SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARVA kar3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (tillf., Schultze Ordb. 2230 (c. 1755)).
Ordformer
(kar(f)va 1664 osv. garfva c. 1730c. 1755)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. karve av nt. karven, i avljudsförh. till mnt. kerven (varav fsv. kærva), t. kerben, feng. ceorfan, st. vb. (eng. carve); urbesläktat med gr. γράφειν, inrista, skriva (se -GRAFERA, GRAPTOLIT m. fl.); jfr KRABBA o. KÄRVE. — Jfr KARV, sbst.1, KARVA, sbst.1, o. KARVE, sbst.2]
1) (numera, utom i fackspr., bl. vard.) skära (ngt l. i ngt), göra skåror l. ristningar (i ngt); tälja (ngt l. i l. på ngt); äv. i förb. karva på l. i ngt; äv. abs.; äv.: bearbeta l. forma (ngt) med kniv, skära ut (ngt till ngt); äv.: gm utskärning(ar) l. ristning(ar) o. d. dekorera (ngt); äv.: skära in (skåra l. märke o. d. i ngt), inrista; äv.: gm skärning lösgöra (skiva l. spån o. d. från ngt); ofta mer l. mindre skämts. l. med nedsättande bet., med bibegrepp av att kniven är dålig l. hanteras oskickligt o. d. Sitta och karva (i l. på ngt) med en slö kniv. Karva i osten. Karva (i) ett finger o. d., skämts. för ”skära i”. Karva i lik, dissekera. Den ena Cylindern .. karfvas tvärs före rundt omkring med djupa inskärningar. VetAH 1769, s. 241. Molin karfvar på en femton fots Karl XII. Scholander 3: 133 (1868). Jag karfvar och skär (dvs. snidar) .. i mitt anletes svett. Fröding Brev 78 (1889). Ett torkadt fårlår, hvaraf karfvas skifvor, som njutas till hårdt bröd. Karlfeldt FridLustg. 33 (1901). (Kloster-)brödernas groft karfvade korstolar. SD(L) 1903, nr 30, s. 1. Där (fanns icke) någon runstaf att karfva märken i. Heidenstam Folkung. 1: 190 (1905). Karva figurer i trä. SvD(A) 1935, nr 3, s. 8. (†) Rensa .. (karpen) och karfva (dvs. skåra) henne lijtet. Salé 66 (1664). — jfr AV-KARVA. — särsk.
a) (†) i p. pf. i överförd anv.: refflad. Giöra en karfvad kant på mynt. Möller (1745; under carneler).
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Stackars fader Movitz, stackars Ulla Vinblad — hade ni råkat i händerna på nutidsdiktare — huru skulle de icke karfvat och dissekerat eder. Fröding Eftersk. 2: 60 (1890, 1910). (Kondoren liknar) en häxa, isynnerhet då han med näbbet sliter och karvar bland inälvorna i ruttnande djur. Hedin Pol 2: 399 (1911).
c) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: skåra. Lind (1738).
2) (numera bl. i vissa trakter, vard.) skära sönder (ngt); särsk. med avs. på tugg- o. röktobak: skära smått; äv. i p. pf. med adjektivisk bet.: ”skuren”. Dher vptogh Östman sin knijf att karfwa Tobaak medh. VRP 1685, s. 234. Tobak, vare sig spunnen, eller karfvad. PH 6: 4298 (1756). Cramær Skämt. 94 (1845). Karfning af hemtobaken. MeddNordM 1902, s. 47. — jfr SÖNDER-KARVA.
Särsk. förb. (till 1; numera bl. vard.): KARVA AV10 4. skära av (ngt); äv. bildl. Hagberg Shaksp. 11: 34 (1851; bildl.). Strindberg Skärk. 111 (1888). Östergren (1929).
KARVA BORT10 4. skära bort (ngt); särsk. (skämts.) gm operation avlägsna. Weste (1807). Kan jag inte karfva bort det onda, lär inte magtinkturer .. göra det bättre. Aminoff Krigsg. 286 (1904).
KARVA IN10 4. skära in, inrista (märken l. skåror o. d.). Nacka förra kyrka .. med sina regn- och solbarkade plankor, där det söndagsresande Stockholm karfvat in sina initialer. Bergman Dröm. 221 (1904). Auerbach (1909).
KARVA SÖNDER10 40. jfr KARVA, v. 2. Karva sönder tobak. Kalm VgBah. 11 (1746). Lindhé FlyddTid. 135 (1917).
KARVA UT10 4. skära ut (ngt ur ngt); gm skärning åstadkomma (en skåra o. d.); äv. oeg. Strindberg Fagerv. 63 (1902; oeg.). Norrman Bellm. 207 (1907).
Ssgr: A: (2) KARV-BRÄDE. (karv- 18851929. karva- 1880) (vard., föga br.) bräde att skära sönder ngt på; skärbräde. Stolt Minn. 52 (1880; i fråga om karvningav tobak). Östergren (1929).
(1, 2) -JÄRN. (†) jfr -KNIV. Lind (1749; under kerbel-eisen).
(1, 2) -KNIV. (bygdemålsfärgat) kniv som begagnas att ”karva” med. Lind (1749). Dalin (1852). Lundell (1893; anfört fr. finl. förf.).
(2) -MASKIN. (†) maskin för skärning av tobak. SvSaml. 1: 6 (i handl. fr. 1756). Sjöborg SkånH 3: 200 (1812). WoJ (1891). jfr TOBAKS-KARVMASKIN.
(1) -SKURA, r. l. f. herald. skura i form av små, jämnstora, inåtvända cirkeldelar (runda taggar). Uggla Herald. 48 (1746). Schlegel o. Klingspor Herald. 40 (1874). Kleberg HeraldLex. VII (1919).
(1) -SNITT. [jfr d. karvesnit, t. kerbschnitt] tekn. o. konst. i fråga om allmogeträslöjd; eg. o. urspr.: snitt med täljkniv; vanl. dels konkret: (till geometriska mönster sammanställt) nedskuret ornament, där snittekniken består i ett enkelt skårsnitt med mot botten snediutande sidor l. ett trekantsnitt med tre i botten sammanstötande, snedlutande sidor, dels mera abstr. ss. benämning på den ifrågavarande ornamenteringstekniken. MeddSlöjdF 1893, s. 85. Ask af trä .., snidad i karfsnitt. Nilsson HallMus. 71 (1902). Från Värmland erhölls ett klappträ, prydt med karfsnitt, med årtalet 1795. RedNordM 1916, s. 10. SvKulturb. 9—10: 42 (1931).
Ssgr (tekn. o. konst.): karvsnitts-dekor. RedNordM 1920, s. 9.
-ornamentik. Rig 1918, s. 13.
-ornerad, p. adj. (-snitt-) RedNordM 1913, s. 11.
(1) -STICKA, r. l. f. (i fråga om äldre l. mera primitiva förh.) = -STOCK. Broman Glys. 3: 81 (c. 1730). RedNordM 1927, s. 25.
(1) -STOCK. (karv- 1662 osv. karve- 16731695) [jfr d. karvestok, nt. kervstock, t. kerbstock, kerbholtz] (i fråga om äldre l. mera primitiva förh.) stav l. pinne l. kavle o. d. av trä som användes för förande av minnesanteckningar, i sht räkenskaper o. d. (i fråga om prestation l. skuld), på det sätt att därå anbringas skåror av vilka var särskild betecknar en viss enhet; räknesticka; jfr -STICKA, ävensom BRÄDE 2 d; förr äv., i uttr. hålla karvstock på ngt o. taga ngt på karvstock o. d., övergående i bet.: räkning (på l. medelst karvstock). LReg. 432 (1662). Oloff Nillson Bryggare fodrar på en Karfståck för öhl .. 110 —. BoupptSthm 1676, s. 928 b. Med en hvar af Hytte-arbetare skal Masugns-ägare hålla motbok eller karfstock öfver hans arbete. Bergv. 3: 236 (1766). (Sv.) Taga på karfstock (fr.) prendre à la taille. Weste (1807). Från karvstocken såsom räknesticka för årets dagar leder runstaven .. sitt ursprung. 3NF 11: 479 (1929). särsk. (†) bildl. J samlen skuld på skuld men eder karfståck är nu blifven full. VDAkt. 1745, nr 669. Scholander 3: 84 (1860).
(2) -STOL. (†) = -MASKIN. SvMerc. 3: 1150 (1758).
(2) -TOBAK. skuren tobak. Sparre Sjökad. 26 (1850). Behm Fjällb. 21 (1910).
B (†): KARVA-BRÄDE, se A.
C (†): KARVE-STOCK, se A.
Avledn.: KARVERI, n. (†) till 2: anordning l. lokal för skärning av tobak. Hermelin PVetA 1773, s. 35.
Spoiler title
Spoiler content