SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARTA ka3rta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rålamb 4: 36 (1690) osv.) ((†) -er (möjl. att hänföra till sg. kart) RP 9: 484 (1642), KKD 5: 179 (1710: landcharter)); förr äv. KART, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. -er (möjl. att hänföra till sg. karta, se ovan).
Ordformer
(förr vanl. skrivet car- l. char-. chart(t) 1626 (: Landt Chartt)1667 (i bet. I 2). karta 1631 osv.)
Etymologi
[jfr d. karte, holl. kaart, t. karte, eng. card, chart, fr. cart, charte, it. carta; av lat. charta, papper att skriva på, skrift, brev (i mlat. äv.: skriftlig handling, kontrakt); av gr. χάρτης, papyrusblad; sannol. av egypt. urspr.; jfr CERT, KARTOLIN, KARTONG, KARTUSCH, KERTE, KORT, sbst.]
I. pappersblad; särsk. om dylikt innehållande förteckning.
1) i uttr. karta blank, se BLANK, adj. 2 c.
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] (†) om (blad innehållande) innehållsförteckning i en bok l. specificerad förteckning över en samling föremål o. d. LReg. 400 (1631; om innehållsförteckning i en bok). Han begärar, dhet någon krijgzammunition uth till Lijfflandh måtte försändas, hvars specification finnes uppå en särdeles charta. RP 16: 431 (1656). Schück VittA 2: 351 (i handl. fr. 1667).
3) [jfr motsv. anv. i t.] post. förteckning över vissa postförsändelser; särsk. dels (förr): förteckning över samtliga de försändelser som med en post avsändes från en avgångsort till en adressort, vilken förteckning på adressortens postkontor uthängdes till allmänhetens tjänst; dels (i fråga om nutida förh.): på ett postkontor uppgjord förteckning över därifrån med en post avsända värdeförsändelser, vilken förteckning medsändes dessa till adresspostkontoret. CivInstr. 462 (1669). Cavallin Herdam. 5: 354 (cit. fr. 1694). Grefwe Renschiöld lärer .. komma hit (till Sthm), iag såg i dag på chartan bref till honom från Göteborg på Stockholm. LinkStiftsbibl. Brev 20/8 1719. Geijer Brev 27 (1809). Göteborgs karta (dvs. förteckningen över brev från Göteborg). Dalin (1852). PostHb. VIII (1858; om förteckning över rekommenderade brev). Döss o. Lannge 930 (1915). — jfr AVIS-, BESVARINGS-, BREV-, POST-, VÄRDE-KARTA m. fl. — särsk. (förr; jfr dock slutet) i uttr. överblivna kartan (urspr. överblivna brevs karta), (till allmänhetens tjänst uthängd) förteckning på överblivna (dvs. icke avhämtade) postförsändelser vid en postanstalt. På öfverblefne brefs kartan. Holm SvPostv. IV. 2: 88 (i handl. fr. 1694). Ert andra bref hade kommit före mig hit. Jag fikk det först i början af denna månaden på öfverblefna chartan. Thorild Bref 1: 34 (1781). Dalin (1852). särsk. (vard. o. skämts., fullt br.) bildl., i uttr. komma l. ha kommit, stundom vara l. stanna på överblivna kartan o. d., om kvinna: icke bli l. ha blivit gift, leva kvar i ogift stånd. En gammal piga, som kommit på öfverblefna Chartan. Lenæus Delsbo 185 (1736, 1764). Hennes ställning på den öfverblifna kartan har gjort hennes lynne syrligt. PT 1904, nr 192 A, s. 3. jfr (†): (Jungfrun) på Chartan stod bland öfverblefna bref. Triewald Lärespån 85 (1712).
II. [elliptiskt för charta sigillata (se anm. nedan)] i sht adm. o. jur. dels (förr) om med officiell stämpel, lydande å visst belopp (tidvis äv. med vederbörande tjänstemans namnteckning), försett skrivpapper vilket användes vid utfärdandet av vissa handlingar, vid inlämnande av vissa ansökningar m. m., stämplat papper, stämpelpapper (under åren 16601860 officiellt benämnt: charta sigillata, se anm. nedan); dels (förr) benämning på ett med dylik stämpel (o. namnteckning) försett papper avsett att bifogas en på vanligt papper skriven, stämpelpliktig handling; i sht i uttr. belägga med karta, förse med dylikt papper (jfr BELÄGGA 11 b); dels (i fråga om nutida förh., föga br.) om stämpelmärke. PH 4: 2517 (1748). Vittnesskrifter .. (skola skrivas) på 2 sk(illings) Charta. SvKrigCivCal. 1805, s. 151. Belägga med karta. Nordforss (1805). Dalin (1852). Högberg Jim 20 (1909; i fråga om stämpelmärke). — jfr BELÄGGNINGS-, BILÄGGNINGS-, LYSNINGS-KARTA.
Anm. till II. Ss. beteckning för stämpelpapper i de ovan under II angivna bet. användes (under åren 16601860 ss. officiell term i Sv., i fråga om nutida förh. bl. i Finl.) det nylat. uttr. charta sigillata. (äv. skrivet car-, i Finl. ofta kar-; ngn gg sammanskrivet i ett ord) [jfr uttr. förseglat l. inseglat l. sigillerat papper, motsv. holl. gezegeld papier] Kongl. May:tz .. Stadga om Inseglat Paper, eller Charta Sigillata. Stiernman Com. 3: 6 (1660). (Vissa dokument) skola beläggas med Charta Sigillata. PH 4: 2866 (1749). (Vissa fullmakter) skrifvas å Charta-Sigillata. SPF 1842, s. 121. Karta sigillata till bouppteckningen. BoupptVäxjö 1864. SvUppslB 5: 1253 (1930). Till detta uttr. förekomma ett stort antal ssgr, t. ex.: chartasigillata- l. chartæsigillatæ-avgift. LMil. 4: 1142 (1698). Hagman Grundlag. 29 (1904). -förordning. PH 2: 1150 (1734). SFS 1841, nr 60, s. 51. -försäljningskontor. om för försäljning till allmänheten av stämpelpapper avsedd lokal. KungörStämplPapp. 8/1 1824, s. 49. SFS 1857, nr 50, s. 49. -försäljningsman. KungörChartSig. 27/9 1810, s. 33. Linde Kam. 53 (1867). -kontor. kontor (i Sthm intill 1851, i Helsingfors 18161894) som utgjorde central för distribueringen av stämpelpapper. Rüdling 316 (1731). FFS 1894, nr 10, s. 1. -rekognition. FörordnChartSig. 20/12 1732, s. B 1 a. Branting Förf. 1: 312 (1827). FFS 1919, nr 42, s. 5. -stämpel. SPF 1816, s. 191. SFS 1857, nr 50, s. 48.
III. (i fråga om äldre utländska förh.) hist. om officiell urkund av visst slag.
1) [jfr mlat. charta libertatis, ävensom motsv. anv. av t. karte, eng. charter, fr. chartre (de båda senare urspr. av mlat. chartula)] privilegiebrev, frihetsbrev (se d. o. 3). Nordström Samh. 1: 283 (1839; i fråga om franska förh.). Få medeltidsurkunder, om ens någon, ha varit så kända och berömda som den stora kartan (dvs. magna charta libertatum). BonnierVärldH 3: 420 (1932).
2) [efter motsv. anv. av fr. la charte (constitutionelle)] om den 18141848 i Frankrike gällande författningen; särsk. i sg. best. Geijer I. 4: 180 (1822). PedT 1890, s. 403.
IV. [jfr liknande anv. i t., eng. o. fr.] i sht handel. stycke kartong för uppfästande av smärre artiklar, ss. häktor, knappar, märken o. d.; äv. om kartong varpå garn o. d. är upplindat; äv. ss. måttsord. 1 karta med knifprofver. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 45. Dockgarnityr på karta. NKKatal. 1916—17, s. 139. En karta stoppsilke. KatalÅhlénHolm 1928, s. 20. — särsk. post. i utvidgad anv.: halvark papper varå visst antal (vanl. 100 st.) frimärken av samma valör äro tryckta; frimärkskarta. Döss o. Lannge 265 (1915).
V. [jfr motsv. anv. i holl., t., ä. eng., fr. o. it.] geogr. o. astr. benämning på en i planet överförd, i enhetlig, förminskad skala gjord framställning av (del av) jordklotets yta l. stjärnhimmeln l. viss himlakropp; ofta om dylik framställning av (del av) jordklotets yta (fysisk karta l. konturkarta) med angivande av politiska gränser, stundom äv. åskådliggörande utbredningen av vissa företeelser, kulturförhållanden m. m.; jfr AVRITNING 1 b, KORT, sbst., LAND-TAVLA. Fysisk, ekonomisk, geologisk, växtgeografisk, språkgeografisk karta (se FYSISK osv.). Politisk karta över Europa. Karta över, förr äv. av (en ort osv.). Karta över Sverges kommunikationer. Generalstabens karta. Söka, peka ut en ort på kartan. Kunna läsa kartan, orientera sig efter kartan. Göra, stundom (i sht landtmät.) avfatta l. upprätta, förr äv. författa en karta över ett område; förr äv. avfatta l. lägga ett område på karta. Inlägga l. inteckna en väg på kartan. Karta över (den synliga delen av) månen. Carter af Åfvestadh och Sala. RP 9: 484 (1642). Därs. 10: 707 (1644). En Tractat, Huruledes Geographiske Chartor skole giöras och brukas. Rålamb 4: 46 (1690; rubrik). (Himmels-)chartor och glober äro i synnerhet nyttiga uppå astronomiska observatorier, til at snart igenfinna .. stjernor. Melanderhjelm Astr. 1: 68 (1795). Ymer 1916, s. 3. — jfr AUTOMOBIL-, AVVITTRINGS-, BI-, BLIND-, BÄRGARTS-, DEKLINATIONS-, DELNINGS-, DETALJ-, DJUP-, GENERAL-, GENERALSTABS-, GLOB-, GRUV-, HIMMELS-, JÄRNVÄGS-, KATASTER-, KONCEPT-, KONTUR-, KRIGSSPELS-, MÅN-, NEDERBÖRDS-, NIVÅ-, ODLINGS-, PLAN-, RELIGIONS-, SITUATIONS-, SJÖ-, SKIFTES-, SOCKEN-, SPECIAL-, STJÄRN-, STOM-, TERRÄNG-, UNDERLAGS-, VÄDERLEKS-, VÄRLDS-, ÖVERSIKTS-KARTA m. fl. — särsk.
a) (i fackspr., †) i uttr. växande karta, benämning på karta utförd i sådan projektion att avståndet mellan breddgraderna växer från ekvatorn mot polerna (”Mercators projektion”). Serenius Rrr 1 b (1734).
b) landtmät. om blad innehållande en l. flera kartfigurer, stundom jämte därtill hörande beskrivning. PH 5: 3391 (1752). (Om) kartfigurerna upptaga mer än hälften av kartans yta inom marginalerna, skall (osv.). SFS 1920, s. 2801.
c) i oeg. o. utvidgad anv.
α) i sådana uttr. som känna l. kunna en orts karta, hava en orts karta i sitt huvud, (av praktisk erfarenhet) känna en orts topografi, vara väl lokaliserad. Konungen sjelf visade oss vägen, ty stadens (dvs. Firenzes) karta hade han redan i sitt hufvud. Tegnér Armfelt 1: 99 (cit. fr. 1783).
β) i vissa uttr. (i sht den politiska kartan o. d.) ss. beteckning för politiska gränser l. områden. Hvilka ombildningar af Europas karta har ej den nyvaknade nationalkännedom medfört! Wisén Tal 24 (1881). Ett världskrig ändrar ej blott den politiska kartan. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 5.
γ) om kartliknande framställning av vissa andra förhållanden. Frenologerne uppgjorde en slags karta öfver hufvudskålen. Rein Psyk. 1: 430 (1876).
d) (i sht i vitter stil) bildl., om ngt som liknar l. tänkes likna en karta. Leopold 2: 360 (1786, 1815). Vi öfverblicka en terräng af åtskilliga kvadratmils omfång, en ofantlig karta i gröna, bruna, grå och blå färger. TurÅ 1906, s. 142. — jfr BLOMSTER-KARTA.
Anm. Enstaka förekommer den till sin bet. oklara formen kårter i följ. ex.: Syltte infer(,) Treachelse(,) Paper(,) Kårter(,) Nolremarch alle hande slagh(,) Kruth. BtFinlH 4: 220 (1563; i förteckning på under inbördesfejder förlorade ägodelar).
Ssgr (i allm. till V; i sht geogr.): A: KART-ARBETE~020, äv. ~200. (kart- 1871 osv. karte- 17881893)
1) abstr.; jfr -VÄRK 1. Rinman 1: 688 (1788). SvGeogrÅb. 1928, s. 21.
2) konkret; jfr -VÄRK 3. PedT 1891, s. 398.
-ARKIV. (kart- 1921 osv. karte- 18271897) (större) samling av kartor; äv. om lokal för förvaring av dylik samling l. om institution för dess vård. KrigVAH 1827, Tal s. 50. Lantmäteristyrelsens kartarkiv. SFS 1921, s. 2104.
-ATLAS. (föga br.) atlas (se ATLAS, sbst.4 1). TT 1896, Allm. s. 178. KyrkohÅ 1916, LittÖ. s. 21. —
-AVFATTNING~020. (kart- 1860 osv. karte- 1858) (i fackspr.)
1) abstr.: värksamheten att åstadkomma en karta. KrigVAH 1860, s. 82. Cannelin (1921).
2) (†) konkret: karta. SPF 1858, s. 254.
-AVSTICK. (kart- 1920 osv. karte- 18481897) (i Finl., i sht förr) landtmät. med kopiernål värkställd kopia av landtmäterikarta; jfr AVSTICKA, v.1 6 c. SPF 1848, s. 259. FFS 1892, nr 39, s. 4. Därs. 1920, s. 875.
-BESKRIVNING. (kart- 1871 osv. karta- 17551893. karte- 17251904) i sht landtmät. till en karta hörande redogörelse innehållande närmare uppgifter om beskaffenheten i olika avseenden hos det på kartan upptagna området. LandtmFörordn. 53 (1725). SkogsvT 1909, Fackupps. s. 362. —
-BETECKNING. symboliskt tecken användt ss. beteckning för viss på karta framställd företeelse; äv. kollektivt, om samtliga på en karta förekommande symboliska tecken; jfr -TECKEN. 2NF (1910). SvKartläggn. 24 (1922).
-BILD.
1) i form av en karta gjord framställning av ett område; särsk. dels om kartutkast, dels om karta med särskild tanke på dess beskaffenhet ur estetiska, tekniska, praktiska m. fl. synpunkter. Förmågan att i raska drag åstadkomma en kartbild öfver ett mindre område. KrigVAH 1881, s. 127. För den egentliga kartbilden störande tillägg (dvs. vindrosor). Nordenskiöld Periplus 48 (1897). SvD 11/12 1921, Söndagsbil. s. 3.
2) bild l. uppfattning av ett områdes allmänna geografiska struktur, sådan den framstår l. tänkes framstå på en karta. Talet om floderna som naturliga gränser kommer .. af att den abstrakta kartbilden med sin markerade linie trädt fram som det verkliga. PedT 1892, s. 316. (Jordanes') uppfattning om de nordiska ländernas geografiska konfiguration, m. a. o. hans kartbild. NoB 1917, s. 65.
-BLAD. (kart- 1827 osv. karte- 18341871) blad innehållande karta över ett område; särsk. om dylikt blad som ingår ss. del i ett kartvärk. Cronstrand ÅrsbVetA 1827, s. 61. Den del af Elfsborgs län, som inrymmes å kartbladet Ulricehamn (av generalstabens karta över Sverge). KrigVAH 1881, s. 131. De geologiska kartbladen. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 113.
Ssg: kartblads-område. område som är inlagt (avsett att inläggas) på ett kartblad. BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 175. —
-BOK; pl. -böcker. (kart- 1826 osv. karte- 17421816) atlas (se ATLAS sbst.4 1). Chartebok öfver Landsvägarne i Svea och Göta rike. Lönborg SvKarta 147 (cit. fr. 1742; titel). SFS 1906, nr 10, s. 24.
-BORD. för studium av kartor l. sjökort särsk. avsett bord. TT 1897, Byggn. s. 24. Sjökortet ligger utlagt på kartbordet för befälet. Stenfelt 247 (1920).
-FIGUR. (kart- 1871 osv. karte- 17521871) landtmät. på landtmäterikarta framställd figur återgivande viss(t) område l. ägodel. PH 5: 3378 (1752). (Om) kartfiguren eller, om de äro flera, kartfigurerna upptaga mer än hälften av kartans yta inom marginalerna, skall (osv.). SFS 1920, s. 2801.
-FODER. (†) kartfodral. KrigVAT 1845, s. 383.
-FODRAL. för kartblad avsett skyddande omhölje, vanl. förfärdigat av ngt genomskinligt material, t. ex. celluloid. FältutrustnInfAmmunitKol. 1909, s. 152. —
-FORM; pl. -er. särsk. språkv. på en karta upptagen (stundom konstruerad) ortnamnsform; ofta motsatt: dialektform. Landsm. XX. 2—5: 41 (1906).
-FÖRFATTARE. (†) person som utarbetar kartor, kartograf; jfr FÖRFATTA 10. BL 16: 87 (1848). Nordenskiöld Periplus 60 (1897).
-GAFFEL. (i Finl., i sht förr) med en gaffelliknande anordning i ena ändan försedd käpp för upphängning o. nedtagning av kartor. Fennia IV. 8: 22 (1891).
-GRAVERING. (kart- 1855 osv. karte- 1834) ITopogrCorps. 1834, s. 25. —
-GRAVÖR. (kart- 1837 osv. karte- 18361856) KrigVAH 1836, s. 135. Nordenskiöld Periplus 68 (1897).
-HYTT. sjöt. för förvaring o. studium av sjökort särsk. inredd hytt (se d. o. 2) å fartyg; jfr NAVIGATIONS-, NAVIGERINGS-HYTT. Stenfelt Skepp. 41 (1903). SvD(A) 1933, nr 251, s. 3.
-HÅLLARE, r. l. m. TT 1871, s. 274 (om karthängare). En god karthållare hör till utrustningen (av bilen). Nerén HbAut. 3: 336 (1928).
-HÄNGARE, r. l. m. (särsk. i skolor o. d. använd) ställning för upphängning av med upphängningsanordning försedd karta. Falbe-Hansen 447 (1912). SvLärT 1919, nr 44, Omsl. s. 3. —
-KAVLE l. -KAVEL. (karta-) (i Finl.) i sht landtmät. rund stång kring vilken (koncept)-kartor rullas. Hannikainen (1893). Hahnsson (1897).
-KONCEPT. (kart- 1880 osv. karte- 1765) koncept(ritning) till karta. LandtmFörordn. 73 (1765; efter handl. fr. 1697). BtRiksdP 1905, 9Hufvudtit. s. 166. —
-KOPIA. (kart- 1892 osv. karta- 18931897. karte- 18741893) gm avritning l. kalkering erhållet duplettexemplar av en karta. 1NJA 1874, s. 271. SFS 1893, Bih. nr 91, s. 1. —
-KOPIE-KONTOR. (karte-) (förr) Et Charte-Copie-Contoir, där hvar och en .. kan blifva betjänt med flere slags Chartors .. af-copierande. DA 1793, nr 55, s. 3.
-KUNSKAP~02 l. ~20. dels: historisk o. teoretisk kunskap om kartor, dels: kunskap i praktisk användning av karta (ss. orienteringsinstrument). I detta skick varade Chartkunskapen till inemot slutet af 1760:talet. Hällström PVetA 1812, s. 8. SvKartläggn. 301 (1922).
-KÄNNEDOM ~002 l. ~200. SvKartläggn. 300 (1922). UNT 1929, nr 10314, s. 8.
-KÄPP. med en krok i ena ändan försedd käpp för upphängning o. nedtagning av kartor. FörtUndMatSvanström 1910, 12: 5. —
-LACK. (i sht i fackspr.) till fernissning av kartor avsedd (lack)fernissa. Bergström Nickelsen Tusenk. 119 (1925).
-LAV. (kart- 1907 osv. karte- 17981804) bot. laven Lecidea geographica Schær. (Lichen geographicus Lin.), vars utseende påminner om en kartas konturfiguration; jfr LANDKARTE-LAV, -MOSSA. Acharius Lich. 33 (1798). SvUppslB (1933).
-LÅDA, r. l. f. sjöt. med glaslock täckt, på kommandobryggan placerad, vattentät låda vari ett för fartygets färd inomskärs behövligt sjökort ligger, synligt gm glaslocket; jfr KORT-LÅDA. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-LÄGGA, -ning. (kart- 1863 osv. karte- 1848) [jfr uttr. lägga på karta (se KARTA, sbst.2. V)] göra l. upprätta en karta över (ett område). SFF 1848, s. 140. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 10. Falu grufva .. är .. den första (i Sverge), som blifvit uppmätt och kartlagd. JernkA 1897, s. 45. SvGeogrÅb. 1929, s. 114. särsk.
a) i utvidgad anv.; jfr KARTA, sbst.2. V c γ. 2NF 34: Suppl. 841 (1923). Människohjärnans kartläggning. GHT 1926, nr 138, s. 8.
b) bildl.: göra en sammanfattande o. relativt detaljerad framställning l. översikt över (ngt); stundom: undersöka o. beskriva. Anderson Dikt. 88 (1863). (Blåstrumporna) hjälpte (under 1880-talet) .. sina berömda manliga kamrater att kartlägga kvinnonaturen. Kleen Kvinn. 218 (1910). Hellström RedKav. 21 (1933).
Ssgr: kartläggnings-arbete. Nordenskiöld Vega 2: 193 (1881). Geologiska kartläggningsarbeten. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 25.
-kamera. för fotogrammetrisk kartläggning särsk. konstruerad kamera försedd med vissa härför lämpliga l. nödvändiga anordningar. Ymer 1923, s. 500.
-metod. Ymer 1900, s. 229.
-LÄGGARE. [avledn. av -LÄGGA] person som utför kartläggningsarbete, person som kartlägger ngt; äv. bildl. KrigVAT 1858, s. 466. Den berömde James Cook, Stilla hafvets kartläggare. Hornborg Antipod. 118 (1915). Lamm UpplRom. 1: 105 (1918; bildl.).
-LÄSARE. i sht mil. o. idrott. person som har viss färdighet i kartläsning l. som har till uppgift att läsa karta (för orientering o. d.). Pantzerhielm Kartläsn. 23 (1890).
-LÄSNING. i sht mil. o. idrott. (av)läsning av karta (kartor) (särsk. för orientering). KrigVAH 1883, s. 87. LbTopogr. 97 (1907).
-MATERIAL, förr äv. -MATERIALIER, pl. (kart- 1871 osv. karte- 1892) sammanfattningen av (för visst ändamål) tillgängliga l. förefintliga kartor; särsk. dels om av kartor bestående material för studier l. undervisning o. d., dels om av kartor l. kartutkast bestående material för kartläggning av ett (större) område. BetKartv. 1871, s. 37 (: kartmaterialier). Fennia I. 1: 20 (1889). Någon allmän inventering av vårt oerhört rika geografiska och geometriska kartmaterial torde aldrig hava företagits. SvGeogrÅb. 1929, s. 114.
-MÄTARE, r. l. m. i sht mil. o. idrott. apparat för uppmätning av avstånd på kartor, ävensom på ritningar o. d. med enhetlig skala. SocDem. 1915, nr 318, s. 2. KatalÅhlénHolm 1928, s. 234.
-MÄTNING. (i fackspr.) kartometri. 2NF (1910).
-NUMMER. (karte- 19051914) om var särskild tomts nummer på registerkarta över stad l. stadsliknande samhälle. PT 1905, nr 150 A, s. 1. Därs. 1914, nr 136 B, s. 2. —
-NÅL. (i fackspr.) med relativt stor, färgad knopp försedd kort nål avsedd för markering på karta av förekomsten av vanl. icke-geografiska förhållanden, t. ex. trupprörelser. SvD(B) 1920, nr 315. s. 7.
-NÄT. (kart- 1871 osv. karte- 1859) (numera föga br.) gradnät. SFS 1859, nr 20, s. 2. Dessa slag af kartor äro icke orienterade på kartnät. AtlFinl. 1: 2 (1899).
-PLÅN. lättransportabelt underlägg för uppfästande av blad till kartritning. Med pipan i munnen, pennan i hand och kartplånet på knäna, njöt jag af den stora stillheten. Hedin Asien 1: 156 (1903). Dens. Transhim. 3: 535 (1912).
-PLÅT. (kart- 1872 osv. karte- 18201871) tekn. för kartreproduktion avsedd (graver)plåt. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 39. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 31. SFS 1922, s. 284.
-PROJEKTION. (kart- 1817 osv. karte- 1892) (i fackspr.) förfaringssätt att matematiskt återgiva (del av) en jord-, himmels- l. planetglobs gradnät på kartans plan; äv. konkret, om ett i viss projektion utfört gradnät. VetAH 1817, s. 176. Världskunnigt har namnet Mercator framför allt blifvit genom den af honom framställda snillrika kartprojektionen .., som ännu är förhärskande på sjökort och världskartor. 2NF 18: 152 (1912).
(II) -PÄNNINGAR, äv. -PÄNGAR, pl. (kart- 1886. karta- 1758. karte- 1756) (†) lösenavgift för stämpelbelagd handling. BoupptRasbo 1756. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 2.
-REDAKTÖR. (kart- 1898 osv. karte- 1892) (i fackspr.) person som redigerar en (för publicering avsedd) samling kartor; äv. ss. titel för vissa vid kartografiska arbeten anställda personer. Fennia VI. 1: 99 (1892). Byström, som 1884—1903 var kartredaktör vid Generalstabens litografiska anstalt, har (osv.). 2NF 34: Suppl. 930 (1923).
-RENOVATION. (kart- 1920 osv. karta- 18441897. karte- 18271897) landtmät. handlingen att gm kopiering framställa ytterligare exemplar av befintlig landtmäterikarta l. del därav; äv. konkret, om dylik landtmäterikarta. SFS 1827, s. 1215. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 a, s. 11. SFS 1920, s. 2804.
-RENOVERING. landtmät. kartrenovation. FFS 1920, s. 250.
-REPRODUKTION. mångfaldigande av karta på mekanisk väg (medelst koppargravyr, litografi l. dyl.); äv. konkret, om på sådant sätt framställd karta. KrigVAH 1883, s. 268. SFS 1911, Bih. nr 6, s. 125. —
-RITARE. (kart- 1874 (: kartritarskolan), 1891 osv. karta- 18961902. karte- 18511892) person som upprättar l. ritar kartor, kartläggare; i fråga om nutida förh. i sht om person som är särskilt utbildad att (å landtmäterikontor, kartografisk anstalt o. d.) utföra det tekniska arbetet vid kartritning. TLandtmät. 1852, s. 383 (citat fr. 1851). SvFinLagt. (1883). Man har sagt, att Olaus (Magni) på sin karta framställt Island och Grönland sämre än hvad tidigare kartritare af den s. k. skandinavisk-byzantinska gruppen gjort. HOHHildebrand i 3SAH 12: 178 (1897). I statens tjänst — såsom kontorister, bokförare, kartritare .. o. s. v. — fast anställda kvinnor. Tenow Solidar 3: 63 (1907).
Ssg: kartritar-skola, r. l. f. UB 7: 288 (1874).
-RITERSKA. kvinnlig kartritare; särsk. om sådan som är särskilt utbildad att utföra kartritningsarbete å landtmäterikontor, kartografisk anstalt o. d. PT 1908, nr 116 A, s. 2. SvD(A) 1920, nr 22, s. 16.
-RITNING. (kart- 1798 osv. karte- 17881827) i sht abstr.; i fråga om nutida förh. särsk. om det tekniska arbetet vid framställning av kartor å landtmäterikontor, kartografisk anstalt o. d. Rinman 1: 687 (1788). Frey 1850, s. 399. SFS 1912, s. 1078.
Ssgr: kartritnings-arbete,
-metod.
-RULLE. (kart- 1897 osv. karta- 1897) till en rulle hoprullad karta. Hahnsson (1897). Nordenskiöld Periplus 16 (1897).
-RUM. för förvaring av kartor avsett rum. TT 1875, s. 78.
-SAMLING. (kart- 1834 osv. karte- 17971818) [jfr t. kartensammlung] konkret.
1) samling l. förråd av kartor o. kartvärk. KrigsmSH 1797, s. 181. SFS 1912, s. 994.
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) atlas. SvLitTidn. 1818, sp. 579. SvTyHlex. (1851). Cannelin (1921).
-SKISS. (kart- 1893 osv. karte- 1904) (raskt utkastad) endast i sina huvuddrag uppgjord karta omfattande det väsentliga av kartbilden; särsk. mil. om terrängavbildning i endast ungefärlig skala o. med efter omständigheterna lämpade beteckningar; jfr -UTKAST. Upprätta, rita en kartskiss. Nathorst JordH 830 (1893). PT 1904, nr 36 B, s. 1. —
-SKRIFT. (i sht i fackspr.) skrift med för beteckningar på kartor använda bokstavstyper o. d. SFS 1917, s. 2019.
-SKÅP. (kart- 1877 osv. karte- 1864) skåp för förvaring av kartor. SFS 1864, nr 79, s. 10.
-SPECIAL. (i fackspr.) till en (större) karta fogad detaljkarta över ett begränsat parti av den större, special. BtRiksdP 1903, 8Hufvudtit. s. 278. —
-STIL. (kart- 1817 osv. karte- 1859) (†) sätt (”maner”) för beteckning av höjdförhållanden m. m. på en karta. KrigVAH 1817, s. 213. Dalin (1852). WoJ (1891).
-STÄLL. ställning varpå hoprullade kartor förvaras liggande l. varpå kartor (vid undervisning o. d.) upphängas. SvFriesen Inbj. 1891, s. 25. SD 1893, nr 2, s. 1.
-TECKEN. (kart- 1886 osv. karte- 18371868) symboliskt tecken användt ss. beteckning för viss på karta framställd företeelse. Oscar I UndKart. 16 (1837). LbTopogr. 31 (1907).
-TECKNING. (kart- 1891 osv. karte- 1834) särsk. (föga br.) konkret: kartskiss. ITopogrCorps. 1834, s. 17. SFS 1894, nr 106, s. 7.
-TRANSPORT. (i fackspr.) till viss skala transporterad karta; särsk. om reducerad landtmätarkarta som (jämte andra dylika) användes vid sammansättning av stomkarta. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 5. UtrednEkonKartv. 1909, s. 13. —
-TRANSPORTERING. (karta- 1902. karte- 1843) (i fackspr.) utförande av kopia i förstorad l. förminskad skala av en karta. Alreik Landtm. 282 (1843). FFS 1902, nr 5, s. 48.
-TRANSPORTÖR, r. l. m. (kart- 18391931. karte- 17901864) (mindre br.) gm hävarmsmekanism värkande apparat medelst vilken kartor kunna återges i förstorad l. förminskad skala; pantograf. Möller 285 (1790). VaruhbTulltaxa 1: 544 (1931).
-TRYCK. (kart- 1872 osv. karta- 1902)
1) tryckning av kartor. SFS 1882, nr 31, s. 5.
2) konkret: alster av karttryck (i bet. 1); tryckt karta; ofta koll. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 24. —
-TRYCKERI1004 l. 3~002. Ymer 1916, s. 2.
-UNDERLAG~002, äv. ~200. kartmaterial avsett till underlag för utarbetande av karta l. annan framställning av vissa förhållanden inom ett område. Fennia VI. 1: 120 (1892). Ymer 1923, s. 446.
-UPPTAGNING. [jfr t. (landes)aufnahme] (i Finl.)
1) kartläggningsarbete i terräng. Kartupptagning med kompass och diopterlinial. Boxström (1890; boktitel). Fennia XV. 1: 68 (1898).
2) konkret: gm kartläggningsarbete i terräng åstadkommen karta. AtlFinl. 1: 3 (1899).
-UTDRAG~02, äv. ~20. (kart- 1919 osv. karte- 18481904) landtmät. kopia av del av en karta. SPF 1848, s. 121. SFS 1919, s. 1228.
-UTKAST~02, äv. ~20. (kart- 1879 osv. karte- 1837) särsk. mil. om i sina huvuddrag uppgjord karta där skala o. beteckningssätt äro bestämda; jfr -SKISS. Upprätta, förr äv. avfatta kartutkast. Oscar I UndKart. 5 (1837). LbTopogr. 66 (1907).
-VAN. van att orientera sig med hjälp av karta. Östergren (1929).
-VÄRK, n. (kart- 1818 osv. karta- 1893. karte- 17411892)
1) (†) utarbetande o. framställande av kartor; jfr -ARBETE 1. VetAH 1741, s. 3. Bonsdorff Kam. 295 (1833).
2) i l. ss. benämning på organisation l. ämbetsvärk för utarbetande av kartor. Rikets ekonomiska kartvärk, benämning på en år 1859 inrättad organisation med uppgift att utföra ekonomisk kartläggning av Sverge, vilken 1894 uppgick i rikets allmänna kartvärk, som nämnda år upprättades gm sammanslagning av ekonomiska kartvärket och generalstabens topografiska avdelning. SFS 1859, nr 2, s. 20. BtRiksdP 1894, 6Hufvudtit. s. 6.
3) sammanfattande benämning på större samling av kartor som bilda ett helt (publicerad antingen på lösa blad l. i bokform); (större) atlas; jfr -ARBETE 2. DA 1771, nr 27, s. 1. VetAH 1811, s. 243. IllSv. 1: 13 (1873). PedT 1891, s. 268 (om skolatlas).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (kart- 1894 osv. karte- 1832) sammanfattande benämning på allt som tillhör utarbetande o. framställande av kartor. Svenska militära Karteväsendet. KrigVAH 1832, s. 249. Uppfinningar och förbättringar inom området för kartväsendet. SFS 1912, s. 776.
B (numera bl. ngn gg i Finl.): (II) KARTA-BELOPP. (karta- 1891. karte- 1830) (†)
1) belopp som ett (i kommission mottaget) parti av stämplat papper representerar. SFS 1830, s. 54.
2) avgift för en på stämplat papper utfärdad handling; stämpelavgift. FFS 1891, nr 41, s. 29.
-BESKRIVNING, se A.
(II) -FÖRRÅD. (förr) förråd av stämplat papper. FFS 1891, nr 41, s. 35.
-KAVLE, -KOPIA, se A.
(II) -PAPPER. (förr)
1) till stämpelpapper (”karta”) avsett papper. Ambrosiani DokumPprsbr. 167 (i handl. fr. 1777).
2) med stämpel belagt papper, stämpelpapper. Tavaststjerna Marin 127 (1890).
-PÄNNINGAR, -RENOVATION, -RITARE, -RULLE, se A.
-SIGILLATA, se KARTA, sbst.2 II anm.
-TRYCK, -VÄRK, se A.
C (†): KARTE-ARBETE, -ARKIV, -AVFATTNING, -AVSTICK, se A.
-BELOPP, se B.
-BESKRIVNING, -BLAD, -BOK, se A.
(I 3) -BRÄDE. på postkontor använd anslagstavla för brevkartornas bekantgörande. Holm SvPostv. IV. 2: 87 (i handl. fr. 1694).
-FIGUR, se A.
(II) -FRITT, adv. i fråga om utlämnande av officiell handling m. m.: utan stämpelavgift. Westee 27 (1842). Björkman (1889).
-GRAVERING, -GRAVÖR, -KONCEPT, -KOPIA, -KOPIE-KONTOR, -LAV, -LÄGGA, se A.
-MAKARE. [jfr holl. kaart(en)maker] person som upprättar o. framställer kartor. Risingh KiöpH 95 (1669).
-MATERIAL, -NUMMER, -NÄT, -PLÅT, -PROJEKTION, -PÄNNINGAR, -REDAKTÖR, -RENOVATION, -RITARE, -RITNING, -SAMLING, -SKISS, -SKÅP, -STIL, -TECKEN, -TECKNING, -TRANSPORTERING, -TRANSPORTÖR, -UTDRAG, -UTKAST, -VÄRK, -VÄSEN(DE), se A.
Spoiler title