SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAVILLERA, v.; pr. ind. sg. -er.
Ordformer
(cav-)
Etymologi
[jfr t. kavillieren, eng. cavil; av ffr. caviller, av lat. cavillari, till cavilla, begabberi, spe]
(†) driva gäck med (ngn l. ngt); baktala. Churförsten (av Brandenburg) .. criminerar och cavillerer Kongl. Maij:tt widh alle omliggiande hoff och serdeles widh conventen i Frankfurt. RARP 7: 169 (1660). Skulle tu .. kunna tåhla, at tin poike .. toge sigh före at Danta, skimpfa och Cavillera titt Handtwärck? Sylvius Mornay 39 (1674). Swedberg Schibb. 254 (1716).
Spoiler title
Spoiler content