SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KASTELL kastäl4, n.; best. -et; pl. = (RP 2: 73 (1631) osv.) l. -er (Spegel Dagb. 80 (1680) osv.).
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-. casteel 16731680. castel 16351739. kastell (ca-) 1631 osv. castelle 1752)
Etymologi
[fsv. kaste(e)l, m. l. n., kastelle, m., sv. dial. (Gotl.) kassle, m.; jfr ä. d. casteel (pl. casteller), d. kastel, isl. kastali, m., holl. kasteel, fht. kastel, t. kastell, eng. castle, ffr. chastel, fr. château, it. castello; ytterst av lat. castellum, fäste, borg, diminutivbildning till castrum, läger, befäst plats. — Jfr KASTAL, KASTELLAN, KASTELLETT]
1) under ä. tid (ofta i l. invid stad) uppfört, självständigt fäste; liten fästning; borg. Att Lessle någre store castell här i Sverige oppmuratt hafver. RP 2: 73 (1631). Wärnskiöld Fortif. B 3 b (1673). LandzKrona Casteel. Spegel Dagb. 99 (1680). Intet kastell vid den germanska gränsen .. är så obetydligt, att det saknar ett bad. Nilsson FestdVard. 22 (1925). — jfr SJÖ-, TRÄ-KASTELL. — särsk.
a) (†) = KASTAL. 2VittAH 14: 25 (1828, 1838). Brunius GotlK 1: 112 (1864).
b) (†) i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.
α) [jfr d. (bygge) kasteller i luften, holl. kasteelen in de lucht (bouwen), eng. castles in the air, it. (fare) castelli in aria, ävensom fr. (faire) des châteaux en Espagne] i uttr. (bygga) kastell i luften, ”(bygga) luftslott”, (göra upp) storslagna, outförbara planer. RP 8: 126 (1640). Därs. 12: 2 (1647). At 1669 års stat, är intet annat än Castell i luften. HC11H 11: 12 (1670).
β) [jfr d. flydende kastel, holl. drijvend, gevleugeld, vlottend kasteel, eng. floating castles, winged-castles, pl., fr. château ailé] i uttr. flytande l. flygande kastell, om örlogsfartyg (l. annat bevärat fartyg). När flygande Castéel och Slott som kunna röras / Med några Tusend Man i wjda Hafwet föres. Spegel GW 118 (1685). Fischerström Mäl. 35 (1785).
γ) med särskild tanke på det skydd l. värn som ett kastell erbjuder; särsk. om ngns hem l. bostad. The gamle hafwa hafft thetta ordspråket: Eens mans Huus är hans Castel. Spegel Oliw. C 3 a (1675) [jfr eng. an Englishman's house his castle]. DeFoë RobCr. 91 (1752). HJärta (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 16.
2) (i fråga om förh. under medeltiden o. början av nyare tiden) sjöt. o. sjömil. var särskild av de båda på örlogsfartyg (l. andra bevärade fartyg) i förskepp resp. akterskepp uppförda, höga överbyggnader, till vilka försvar o. anfall koncentrerades. Möller (1745; under accastillage). Bestyckade Casteller för och ackter. Chapman PVetA 1770, s. 3 (i fråga om förh. under G. I:s tid). NoK 13: 66 (1922; i fråga om normandiska skepp under medeltiden). — jfr AKTER-, FÖR-KASTELL. — särsk. [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] elliptiskt för AKTER-KASTELL.
a) (i fråga om ä. förh., tillf.) sjöt. o. sjömil. i eg. bemärkelse. Sahlstedt (1769).
b) (skämts., föga br.) bildl., om bakdelen av kroppen hos människan; jfr AKTER-KASTELL slutet. Med en spark i kastellet skickade han bort sonen. Koch Timmerd. 216 (1913). NSvSkämtl. 140: 19 (1920).
4) [anv. utvecklad ur 1] (i sht förr) metall. benämning på de till brännstålsugnar hörande, av eldfast lera o. tegelstenar murade ”kistor” vari stångjärnet inpackas, då det skall brännas; ”stålkista”; äv. om de tunna lerskivor l. tegelstenar varmed sidorna i dylika kistor uppmuras; vanl. i pl. Schultze PVetA 1762, s. 17. Rinman JärnH 972 (1782). Pfeiffer (1837).
Ssgr (i allm. till 1): A: KASTELL-BYGGNAD. konkret. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 17.
-PREDIKANT. (kastell- 1867 osv. kastells- 18511857) (förr) vid kastell ss. predikant anställd prästman. Gynther Förf. 1: 293 (1851; efter handl. fr. 1821). VFl. 1908, s. 118.
(2) -SKEPP. (förr) sjömil. (örlogs)skepp med kastell. Trolle Sjöoff. 1: 332 (1869).
(4) -STEN. (i sht förr) metall. var särskild av de tegelstenar varmed sidorna i ”stålkistorna” (”kastellen”) uppmuras; vanl. i pl. Rinman 1: 863 (1788).
B (numera föga br.): KASTELLS-PREDIKANT, se A.
Spoiler title
Spoiler content