SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KIRO- ɟi1ro- l. ki1ro-.
Ordformer
(vanl. skrivet chiro-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. chiro-; av lat. chiro-, av gr. χειρο- (l. i vissa ord analogiskt efter detta), ssgsform till χείρ, hand (jfr KIRAGRA, KIRURG)]
i ssgr.
Ssgr (i fackspr.): KIRO-LOGI1004. [jfr t. chirologie, eng. chirology, fr. chirologie] läran om teckenspråk med händerna (fingerspråk). ConvLex. (1821). 2NF 33: 1136 (1922).
-MANT104. [jfr t. o. eng. chiromant; avledn. av -MANTI] person som är kunnig i kiromanti. ConvLex. 5: 356 (1831). Engström Äfv. 18 (1908).
-MANTI1004, förr äv. -MANCI. (-manci 18371868. -manti(e) c. 1700 osv.) [jfr t. chiromantie, eng. chiromancy, fr. chiromancie; jfr BIBLIOMANTI] föregiven konst l. förmåga att gm iakttagelse av en persons hand sluta sig till dennes karaktär m. m. o. förutsäga hans framtid. Isogæus Segersk. 962 (c. 1700). De gamles Chiromantie eller Konsten att spå i händerna. Anjou (1841; boktitel). 3NF 13: 60 (1930).
-MANTIST. [jfr ä. eng. chiromantist; avledn. av -MANTI] (†) kiromant. Achrelius Hand A 3 a (1690).
-PRAKTIK1004. [av eng. chiropractic] (nytt ord) behandlingsmetod för botande av ett flertal sjukdomar, vilken utgår från åsikten att dessa bero på rubbningar i ryggkotornas läge o. kunna botas gm att kotorna medelst manuell behandling återföras i sitt rätta läge. 2NF 36: 1037 (1924). MedUppslB (1932).
-PRAKTIKER10400, äv. 10302. [avledn. av -PRAKTIK; jfr eng. chiropractor] (nytt ord) person som utövar kiropraktik, ”kotknackare”. Stockholm fick sin kiropraktiker 1923. Östergren (1930). MedUppslB 463 (1932).
Spoiler title