SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARTAGER karta4ger, m.; best. -n; pl. =; l. KARTAGINIENSARE kar1tagin1iän3sare2, äv. kartag1ini- l. karta1gini-, äv. (föga br.) KARTAGINENSARE kar1taginän3sare2 l. kartag1i- l. karta1gi-, m.; best. -en l. -n; pl. =; äv. (numera föga br.) KARTAGINENSER kar1taginän4ser, äv. kartag1- l. karta1g-, l. KARTAGINIENSER kar1tagin1iän4-ser, äv. kartag1ini- l. karta1gini-, m.; best. -n; pl. =; förr äv. KARTAGINENS, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet carth- l. karth-. kartager 1880 osv. -inens 1773 (: Carthaginensen, sg. best.) 1807. -inensare 1853 (klandrat ss. olämplig bildning). -iniensare 1900 osv. -inenser, sg. 18861889. -inenser, pl. 16101884. -inienser, pl. 1893)
Etymologi
[jfr d. karthaginienser, t. karthager, karthaginienser, ävensom fr. carthaginois; avledn. av KARTAGO (CARTHAGO), namn på det puniska rikets huvudstad i norra Afrika]
manlig innevånare i det gamla Kartago; i pl. om kartagiska innevånare i allm. utan hänsyn till kön. (Attilius Regulus) blef fångat vtaf the Carthaginenser. Schroderus Sleid. 33 (1610). Carthaginenserne voro en Colonie ifrån Tyrus i Phoenicien. Eberhardt AllmH 2: 1 (1768). NorstedtVärldH 3: 141 (1929).
Spoiler title
Spoiler content