SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLINIK klini4k, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. klinik, eng. clinic, fr. clinique; av gr. κλινική (elliptiskt för: κλινικὴ τέχνη), den vid sjukbädden utövade läkekonsten, f. av κλινικός, adj. (se KLINISK)]
1) med. eg.: (läran om) vid sjukbädden utövad läkekonst; (å sjukhus meddelad) medicinsk undervisning med patienter ss. studieobjekt; äv.: en sjukdoms symtomatologi o. förlopp. ConvLex. (1821). Bidrag till den kroniska lungtuberkulosens klinik. Eira 1900, s. 257 (rubrik). 3NF (1929).
2) sjukhus(avdelning) där medicinsk undervisning meddelas med (på sjukhuset vårdade l. för tillfället sig infinnande) patienter ss. omedelbart studieobjekt; äv. om sjukhusavdelning där på sjukhuset icke vårdade patienter undersökas o. behandlas utan att användas ss. studieobjekt för medicinsk undervisning; äv. om olika privata inrättningar där intagna l. besökande patienter vårdas l. behandlas. (Karolinska) Institutet har .. en Militär Clinik på Garnisonssjukhuset. Retzius BrefFlorman 52 (1827). Collin Ordl. (1847). En vid Karolinska Institutet nyinrättad klinik i pediatrisk kirurgi. FörhLäkS 1876, s. 261. Syster Fridas Klinik. Fotvård och Massage. SvD(A) 1933, nr 53, s. 21 (i annons). — jfr NERV-, POLI-, TAND-, ÖGON-, ÖRON-KLINIK m. fl.
Ssgr (till 2): KLINIK-CHEF. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 30. 3NF 5: 787 (1926).
-FÖRESTÅNDARE~00200. Snellman Tyskl. 388 (1842). SFS 1925, s. 141.
Avledn.: KLINIKANT, m.||ig. (i fackspr.) till 2: person som i utbildningssyfte tjänstgör på en klinik. Hygiea 1868, s. 551. Selander C15Dag. 155 (1927).
Spoiler title