SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KITSLIG ɟit3slig2, adj. -are. adv. -EN (†, Porthan 5: 475 (1803)), -T (Runius Dud. 2: 123 (1712) osv.).
Ordformer
(kits- (kitz-) 1634 osv. kitts- (kittz-) 16481890. -lig 1634 osv. -lug 1730. -ligit, n. sg. 1670)
Etymologi
[jfr sv. dial. kisluger, nor. dial. kislug; ordet är delvis en inhemsk avledn. av KITSLA, v.2 (resp. utvecklat ur KITTLIG gm den i mellan- o. nordsv. dial. vanliga övergången tl > tsl > ssl (jfr KITSLA, v.2), delvis utgör det ett lån av t. kitzlich, avledn. av kitzeln (se KITTLA, v.2), varav det äv. rönt påvärkan i bet.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr äv. d. kilden]
1) (†) som är mycket känslig för kittlingar, som icke tål att bli kittlad; kittlig. Spegel (1712). Lagerström Tart. 53 (1730). Ihre (1769).
2) (†) om öra, bildl.: känslig; särsk.: känslig för vad som är behagligt att höra o. d., lysten; jfr 3 b. Spegel GW 39 (1685). Granatenflycht Penn. 2 (1698). Denne artikelen (har) många nöjsamma nya tidningar, som för .. (papisternas) kitsliga öron äro rätt roliga til at höra. Borg Luther 2: 858 (1753).
3) bildl., om person l. (i överförd anv.) om handling l. yttrande o. d.
a) (numera ngt vard.) snarstucken, lättretad, ömtålig; som fäster sig vid o. anmärker på småsaker, som gärna trakasserar folk; småaktig, ”petig”, (överdrivet) pedantisk i sina krav på andras uppträdande l. prestationer o. d.; kinkig, anspråksfull, fordrande (ofta om överordnad, lärare o. d. gentemot underordnad, lärjunge osv.); retsam, obehaglig, förarglig; i sht förr äv. övergående i bet.: översittaraktig, övermodig o. d.; äv. (vard.): som är svår att komma överens med l. som visar bristande tillmötesgående, ”krånglig”, ogin, ”kivaktig”, trätlysten; äv. i överförd anv., om lynne, handling, beteende, yttrande o. d.: som utmärkes av l. vittnar om kitslighet i nämnda bet.; ss. adv.: på ett sätt som röjer kitslighet. Vara, visa sig kitslig mot ngn. Göra kitsliga anmärkningar på ngt. Det är kitsligt att så granska (l. anmärka på) vartenda ord i hans tal. Det var kitsligt gjort av honom (att osv.). HSH 30: 70 (1634). I Smålandh och Daal äre kitzligt folk. RP 11: 304 (1646); möjl. till β. Kitslige Bokdommare. Dalin Arg. 1: 141 (1733, 1754). Det saknades garanti för folket vid upplopps- eller upprorstillfällen, att det ej kunde blifva lemnadt i någon kitslig officers- eller underofficers våld. Liljecrona RiksdKul. 183 (1840). Svenska handelsfartyg underkastades en kitslig behandling i Öresund. Odhner Lb. 204 (1869). Ä, var inte kitslig nu, frun lilla! Langa hit kaffe för ett öre. Landsm. 1: 609 (1880). Han ä en kitslig tentator. Östergren (1930). — jfr SMÅ-KITSLIG. — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β). (Diana) gör vthaf wårt (dvs. Venus' och Cupidos) Wåld en spott, ett kitzlige Löye. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Kitzlig till trätor. VDAkt. 1694, nr 1005; jfr β. (Hopens) kitsliga missnöje til alla allmänna inrättningar. Kellgren 3: 168 (1785).
β) (†) övergående i bet.: hetsig, häftig, uppbrusande; obetänksam. Du altijdh kitzlige och stålta Alexander. Wexionius Sinn. 3: B 2 b (1684). Dalin Hist. III. 2: 397 (1762).
b) (†) som känner (en överdriven) lockelse l. retelse l. lust (till ngt) l. längtan l. lystnad (efter ngt); lysten; otillfredsställd; särsk. dels: ärelysten, fåfäng, dels i fråga om erotiska förh.: sinnligt lysten, kättjefull, lättfärdig; äv. i överförd anv., om känsla l. om sinnesorgan l. om ansiktsuttryck o. d. Rät så snart en Kitslig Upsyns Glod / Hennes kyska Ögon drar. Dahlstierna (SVS) 228 (c. 1696). Af nyfijkenhet kitzlige sinnen. KKD 12: 441 (1712). Den innerliga lust (som rangordningen) .. inblåser dem kitsligom, at giöra en för ögonen glänsande lycka. Dalin Hist. 1: 260 (1747). Sådant (dvs. praktiska demonstrationer i obstetrik) torde blessera modestien hos en del nyfikna och kitsliga ynglingar. Weibull o. Tegnér LUHist. 2: 137 (cit. fr. 1784). Kolmodin Liv. 1: 208 (1831).
c) (†) livlig, rask, kvick; munter, uppsluppen. Hittzige, kittzlige, modige, frodige, kåte Madusor. Stiernhielm Herc. 171 (1648, 1668). Man ofta stora fiskar ser / I tysta bäckar kitsligt spritta. Wallenberg (SVS) 1: 16 (1762). Våra Mölnare-gossar man finner / Kitsliga, listiga, lustiga djur. Envallsson SvenMaja 6 (1789). Larsen (1865).
d) (†) okynnig, klåfingrig, ”klådig”. Mångfaldiga .. half-lärda, som drifvas af en kitslig skrif-ande. Tessin Bref 2: 216 (1754). PH 6: 4404 (1756). Adlerbeth HorSat. 13 (1814).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (numera ngt vard.) bildl., om sak: ömtålig, delikat; kinkig; svår att utreda l. klara, intrikat, brydsam, trasslig, besvärlig; obehaglig, otrevlig. Ge ngn en kitslig fråga l. uppgift. (Det) är en kitzlig sak med hemligt skriftermål. Runius Dud. 2: 86 (1712). Det var nog litet kitsligt med kommunikationerna, emedan inga ångbåtar lade till vid ön. GHT 1896, nr 154, s. 3. De där kitsliga ägorättsförhållandena äro svåra stötestenar inom juridiken. Hagberg Pérez Galdós DPerf. 93 (1916). Bergman LBrenn. 130 (1928).
Avledn.: KITSLIGHET, r. l. f. särsk.
1) till 3 a: snarstuckenhet, ömtålighet; småaktighet, petighet, kinkighet; anspråksfullhet; trakasseringslusta, retsamhet; stundom: elakhet; i sht förr äv.: övermod, översitteri; äv. (vard.): oginhet, ”krånglighet”, ”kivaktighet”, trätlystnad; äv, konkret(are), om kitslig(t) handling l. yttrande o. d., småaktig l. retsam kritik l. anmärkning. trakasseri; i konkret(are) anv. äv. i pl. Visa (onödig) kitslighet. RARP 4: 626 (1651). Skattemanna arfwingar (kunde) af kittzligheet .. hwar andra komma att ruinera. FörarbSvLag 7: 156 (1695). Kittsligheet .. emot sin Embetes Collegam. VDAkt. 1700, nr 382. Brefven (äro) fylda af en mängd små kitsligheter. HSchück (1894) hos Kellgren BrefClewbg III. SvD(A) 1933, nr 297, s. 12. särsk. (†) till 3 a β: hetsighet, häftighet; obetänksamhet. Sahlstedt (1757). Möller (1790, 1807).
2) (†) till 3 b: förhållande(t) att känna lockelse l. retelse (till ngt), lust(a), lystnad; särsk. dels: fåfänga, ärelystnad, dels i fråga om erotiska förh.: sinnlig lystnad, kättja, lättfärdighet; äv. konkret(are): ngt som lockar l. retar (till lystnad osv.). Brenner Dikt. 1: 7 (1703, 1713). Man vet ungdomens kitzlighet at taga sig fram, aldramäst i Läroståndet. Broman Glys. 2: 82 (c. 1720). (Den som) I kötzlig kitzlighet och lustar sig bevefver. Kolmodin QvSp. 1: 134 (1732). Du retas icke af Kitzligheter och du dåras icke af en fåfäng Ähra. Dalin Arg. (SVS) 1: 134 (1733). För ögats kittslighet du (flicka) bör din täckhet agta. Lenngren (SVS) 2: 8 (1780). Lehnberg Pred. 1: 225 (c. 1800).
3) (†) till 3 d: okynnighet, okynne, självsvåld; klåfingrighet, ”klådighet”; äv. konkret(are), om okynnig l. klåfingrig handling o. d. Du narras väl så länge med Gubben, tils (han) .. hittar på dina skälmstycken, och då lär du få betala din kitslighet. Boding Mick. 49 (1741). FörslSkolordn. 1817, s. 26. Knorring Torp. 1: 180 (1843).
Spoiler title