jfr mht. karthiuser, t. karthäuser, eng. carthusian, mlat. carthusianus, carthusiensis, ävensom fr. chartreux (se CHARTRÖS); avledn. av fr. Chartreuse, ä. fr. Chatrousse, namn på den ort i Dauphiné i sydöstra Frankrike där ifrågavarande ordens första kloster var beläget]
medlem av kartusianorden; i sg. företrädesvis om munk tillhörande nämnda orden, i pl. utan hänsyn till kön. OPetri 1Post. 51 b (1528). Widh thenna tijdh (dvs. 1080) vprann the Chartusianers Munkaorden. Schroderus Os. 2: 607 (1635). Lundberg Paulson Erasmus 188 (1728). Reuterdahl SKH III. 2: 283 (1863). Fehrman OrientK 109 (1920).
Ssgr: A (†): KARTUS-ORDEN, se E.
B (†): KARTUSA-KLOSTER, se E.
C (†): KARTUSE-BRODER. kartusian. G1R 14: 7 (1542).
D (†): KARTUSER-MUNK, -NUNNA, -ORDEN, se E.
E: KARTUSIAN- l. KARTUSIANER-KATT, se F.
-KLOSTER. (kartusa- 1527. kartäuser (-eu-) 17451885. kartusian- 1804 osv. kartusianer- 1838 osv.) OPetri Tb. 150 (1527; uppl. 1929). Hildebrand Medelt. 3: 1104 (1903).
-MUNK. (kartuser- 1667. kartäuser- (-eu-) 17451885. kartusian- 1877 osv. kartusianer- 1788 osv.) Rudbeckius Luther Cat. 66 (1667). Cornell NorrlKyrklK 187 (1918).
-NUNNA. (kartuser- 1528. kartäuser- (-eu-) 17451755. kartusian- 18891892. kartusianer- 18071889) OPetri Clost. B 1 a (1528). Hoppe (1892).
-ORDEN. (kartus- 1635. kartuser- 1528c. 1540. kartäuser- (-eu-) 17451755. kartusian- 1904 osv. kartusianer- 1845 osv.) [fsv. kartysa ordin (kartwse-)] namn på en av Bruno av Köln år 1084 i Chartreuse i sydöstra Frankrike grundlagd klosterorden som utgör en utgrening av Benediktinorden o. strängast av alla från denna utgångna ordnar fasthåller Benediktus' regler. OPetri Clost. A 4 b (1528). Hagström Herdam. 1: 39 (1897).
F († utom i ssgn-KATT): KARTÄUSER-KATT. (kartusian- 1922. kartusianer- 1879. kartäuser- 1871 osv.) [efter t. karthäuserkatze; jfr fr. chat chartreux] zool. benämning på en ras av huskatten som utmärker sig bl. a. gm gråblå färg, fint o. långt hår, svarta läppar o. fotsulor. Lilljeborg Däggdj. 469 (1871). 4Brehm 3: 96 (1922).
-KLOSTER, -MUNK, -NUNNA, -ORDEN, se E.
Avledn.: KARTUSIANSK, adj. (cartusanisc c. 1620. chartusianisk 1635. kartusiansk 1910 osv.) Visb. 1: 327 (c. 1620). Kartusianska klostret i Valdice vid Jitschin. Jensen SvMinn. 109 (1910).
Spoiler title
Spoiler content