SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KIRURGI ɟir1urgi4 l. ɟi1-, i Sveal. äv. -ji4, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er. Anm. Ordet förekommer tidigast med lat. form o. böjning. G1R 27: 76 (1557: chirurgiam, ack. sg.). BOlavi A 4 a (1578: Chyrurgiam, ack. sg.).
Ordformer
(förr skrivet chi-)
Etymologi
[liksom d. kirurgi, t. chirurgie, ä. eng. chirurgy, fr. chirurgie, av lat. chirurgia, av gr. χειρουργία, till χειρουργός (se KIRURG)]
1) den del av läkarvetenskapen o. läkekonsten som sysslar med sjukdomar l. skador som behandlas företrädesvis medelst (manuell) operation l. bandage. Professor i kirurgi. Urinorganens kirurgi. BoupptSthm 1676, s. 1372 a. Läro-Grunder uti Chirurgien. Schützercrantz LaFaye (1763; boktitel). Sedan K. Collegium Medicum .. äskat att futuri Medici skulle skaffa sig en mogen insicht i Chirurgien, hafva Medicinæ studiosi oftast på flere åhr nödgats lämna academien att hos Chirurgos i Stockholm lära denna oumgängeliga konsten. Linné Bref I. 1: 93 (1767). Olof Acrel, hvilken för alla tider skall bära hedersbenämningen ”den svenska kirurgiens fader”. Hygiea 1899, 1: 308. Kirurgien (har) kommit att i allt högre grad taga upp tävlan med invärtesmedicinen vid behandlingen av en mängd sjukdomar i de inre organen. Nyström Kir. 1: 94 (1926). — jfr BUK-, FÄLT-, VETERINÄR-KIRURGI m. fl. — särsk.
a) med. i uttr. den lilla, förr äv. mindre kirurgien, sammanfattande benämning på enklare kirurgiska ingrepp (förr äv. inbegripande tanduttagning, hårklippning o. rakning). ICollMed. 1797, s. A 3 a. BtRiksdP 1897, 8Hufvudtit. s. 47. En minimal ”Instrumentpanna” för den lilla kirurgien. ASvLäkT 1912, s. 874.
b) (†) ss. sammanfattande benämning på de äldre kirurgernas värksamhet; motsatt: ”medicinalväsendet”. Instruction för Directeuren af Chirurgien. KFÅb. 1913, s. 125 (1717). ICollMed. 1797, s. A 2 a.
2) (numera bl. vard.) konkret: skriftlig framställning av l. lärobok i kirurgi. Wijdere skal sökies här om (dvs. hur såret skall behandlas) j Chirurgien, här effter j thenne book, ther om widhare förhandlas. BOlavi 7 b (1578).
Anm. I vissa sammanställningar förekommer formen kirurgie 1032, eg. den lat. gen. chirurgiæ o. förr skrivet chirurgiæ l. chirurgiä: kirurgie adjunkt. äldre titel för biträdande lärare i kirurgi vid Karolinska institutet, prosektor. SFS 1861, nr 36, s. 6. kirurgie direktör. (förr) titel för chefen för ”kirurgien” (se ovan 1 b) i riket. HdlCollMed. 1697, s. 1045. kirurgie kandidat (äv. hopskrivet). (förr) titel för person som efter förhör förklarats berättigad att erhålla diplom som kirurgie magister. ReglChirUnd. 1797, s. A 4 a. ÅboULärdH 1: 97 (1890; i fråga om förh. 1757). kirurgie magister (äv. hopskrivet). (förr) titel för person som under åren 17971861 erhöll diplom som utvisade att han avlagt den högsta kirurgiska examen (mästerfältskärsexamen) vid Collegium medicum resp. Mediko-kirurgiska institutet o. Karolinska (mediko-kirurgiska) institutet. DA 1808, nr 11, s. 1. SFS 1861, nr 36, s. 5. Anm. 1:o Uttr. förekommer äldst med lat. form o. böjning. Magister Chirurgiæ. ReglChirUnd. 1797, s. A 4 a. Magistri Chirurgiæ. ICollMed. 1797, s. A 2 b. Anm. 2:o I ssg förekommer uttr. i: kirurgie magister-examen, äv. kirurgie-magister-examen. SFS 1828, s. 1716. 2NF 13: 1136 (1910). kirurgie studiosus. (förr) särsk. ss. titel för person som efter lärotid hos mästerfältskär av Collegium medicum prövats vara lämplig för fortsatta studier i kirurgi. ReglChirUnd. 1797, s. A 3 a.
Ssgr [förleden är eg. den lat. gen. chirurgiæ, stundom äv. skriven på samma sätt; jfr anm. ovan samt liknande ssgsform av AKADEMI, FILOSOFI, MEDICIN m. fl.] (till 1): KIRURGIE-KANDIDAT, -MAGISTER, se anm. ovan. —
-PROB l. -PROBA. (†) prövning i kirurgisk skicklighet. Badarene ”borde utstå chirurgiæ-proben och förskaffa sig sådane gesäller, som detsamma kunna præstera”. Hjelt Medicinalv. 2: 151 (cit. fr. 1663).
Spoiler title
Spoiler content