KASTILIANSK kas1tilia4nsk l. 01—, l. kas1tilja4nsk, förr äv. KASTILIANISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet ca-. kastili- (ca-) 1641 osv. kastilj- (ca-) 1807—1925. -anisk 1641—1680. -ansk 1807 osv.)
adj. till KASTILIEN o. KASTILIAN: som tillhör l. har avseende på l. härstammar från Kastilien l. dess befolkning l. den i Kastilien talade dialekten l. det på grundval av denna utformade spanska riksspråket; förr äv. i utvidgad anv.: spansk. Det kastilianska språket, spanska (jfr KASTILIANSKA 2). RP 8: 626 (1641). De kastiljanska konungarnas historiska bostad. Hillman SpNov. 10 (1896). Kastiliansk och katalansk litteratur. Hagberg ModTrubad. V (1917).
Avledn.: KASTILIANSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
2) i sht språkv. den i Kastilien talade dialekten; det på grundval av denna dialekt utformade spanska riksspråket, spanska. Agrell Maroco 2: 389 (1800, 1807). I författningen (av år 1931 inskrevs) .. att dess (dvs. den spanska republikens) officiella språk är kastilianskan. SvTidskr. 1931, s. 413.
