SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLASS klas4, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 ((†) -ar HärnösDP 1661, s. 45; -or Rhyzelius Ant. 5 (c. 1750)). Anm. I ä. tid förekommer ordet i sv. äv. med lat. pl. classes. RARP 1: 2 (1626). Bolinus Dagb. 8 (c. 1675).
Ordformer
(förr vanl. skrivet class, stundom med fransk stavning classe)
Etymologi
[jfr d. klasse, t. klasse, eng. class, fr. classe; av lat. classis, eg.: uppbåd; kategori av samhällsmedlemmar, avdelning, flottavdelning m. m.; möjl. besläktat med lat. calare, utropa, sammankalla (jfr ENHÄLLIG). — Jfr DEKLASSERA, KLASSIFICERA, KLASSISK]
1) hist. benämning på var särskild av de på förmögenhetsvillkor grundade o. med hänsyn till beskattning, krigstjänst, rösträtt m. m. skilda sex grupperna av medborgare i det gamla Rom. Schroderus Liv. 36 (1626). Servius Tullius .. delade alla borgarna .. uti 6 Klasser (classes). Lindfors RomAntiqv. 60 (1814). Den förmögenhet, som låg till grund för medborgarnas fördelning i klasser (i det gamla Rom), var säkert fast förmögenhet, jordegendom. NorstedtVärldH 3: 125 (1929).
2) grupp av medborgare vilka med hänsyn till börd l. social ställning, grad av välstånd, förvärvsarbete, bildning osv. te sig ss. en enhet; samhällsklass; jfr KAST, sbst.3, STÅND. Stånd och klasser. De högre, lägre klasserna. De lyckligare lottade klasserna. De rikare, fattigare klasserna. Den bildade, härskande klassen. Hos alla folkslag, der icke varit värsta slag af Despotisk Regering, hafva funnits classer af medborgare. Schönberg Bref 1: 198 (1778). Kellgren 3: 290 (1790). Den arbetande Classen. BondP 1809 10, 1: 651. Den åkerbrukande klassen, .. bondeståndet. Geijer I. 4: 182 (1822). En viss grad af bildning tillkommer alla klasser i ett ordnadt samhälle. BEMalmström 7: 397 (1845). Jag vill för att kunna användas på alla tider och alla förhållanden skapa nya och bättre namn för de båda klasserna (dvs. de berättigadeo. de rättslösam. m.) i uttrycken: öfverklassen och underklassen. Quiding Slutliqvid 17 (1871, 1886). Folkviljan 1882, nr 12, s. 1. Ungar af s. k. ”bättre klasser”. Därs. nr 13, s. 1. De egendomsbesittande klasserna. SvSocialdemKongr. 1889, s. 23. Stånd och klasser. Fahlbeck (1892; boktitel). Hansson Krisuppg. 11 (1934). — jfr ADELS-, ALLMOGE-, ARBETAR(E)-, BETJÄNT-, BONDE-, BORGAR(E)-, DAGLÖNAR(E)-, FOLK-, HANDELS-, HANDTVÄRKAR(E)-, HERRE-, HERREMANNA-, HERRSKAPS-, MEDEL-, NÄRINGS-, ODALMANNA-, PARIAS-, PROLETÄR-, SAMHÄLLS-, SLAV-, STÅNDS-, TJÄNSTEMANNA-, UNDER-, VÄLJAR(E)-, ÖVER-KLASS m. fl.
3) vid indelning av (större) organisation, sammanslutning, institution o. d.: grupp l. avdelning av i fråga om rang l. börd l. utbildning l. fack l. intresseriktning o. d. jämställda l. sammanhörande personer. — särsk.
a) (förr) om var särskild av de tre grupper (”herreklassen”, ”riddarklassen”, ”svenneklassen”) i vilka ridderskapet o. adeln 16261719 o. 17781809 indelades. RARP 1: 2 (1626). Befalttes (på riddarhussammankomsten) att nederste Classen först schole votera. Därs. 181 (1632). 2RARP I. 1: 107 (1719). AdP 1809, 1: 277. — jfr HERRE-, RIDDAR(E)-, SVENNE-KLASS.
b) (förr) om var särskild av de tre resp. två grupper i vilka hovrätternas ledamöter (assessorerna) 16141698 voro indelade från synpunkten av deras värdighet. BraheBrevväxl. II. 1: 94 (1657). (Mellan rättegångsterminerna) skulle presidenten .. samt tre assessorer, en av varje klass (ett riksråd, en annan adlig samt en oadlig assessor) residera i Stockholm. Bendz GötaHovr. 92 (1935; i fråga om förh. 1614).
c) grupp l. avdelning inom (vetenskaplig) akademi o. d. VetAP 1: 176 (1740). Den Physiska Classen vid Kongl. Academien i Berlin. Wallerius PVetA 1783, s. 9. De Inländske Ledamöterne (iVetenskapsakademien) fördelas i Nio Classer. StadfVetAGrundregl. 1820, s. 5. BihGbgVSH 53: 23 (1934).
4) [efter lat. classis i motsv. anv., redan hos Quintilianus († c. 95 e. Kr.)] avdelning (av lärjungar) inom undervisningsanstalt. — jfr ABNORM-, ARTIST-, AVGÅNGS-, AVSLUTNINGS-, B-, BARN-, ELEMENTAR-, FLICK-, FOLKSKOL(E)-, FORTSÄTTNINGS-, GOSS-, HJÄLP-, MELLAN-, NORMAL-, PARALLELL-, PROV-, REAL-, REKTORS-, SKOL-, SPECIAL-, ÅRS-KLASS m. fl. — särsk.
a) om var särskild av de avdelningar i vilka en skola med hänsyn till lärjungarnas ålder, kunskaper, mogenhetsgrad osv. indelas; äv. konkret, sammanfattande om de lärjungar som tillhöra en dylik klass. Gossen går i (i Finl. ) första klassen. Undervisa i (ngn gg äv. ) de högre l. övre (lägre l. nedre) klasserna. Annerstedt UUH Bih. 1: 97 (i handl. fr. 1612). Thee twå nederste Classerna (på gymnasiet). Thyselius HdlLärov. 1: 8 (1620). (Trivial-)Scholan bör vara fördelt i 4 Classer förutan Apologistens, hvilka alla hafva sine särskilte Præceptores. Skolordn. 1724, s. 12. Geijer I. 2: 80 (1828). I skolan hade han suttit primus från klass till klass. Lindqvist Stud. 25 (1906). SvD(A) 1928, nr 90, s. 10. — särsk. pedag. i uttr. fast l. sluten klass, om sådan klass där lärjungarna sammanhållas vid undervisningen så att samma kunskapsstoff meddelas åt alla o. flyttning till högre klass är avsedd att äga rum samtidigt av alla på viss, förut bestämd tid (motsatt sådan klass där lärjungarna efter olika anlag o. flit beredas tillfälle till förkovran i kunskaper o. till flyttning till högre klass vid vilken tid av året som helst); förr äv. i uttr. sluten klass, om sådan klass där hela undervisningen bestreds av en enda lärare. VCollScholP 17/9 1849. 2NF 8: 679 (1907).
b) om avdelning (ofta ”parallellavdelning”) av klass (i bet. a) vars lärjungar undervisas tillsammans (i samma rum); äv. sammanfattande om de lärjungar som tillhöra en dylik klass; äv. (vard.) i utvidgad anv., om det lärorum i vilket dylik avdelning undervisas. Bäst, sämst i (i Finl. ) klassen. Hela klassen reste sig, då rektor inträdde. Läraren gick in i (i Finl. ) klassen och började lektionen. UppsDP 5/12 1599. Att Scholestugorna och hennes Classer .. ordenteligen bygde och reenligen håldne blifua. Thyselius Bidr. 50 (1637). Han hade en beundransvärd förmåga att hålla hela klassens uppmärksamhet spänd under hela lektionen. De Geer Minn. 1: 30 (1892). — särsk. (i Finl.) i uttr. på klass, i klassen, i klassrummet. Dessa öfningar (dvs. avskrivning ur bok med några formförändringar) ske bäst på klass och med öppen bok. Vasenius UndSpr. 61 (1894). Bergroth FinlSv. 102 (1917).
Anm. till 4 a. Enl. kungl. förordning år 1905 utbyttes vid de högre allmänna lärovärken ordet klass ss. benämning på gymnasieavdelning mot ordet ring (jfr SFS 1905, nr 6, s. 2).
5) om (lägre l. högre) avdelning l. grupp l. grad o. d. vid gruppering l. indelning av sådan art att en mer l. mindre klart uttryckt värdering l. gradering äger rum. — jfr ARVS-, BETALNINGS-, BEVILLNINGS-, GODHETS-, LÖNE-, MÄSTAR(E)-, RANG-, RISK-, SÄR-KLASS m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om grupp l. kategori vid gradering av personer l. föremål. PH 3: 1649 (1740). Tvenne klasser (av skog) bestämdes (i fråga om skadeersättning): bättre eller bjelk- och timmerskog, samt sämre. Englund Ged. 113 (1853). Med afseende å tjenstbarheten indelas sjömanskåren uti fyra klasser. ReglFl. 1875, 1: 3. I allmänhet krossas malmen först, hvarefter den på olika slag af siktar uppdelas i ”klasser”. 2NF 31: 793 (1920). Hellström Storm 364 (1935). — särsk.
α) (förr) i fråga om pastorat, i uttr. första, andra, tredje klassens pastorat l. pastorat av första osv. klass, pastorat som med hänsyn till avlöningsförmåner tillhörde viss grupp bland rikets pastorat. SynodA 1: 636 (1797). Fahlcrantz Kyrkoh. 95 (1907). 2NF 21: 207 (1914).
β) (förr) i fråga om Sverges städer (med avs. på deras storlek o. betydelse för rikets hushållning). RO 1810, § 14. Befolkningssiffrorna i tredje klassens städer växlade mellan 4,679 (Lund) och 2,340 (Borås). Herlitz Stadsförv. 1830 44 (1924).
γ) efter grad av bekvämlighet o. d. bestämt slag av passagerarplatser (vagn, kupé, hytt osv.) på järnvägar o. fartyg. Åka (på l. i) andra (tredje) klass. Ta en andra (tredje) klass(ens) rökkupé. Första, andra, tredje klass sovvagn. En biljett andra klass (till) Stockholm. Ångbåtsresa i l. på första klass. För transport af passagerare och gods betjenar man sig (på järnvägen Liverpool—Manchester) af vagnar, indelte uti fyra klasser. JernkA 1836, s. 154. ReglTjSJ 1858, s. 25. Resorna skedde i andra klassen på järnvägsvagnar eller på ångbåt. De Geer Minn. 2: 110 (1892). Engström o. Carlson HlednTrafik. 37 (1917). — jfr ANDRAKLASS-, FÖRSTAKLASS-, TREDJEKLASS-BILJETT, -HYTT, -KUPÉ, -PASSAGERARE m. fl.
δ) i fråga om hotell, näringsställen o. d. som med hänsyn till inredning, komfort, bespisning o. d. kunna indelas i vissa avdelningar l. kategorier; äv. i överförd anv. i fråga om (mat)gäster som tillhöra ngn av dessa avdelningar osv. Första, andra klass matsal, restauration. ÅrsbRonnebyHelsobr. 1870, s. 1. Vid 2:dra klassens bord (vid Medevi) serveras middag och qväll för 1. 50 och vid 3:dje för 1. 10. Medevi 3 (1882). GHT 1895, nr 221 A, s. 4. Östergren (1930).
ε) i fråga om maltdrycker, i uttr. klass ett, klass två o. klass tre (förkortat Kl. I, Kl. II, Kl. III), om maltdrycker av olika starkhetsgrad (”svagdricka”, ”pilsnerdricka” o. ”starköl”). Dricka klass två. Beställa en klass två. SFS 1919, s. 892. Rydqvist Kar. 74 (1924).
ζ) idrott. i fråga om idrottsmän som efter deras prestationer, ålder o. d. uppdelas i vissa grupper. IdrBl. 1922, nr 67, s. 8. I de olika klasserna startade bortåt 200 löpare. DN(A) 1936, nr 100, s. 16. — jfr JUNIOR-KLASS m. fl.
b) om grad inom ordensväsen. Kommendör av första (andra) klassen av kungl. nordstjärneorden. Riddare av första klassen av kungl. vasaorden. En Ny Class af Svärds-Orden .. som endast på Valplatsen kunde förtjenas och utdelas. ProtOrdCap. 24/11 1794, s. A 3 b. Estlander KonstH 124 (1867). Hedin Front. 511 (1915).
c) i mera abstr. anv., för att beteckna ngns l. ngts kvalitet, nivå, grad av betydenhet o. d.
α) i förb. med ordningstal (första, andra osv.) l. adjektiven god, hög, låg (l. komparationsform av dessa) för att beteckna att ngn l. ngt är av en viss större l. mindre betydenhet l. förträfflighet o. d.; ofta i gen. l. styrt av prep.; äv. allmännare i uttr. av första klass l. första klassens, av prima slag, prima; stundom äv. pregnant, i uttr. av klass, av hög standard. En första klassens forskare, vetenskapsman. En forskare av hög l. högsta klass. Filmen, skådespelet var av hög (högsta) klass. Weste FörslSAOB (1823). Willebrand o. Rancken 163 (1885). Det blef mig snart klart, att jag .. aldrig skulle komma att bland (juristerna) .. tillhöra den allra första klassen. De Geer Minn. 1: 135 (1892). En .. person med första klassens betyg. GHT 1895, nr 232 B, s. 4. En första klassens musiker. StatsvT 1900, s. 249. Essén Vap. 123 (1917). Hela interiören, målning som snickeri, är av en ovanligt hög klass. VästmFmÅ 16: 31 (1926). Säsongens hittills så gott som enda konsert av klass. SvD(A) 1929, nr 79, s. 10. Därs. 1933, nr 281, s. 17.
β) i sådana uttr. som vara l. stå i klass med (ngn l. ngt), stå i paritet, i nivå med (ngn l. ngt), fullt nå upp till (ngn l. ngt); stå i l. tillhöra en klass för sig o. d., inta en särställning (med hänsyn till skicklighet, duglighet osv.). GHT 1921, nr 28, s. 8. (Vissa tidskrifter) äro att betrakta som stående i klass med övriga smutsalster. Upsala(A) 1924, nr 214, s. 8. Gerda Lundequist står i en klass för sig bland våra numera icke så få recitatriser. SvD(A) 1931, nr 49, s. 6. Därs. 1934, nr 115, s. 15.
6) (i sht i fackspr.) allmännare: grupp av levande varelser l. av föremål, företeelser o. d. som sammanförts efter vissa gemensamma egenskaper o. kännemärken l. som (naturligt) framträda ss. en enhet; grupp, flock, avdelning, kategori; typ; stundom svårt att skilja från 5. Columbus Ordesk. 14 (1678; uppl. 1908). Högström Lapm. 82 (1747). Statens .. Elementar-Läroverk vare fördelade i Tvänne Classer: Närings-Skolor och Lärdoms-Skolor. FörslSkolordn. 1817, s. 1. Järta 2: 305 (1824). Denne ovanlige man tillhörde en class af män, som nu tyckes mig vara nästan utdöd. Hwasser VSkr. 1: 62 (1852). 3NF (1929). — jfr BÖJNINGS-, GODS-, GROVLEKS-, HANDSKRIFTS-, HÅRDHETS-, MÄNNISKO-, REKRYT-, STJÄRN-, STORLEKS-, YRKES-, ÅLDERS-, ÅRS-KLASS m. fl. — särsk.
a) (†) om avdelning i en framställning l. av ett musikstycke. Äro altså Troones Articklar .. sammandragne vhti en hoop, Clasz eller ordning til at förklara .. något lärdoms stycke. Emporagrius Cat. G 1 b (1669). Mecklin BegTonk. 18 (1802; om takt).
b) om var särskild av de avdelningar i vilka ett klasslotteri drages. Dalin (1852; under klasslotteri). NF 10: 124 (1886).
c) språkv. om var o. en av de större grupper i vilka ett språks ord från vissa synpunkter pläga delas: ordklass. Moberg Gr. 26 (1815). Schiller SvSpr. 63 (1859). — jfr ORD-KLASS.
d) språkv. om grupp av verb som med avs. på tempusbildningen höra samman. Starka (avljudande, reduplicerande), svaga verb tillhörande första, andra osv. klassen. Nilsson AnglosGr. 66 (1866). Noreen FornsvGr. 71 (1910). Holmberg JaVerb 1: 169 (1931). — jfr AVLJUDS-, VERBAL-KLASS m. fl.
e) mil. om grupp l. kategori av beväring l. stamanställda; särsk. i uttr. klass A, klass B, om de två stora grupper av värnpliktiga vilka bildas av dem som varit fast anställda vid krigsmakten resp. av dem som avlagt studentexamen l. därmed likvärdig examen. Tingsten o. Hasselrot 39 (1902). SFS 1925, s. 1161. — jfr BEVÄRINGS-, MANSKAPS-KLASS.
f) sjöt. vid indelning av fartyg efter deras storlek, beskaffenhet, kapacitet o. d. UFlott. 2: 7 (1881). Svenska flottans pansarbåtar af första klassen. Därs. 14 (1886). VFl. 1908, s. 29. För täflingsändamål indelas motorbåtar i olika klasser. 2NF 37: 615 (1925). — jfr FARTYGS-KLASS. — särsk. om de olika grupper i vilka handelsfartyg efter vissa regler (bestämda av särskilda klassificeringssällskap) indelas; särsk. i uttr. bygga (ett fartyg) till klass, bygga ett fartyg så att det (av klassificeringssällskap) godtages för viss klass. Man (har) grundat bolag för klassificering af fartyg, och dessa bolag ha faststält vissa regler, som bestämma, .. hvilken klass fartyget .. tillhör. UB 7: 525 (1875). Smith (1916). Nilsson Skeppsb. 197 (1932).
g) (högre) grupp l. underavdelning inom naturriket; särsk. om större (naturlig) grupp av växt- l. djursläkten som på grund av vissa gemensamma egendomligheter höra samman. Serenius EngÅkerm. 130 (1727). Linné Bref I. 1: 110 (1729; i fråga om växtriket). Hvart och et utaf dessa (naturens) Riken indelas .. uti sina Classer. Regnér Begr. 175 (1780). BotN 1868, s. 84. Ryggradsdjuren (utgöras) af däggdjur, foglar, kräldjur och fiskar. Dessa fyra afdelningar kallas klasser. Berlin Lrb. 36 (1876). Fries SystBot. 15 (1891). Klasserna i Linnés sexualsystem. Lindman FanerogFl. 1 (1918). — jfr DJUR-, SEXUAL-, VÄXT-KLASS m. fl.
Ssgr: A: KLASS-ANDA. till 2, om den anda (se ANDE VIII 5) som råder inom en viss samhällsklass; i sht om (den egoistiska) samhörighetskänslan inom en samhällsklass; jfr KAST-ANDA. Hazelius Lärov. 33 (1846). Förslaget .. kom äfven i strid med den adliga klassandan. Odhner G3 1: 70 (1885). Hansson DemSamv. 11 (1934).
(2) -BETONAD, p. adj. som framhäver l. präglas av en viss samhällsklass intressen. SvD(A) 1924, nr 115, s. 3. Det konservativa partiet, som är mindre klassbetonat än de övriga. Därs. 1933, nr 296, s. 22.
(4 a) -BETYG. (i sht förr) pedag. betyg som lärjunge erhåller efter genomgång av viss klass; motsatt: avgångsbetyg. Frey 1843, s. 378. Böttiger 6: 100 (c. 1875).
(4 b) -BOK; pl. -böcker. pedag. journal som förvaras i klassrummet o. i vilken anteckningar föras (av klassföreståndaren) om klassens lärjungar, i sht deras uppförande, frånvaro o. d. SundsvP 1886, nr 151, s. 3. SFS 1919, s. 2879.
(4 b) -DAGBOK~02, äv. ~20. (mindre br.) pedag. = -BOK. PedT 1874, s. 166.
(2) -DIKTATUR. om i händerna på viss samhällsklass liggande envälde. Svea 1925, s. 54. SvD(A) 1933, nr 200, s. 18.
(2) -EGOISM. Rydberg KultFörel. 1: 81 (1884). Det är farligt om klassegoismen helt får dominera partiets politik. DN(A) 1933, nr 217, s. 3.
(2) -EGOISTISK. Sylwan ModPress. 65 (1906). Grimberg VärldH 4: 32 (1930).
(4 a) -EXAMEN. (mindre br.) pedag. examen vid avslutande av viss klass, årsprövning. SFS 1882, nr 54, s. 32. Därs. 1911, nr 59, s. 38.
(4 a) -FLYTTNING. pedag. flyttning till högre klass. Hazelius StudEx. 26 (1843). SFS 1908, nr 21, s. 10.
Ssgr (pedag.): klassflyttnings-betyg. (†) efter årsprövning utfärdat betyg för flyttning till högre klass, årsbetyg. SFS 1868, nr 83, s. 1. Därs. 1869, nr 2, s. 52.
-examen. (†) examen för flyttning till högre klass, årsexamen. SFS 1889, nr 55, s. 30.
(2) -FÖRDOM ~20 l. ~02. för en samhällsklass utmärkande fördom; särsk.: fördom angående vad man på grund av sin sociala ställning kan (l. icke kan) tillåta sig. Samtiden 1871, s. 19. Vår tids idrottsrörelse .. har bidragit till att ta bort klassfördomarna. SvD(A) 1934, nr 43, s. 20. GHT 1934, nr 59, s. 3.
(4 b) -FÖRESTÅNDARE~00200. pedag. lärare som har till särskild uppgift att vid sidan av sin ordinarie undervisning öva tillsyn över viss klass (vaka över ordning o. disciplin, utskriva terminsbetyg m. m.). SFS 1856, nr 52, s. 35. Därs. 1905, nr 6, s. 11.
(4 b) -FÖRESTÅNDARINNA~001020 l. 1001032. pedag. jfr -FÖRESTÅNDARE. Schulthess (1885). SvFlicksk. 192 (1888).
(2) -FÖRRÄDARE. person som sviker den klass han tillhör; nästan bl. i fråga om arbetarklassen. Koch Timmerd. 434 (1913). SvD(A) 1923, nr 250, s. 5.
(4 a) -GOSSE. (†) gosse tillhörande trivialskolan; motsatt: gymnasist. Såleds kunde ingen Classgåsse understå sig att hafva hatten på sig i närvaro af en Gymnasist. Fallén Biogr. 9 (c. 1820). KLilljebjörn Hågk. 21 (1838).
(2) -HAT. hat mellan samhällsklasserna; särsk. om hat som en lägre samhällsklass hyser mot en högre. Forssell Stud. 2: 33 (1884, 1888). GHT 1919, nr 164, s. 6.
(2) -HÖGFÄRD~20 l. ~02. Wieselgren Bild. 157 (1889). Steffen ModEngl. 139 (1893).
-INDELNING~020. indelning av levande väsen l. av föremål i klasser; klassificering. särsk.
1) till 2: indelning i samhällsklasser. Palmblad Norige 312 (1846). Grimberg VärldH 3: 386 (1928).
2) till 3 a. Vid omröstningar (på riddarhuset enl. riddarhusordn. 1626) följdes klassindelningen. Schybergson FinlH 1: 420 (1887). Hildebrand Statsförf. 540 (1896).
3) till 4 a. I Vimmerby lägre Lärdoms-Skola .. börjades åter efter den gamla class-indelningen år 1823. BerRevElLärov. 1824, s. 21. Arcadius Folksk. 172 (1903).
4) till 6 e: indelning av värnpliktiga i klasser. Nordensvan Värnpl. 20 (1887).
(6 f slutet) -INSPEKTÖR. skeppsb. tillsyningsman som övervakar att fartyg bygges till viss klass. Nilsson Skeppsb. 198 (1932).
(6 f slutet) -INSTITUT. skeppsb. klassificeringsanstalt. Nilsson Skeppsb. 197 (1932).
(2) -INTRESSE. intresse som (ensidigt) inriktar sig på att tillförsäkra den egna samhällsklassen fördelar. Theorell Betrakt. 2: 46 (1847). Klassintressena (ha) under århundraden brutit sig mot hvarandra. Verd. 1885, s. 38. SvD(A) 1933, nr 200, s. 18.
(2) -KAMP. [efter t. klassenkampf, första ggn användt av K. Marx i Manifest der komm. Partei 1848] kamp mellan klasser inom samhället; särsk. om (den av socialismen proklamerade) kampen mot arbetsgivare o. kapitalism. SocDem. 1886, nr 24, s. 1. Branting Arbetarr. 11 (1887). Thermænius SvPolitPart. 92 (1933).
Ssgr: klasskamps-förkunnelse,
-lära, r. l. f.,
-paroll m. fl. —
-KAMRAT. om person i förh. till den l. dem som tillhöra (l. tillhört) samma klass.
1) (mindre br.) till 2. Steffen EnglVärldsm. 73 (1898). De i lockout utkastade klasskamraterna. SocDem. 1928, nr 68, s. 8. SvD(A) 1930, nr 275, s. 4.
2) till 4. Hazelius Lärov. 79 (1846). Åkerhielm GamlRoman 110 (1907).
(4) -KONFERENS. pedag. Lärare, hvilka undervisa i samma klass, ring eller afdelning, skola hvarje termin .. sammanträda till klasskonferenser. SFS 1905, nr 6, s. 49.
(4 a) -KURS. pedag. för viss klass i skolan föreskriven lärokurs. KrigVAT 1843, s. 141. SFS 1906, nr 10, s. 46.
(2) -KÄNSLA. känsla av samhörighet med den egna samhällsklassen; klassmedvetande; ståndsmedvetande. Benedictsson FruM 367 (1887). Norlind AllmogL 433 (1912).
(2) -LAG, r. l. m.
1) lag gällande för viss samhällsklass. Medeltiden ägde äfven klasslagar. Presterskapet lydde under den kanoniska rätten, och konungens personliga tjänare .. under särskild gårdsrätt. Schück SvLitH 1: 146 (1886).
2) lag som är (l. anses vara) riktad mot ngn viss samhällsklass o. hindrar (l. anses hindra) dess intressen; äv.: lag som gynnar (l. anses gynna) ngn viss samhällsklass. VFl. 1929, s. 137. Östergren (1930).
(2) -LAGSTIFTNING~020. jfr -LAG 2. SvD(A) 1930, nr 121, s. 4. Hellström Storm 60 (1935).
(4 b) -LIGGARE, r. l. m. = -BOK. Verd. 1886, s. 263 (i fråga om förh. i Danmark). Falk Skolp. 30 (1903).
(6 b) -LOTTERI. (numera bl. i fråga om utländska förh.) (av staten inrättat l. garanterat) pänninglotteri där dragningen av vinsterna försiggår i olika avdelningar (”klasser”) o. där spelaren äger att i vissa stadgade andelar inbetala sin insats l. ock att, med avbrytande härav, avstå från spelets fortsättande. Det danska klasslotteriet. Lindfors (1815). NF 10: 124 (1886). Laurin 1Minn. 59 (1929).
(5, 6) -LÄGGA. (numera knappast br.) ordna i klasser, klassificera. 2SAH 27: 208 (1853). Att klasslägga människor i religiöst hänseende är icke blott svårt utan rent af omöjligt. (Cavallin o.) Lysander 461 (1880). Cannelin (1921; med hänv. till klassificera).
(5, 6) -LÄGGNING. (numera knappast br.) klassificering. Rydqvist SSL 5: 124 (1874). Lundell (1893).
(4 b) -LÄRARE. pedag. lärare som i regel undervisar bl. i en klass, men där i alla l. de flesta ämnen; ofta motsatt: ämneslärare. Ramström UndV 40 (1833). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, Bil. s. 15. AB 1895, nr 93, s. 2. BonnierKL (1925).
(4 b) -LÄRARINNA. pedag. jfr -LÄRARE. Engström Schallenfeld 27 (1865). SvFlicksk. 292 (1888).
(4) -LÄSNING. pedag. benämning på det system enl. vilket lärjungarna i en klass gemensamt undervisas i alla ämnen o. deras flyttning till högre klass är avsedd att äga rum samfällt o. på bestämd tid; motsatt: ”facksystem”, ”ämnesläsning”. Tegnér (WB) 6: 145 (1826). Man yrkade .., att klassläsningen skulle uphöra, och hvar och en lärjunge skulle få fortskrida och flytta till högre kurser i mån efter sine anlag och sin flit. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 206 (1852). Rundgren i 3SAH 2: 46 (1887).
Ssgr (pedag.): klassläsnings-metod. BerRevElLärov. 1832, Bil. Q, s. XX.
(2) -MEDVETANDE~0200, n. = -MEDVETENHET. SocDem. 1885, nr 1, s. 3. Branting Arbetarr. 11 (1887).
(2) -MEDVETEN~020, p. adj. i sht i fråga om arbetarklassen. Palm 60Årsdag. 38 (1887, 1909). SvD(A) 1933, nr 275, s. 3.
(2) -MEDVETENHET~0200 l. —010~2. jfr -MEDVETEN. WoH (1904). Proletariatets klassmedvetenhet. 2NF 26: 192 (1917). KarlstT 1926, nr 6245, s. 2.
(2) -MOTSATS~02 l. ~20. Branting Arbetarr. 9 (1887). Klassmotsatsernas utjämning. 2NF 27: 972 (1918).
(2) -MOTSÄTTNING~020. jfr -MOTSATS. Utjämning af de skarpa klassmotsättningarna inom ett samhälle. 2NF 26: 200 (1917).
-MÄRKE.
1) till 2: tecken l. egenhet o. d. som anger l. röjer att ngn tillhör viss samhällsklass. Ännu gällde denna insikt (i latinska språket) .. som det klassmärke, hvilket skilde gentlemännen från massan af folket. Rydberg KultFörel. 4: 138 (1887). Cederström Hugsk. 29 (1919).
2) till 4 a: märke i skolmössa, utvisande i vilken klass en lärjunge går. Östergren (1930).
(2) -MÄRKT, p. adj. som fått sin prägel av samhörigheten med viss (lägre) samhällsklass. SvD 1911, nr 330, s. 7. Den klassmärkta flickan från gatan. SvD(A) 1932, nr 257, s. 24.
(2) -OLIKHET~002, äv. ~200. Svedelius Statsk. 4: 281 (1869). Lamm Oxenst. 135 (1911).
(4 b) -ORDINARIE, m. (†) pedag. klassföreståndare. För yttermera sammanhang mellan Gymnasiets klasser, äro anställde Hufvudfacklärare .. och Klassordinarier. Frey 1841, s. 233 (i fråga om tyska förh.). Lemke VisbyLärov. 24 (1875; i fråga om förh. i Visby före 1860-talet).
(2) -PARTI. om klass- l. ståndsbetonat parti. Fahlbeck Förf. 180 (1904). Det svenska partiet (i Finland i början av 1900-talet) hade varit ett utpräglat klassparti, ett herremannaparti. Nordenstreng Gripenbg 114 (1921). Hansson Krisuppg. 10 (1934).
(2) -POLITIK. om sådan politik som ensidigt tillgodoser den egna samhällsklassens intressen. SvD(A) 1931, nr 28, s. 4. Hansson DemSamv. 11 (1934).
(2) -POLITISK. jfr -POLITIK. SvD(A) 1930, nr 254, s. 4. Budgeten är klasspolitisk och socialistisk. Därs. 1934, nr 10, s. 4.
(2) -PRIVILEGIUM. Bolin Statsl. 2: 233 (1871). Svea 1925, s. 54.
(2) -REGERING. regering som är rekryterad ur viss samhällsklass o. ensidigt företräder dess intressen. Hindra landet från att vanstyras av en skråbunden klassregering. GHT 1926, nr 59, s. 12.
(2) -REPRESENTATION. statsv. om riksdagsrepresentation grundad på en uppdelning av samhällsmedlemmarna i klasser efter inkomst l. yrke o. d.; jfr -VAL. Theorell Betrakt. 2: 66 (1847). Bolin Statsl. 2: 355 (1871). SvH IX. 2: 27 (1908).
(4) -RESA, r. l. f. om resa som företages av skolklass. NordT 1894, s. 624.
(4 b) -RUM. TeolT 1874, s. 188. I klassrummet .. satt han som ett tänt ljus .., fast läraren .. ej kommit. Siwertz JoDr. 6 (1928).
(2) -SAMHÄLLE~020. särsk. om det nuvarande, i klasser indelade samhället (i motsats till ett av socialister o. kommunister osv. eftersträvat samhälle där klasskillnaden är avskaffad). Bort med privatkapitalet och klass-samhället. Palm 60Årsdag. 48 (1887, 1909). PT 1909, nr 197, s. 3. SvD(A) 1929, nr 262, s. 4.
(2) -SKATT. (förr) förvaltn. en på viss indelning av medborgare i yrkes- o. inkomstklasser grundad form av inkomstskatt. SvT 1852, nr 21, s. 3 (i fråga om tyska förh.). NF (1884). De Geer Minn. 2: 149 (1892). SvUppslB (1933).
-SKILLNAD. särsk. till 2. Theorell Betrakt. 1: 47 (1846). Upphäfvandet af klass- och ståndsskillnad. Folkviljan 1882, nr 15, s. 1. Trots allt tal om klasskillnaden och klasstriderna är det nog numera så att i vårt land någon allvarligare klasskillnad inte existerar. SvD(A) 1932, nr 291, s. 8.
-SKOLA, r. l. f.
1) (föga br.) till 2: skola vars lärjungar rekryteras huvudsakligen från viss (högre) samhällsklass. Immigrantbarnen som komma från klass-skolornas och klass-skrankornas länder, ha minst af alla skäl att beklaga sig. Koch EmigrLand 42 (1910). SvD(A) 1933, nr 237, s. 24.
2) pedag. till 4, benämning på skola med ”klassystem”; motsatt: ”kursläsningsskola”. BetUnd. 1828, Bil. 2, s. 60. TLär. 1847—48, s. 134.
(2) -SKRANKA. bildl., om sådant som skiljer samhällsklasserna åt; i sht i pl. Koch EmigrLand 42 (1910). Östergren (1930).
(4 b) -SMÖRJ. (vard.) dels om bestraffning som utdelas av en skolklass gemensamt (l. å klassens vägnar av enskild lärjunge) till ngn av lärjungarna i klassen, dels om bestraffning som lärare tilldelar alla klassens lärjungar för ngn (gemensam) förseelse. SöndN 1862, nr 44, s. 4. ”Sker det en gång till, vankas det klassmörj!” varnade läraren. GHT 1895, nr 256 B, s. 3. Beckman GSkolliv 25 (1917).
(2) -SOLIDARITET. 2NF 27: 1437 (1918). SvD(A) 1933, nr 122, s. 4.
(2) -STRID. (mindre br.) = -KAMP. SocDem. 1886, nr 9, s. 1. 2NF 27: 1437 (1918).
(4 b) -STRYK. (vard.) = -SMÖRJ. WoJ (1891).
(4 b) -STUT, r. (vard.) = -SMÖRJ. Bergman Jag 140 (1923).
(2) -STÄMPEL. jfr -MÄRKE 1. Östergren (1930).
(2) -STÄMPLA. stämpla l. angiva (ngn) ss. tillhörande viss klass; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Cederschiöld FramtSv. 76 (1917). Östergren (1930).
(4) -SYSTEM(ET). pedag. system enl. vilket undervisningen i de olika ämnena äger rum klassvis (o. meddelas av en o. samme lärare); motsatt: ”facksystem”. Klass-systemet och ett-års flyttningen. Frey 1845, s. 350. Nyström DöfstUndH 111 (1907).
(4) -UNDERVISNING~0020. pedag. = -LÄSNING. BerRevElLärov. 1843, s. 83. (C. J. L. Almquist) förordade ämnesläsning och fri flyttning framför klassundervisning. 2NF 1: 678 (1903). SFS 1909, nr 28, s. 51.
(2) -UTJÄMNING~020. Cederschiöld FramtSv. 10 (1917). Strävan till klassutjämning och nationell enighet. SvD(A) 1931, nr 162, s. 4.
(2) -VAL, n. val som sker klassvis; särsk. statsvet. om sådant (politiskt) val där de röstande efter inkomst l. yrke o. d. uppdelas i klasser o. där kandidaterna representera ngn av dessa klasser. BorgP 1840—41, 5: 365. Som gammal och orubblig anhängare af klassval var .. (J. A. Hazelius) äfven stark motståndare till det 1865 antagna representationsförslaget. Wieselgren Samt. 51 (1871, 1880). Wallengren Valrättspr. 129 (1915).
Ssgr: klassvals-princip,
-system.
-VIS, adv. (klass- 1789 osv. klasse- 17781789) i l. efter klasser; klass efter klass. särsk.
1) till 3 a. Schönberg Bref 3: 9 (1778). Rösträtten på riddarhuset utöfvades klassvis. Svedelius Statsk. 1: 90 (1868).
2) till 4. OrdnNElSkolSthm 1852, s. 29. De minste (skolgossarna) kommo klassvis uttågande. Topelius Fält. 4: 139 (1864).
(2) -VÄLDE. Tiden 1848, nr 114, s. 2. Frontställning mot förtryck och klassvälde. SvD(A) 1933, nr 354, s. 4.
B (†): KLASSE-VIS, se A.
Avledn.: KLASSA, v., se d. o.
-KLASSARE, m.||ig. ss. senare led i ssgr; särsk. till 4 a, om lärjunge ss. tillhörande den l. den skolklassen; jfr ANDRE-, FEMTE-, FJÄRDE-KLASSARE m. fl.
-KLASSIG, adj. ss. senare led i ssgr.
1) till 4 a: försedd med l. indelad i (så l. så många) klasser; jfr EN-, FEM-KLASSIG m. fl.
2) till 5: tillhörig en viss så l. så beskaffad klass; jfr ANDRA-, FÖRST-, HÖG-KLASSIG m. fl.
-KLASSIST, m.||ig. ss. senare led i ssgr; till 4 = -KLASSARE; jfr ANDRE-, FEMTE-, FJÄRDE-KLASSIST m. fl.
Spoiler title