SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLOAK klωa4k (kloáck Dalin), r. l. m. ((†) n. Hildebrand MagNat. 286 (1650), Bliberg Acerra 668 (1737)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623) osv.) ((†) = (VRP 1712, s. 423 (: Cloacen, pl. best.), Därs. 16/5 1729)).
Ordformer
(förr äv. skrivet clo-. -ack 17221737. -ak (-ac) 1623 osv. -aqve (-aque) 17291845)
Etymologi
[jfr d. kloak, r. (i ä. d. äv. n.), t. kloak, m. o. n., kloake, f., eng. cloaca, fr. cloaque; ytterst av lat. cloaca, bildat till stammen i cluere, rena, besläktat med gr. κλύζειν (se KLISTIR)]
1) avloppskanal för avfall (orenlighet) i flytande form (ofta äv. med uppgift att bortleda från nederbörd härrörande ytvatten, ävensom under marken stagnerande vattensamlingar), vanl. förlagd under markytan (på frostfritt djup) o. utförd i betong l. stengods o. dyl. l. (i äldre tid) murad; äv.: kloakbrunn; jfr 2. Norrmann Eschenbg 2: 202 (1818; i fråga om förh. i det forntida Rom). UB 1: 379 (1873). FörslKloaklednLd 1886, s. 22 (1884). Wirgin Häls. 1: 18 (1931). En bäck, i vilken ett stort antal kloaker mynnar ut. ÅrsbProvinsLäk. 1933, VästmL 2: 16.
2) (†) ställe där man hopar l. samlar avfall l. spillning; särsk.: hemlighus, avträde; ofta svårt att skilja från 1. Rennestener, Cloaker och andra Orenlighe Orter. L. Paulinus Gothus Pest. 42 b (1623); möjl. till 1. Cloacen eller hemblighusen (skall man) flyttia ifrån gathorne. VRP 1712, s. 423. Vaktmästaren efterser, att de uti Häktet befintelige Cloaquer varda, så ofta sådant erfordras, tömde. SPF 1818, s. 275. Dalin 150 (1871).
3) mer l. mindre oeg. l. bildl. (numera bl. med anslutning till 1, förr äv. till 2); särsk. om samlingsplats för vad som är l. anses vara moraliskt dåligt l. uselt, ”pöl”. Betrakten detta Paris, smutsen som samlar sig i denna verldens kloak. Geijer I. 7: 180 (1837). (Skulle Almqvist) täckas nedstiga i denna stinkande kloak, och hjälpa till att omröra där? Atterbom (1839) i BrefLindblad 110 (om Aftonbladet). Hvem vet icke .. hvilka lastens offerpräster .. som voro samlade i denna orättrådighetens kloak. Söderhjelm ItRenäss. 119 (1907). SvD(A) 1935, nr 275, s. 5. (†): Vthi Tungan hafwer .. (en ond kvinna) Eld, .. vthi Hiertat all Ondskas, Flärdz och Förräderijs Cloak och Dyy. Schroderus Albert. 4: 324 (1638).
4) (i fackspr., i sht zool.) benämning på den bakre delen av ändtarmen i de fall då köns- o. urinorganen inmynna i densamma (vilket är fallet hos fåglar, kräldjur, amfibier, de flesta fiskar, bland fullbildade däggdjur bl. hos kloakdjur, på embryonalstadiet äv. hos övriga däggdjur o. människan); äv. (numera bl. i uttr. yttre kloak) om den insänkning i huden i vilken hos bävern ändtarmen o. urogenitalapparaten mynna; förr äv. om däggdjurshonors födslodelar. Marklin Illiger 188 (1818). Retzius BrefFlorman 81 (1830; i fråga om bäverhona). Lönnberg RyggrDj. 3: 39 (1915). Almkvist Könssj. 30 (1924).
Ssgr (i allm. till 1): KLOAK-ANLÄGGNING~020. abstr. o. konkret. NF 8: 865 (1884). TT 1895, Byggn. s. 66.
(4) -BILDNING.
1) (mera tillf.) i sht zool. = KLOAK 4. MedArch. III. 3: 26 (1866).
2) i sht anat. medfödd form av missbildning hos kvinna (däggdjurshona), bestående däri att ändtarmen inmynnar i slidan. Wretlind Läk. 8: 146 (1900).
(3) -BLAD. (vard., mera tillf.) föraktlig benämning på tidning med mindervärdigt innehåll, smutsblad. SvD 26/10 1924, Söndagsbil. s. 6.
-BOTTENSATS~002. Patent nr 40359, s. 1 (1916).
-BRUNN. till kloak hörande brunn; särsk.: av galler, sillock o. d. täckt, vertikalt schakt som förbinder kloak med den ovanliggande marken o. som i allm. bildar en fördjupning i kloakledningen o. utgör ett samlingsrum för kloakvattnet medföljande fasta delar, vilka vid behov kunna avlägsnas; särsk. om dylik brunn som spillvattnet från ett hus får passera, innan det utsläppes i kloaktrumman. FörslKloaklednLd 1886, s. 128. TT 1894, Allm. s. 258.
Ssg: kloakbrunns-rensare, r. l. m. tekn. kloakskopa. Patent nr 29873, s. 1 (1910).
-DIKE. avloppsdike för orenlighet i flytande form. Simmons FlKiruna 163 (1910).
(4) -DJUR. zool. benämning på den till däggdjurens klass hörande ordningen Monotremata, som kännetecknas bl. a. därav att dithörande djur ha kloak o. lägga ägg. Thorell Zool. 2: 140 (1861). NoK 62: 69 (1926).
-FETT. (i fackspr.) ur kloakvatten utvunnet fett. SFS 1917, s. 1849.
(4) -FICKA(N). anat. Kloakens insida visar (hos fåglarna) tre ringformiga veck. .. I rummet mellan det mellersta och det bakre ringvecket inmynnar midt på öfre väggen en tämligen grund ficka ”Fabricii ficka” eller ”kloakfickan”. VerdS 130: 32 (1905).
-GAS. (i fackspr.) illaluktande gas bildad gm förruttnelseprocess i innehåll i kloak; i sht i pl. FörslKloaklednLd 1886, s. 121. Pettersson Bakt. 92 (1926).
(4) -HINNA, r. l. f. embryol. hinna (membran) som under en tidig period av fosterutvecklingen utåt avstänger den inre kloaken, men som senare perforeras. VerdS 88—89: 56 (1900).
-HUD. (i fackspr.) benämning på den tunna, slemmiga hinna som avsätter sig på kloakrörens inre väggar. TT 1895, Byggn. s. 74.
-LEDNING. konkret. NF 8: 866 (1884).
(3) -LITTERATUR. (vard., mera tillf.) föraktlig benämning på litteratur med mindervärdigt (särsk. pornografiskt) innehåll, smutslitteratur. SvD(A) 1931, nr 320, s. 6.
-LUFT.
1) (i sht i fackspr.) till 1: i kloaker förefintlig, med kloakgaser mer l. mindre bemängd luft. Wirgin Häls. 1: 207 (1931).
2) (†) till 2: luft bemängd med gaser bildade gm förruttnelseprocesser i uttömningar från djur. Lundberg HusdjSj. 66 (1868).
-LUKT. av kloakgaser förorsakad lukt. Wirgin Häls. 1: 115 (1931).
-LÅS. tekn. vattenlås anbragt i kloak för att hindra kloaklukt att tränga upp från kloaken. Wirgin Häls. 2: 179 (1931).
-NÄT. sammanfattningen av de med varandra förbundna kloakledningarna i stad o. d., nät l. system av kloakledningar. FörslKloaklednLd 1886, s. 113.
(3) -ORGAN. (vard., mera tillf.) = -BLAD. SvD(A) 1926, nr 279, s. 8.
-RENSARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) renhållningsarbetare som brukar utföra rensning av kloaker. SvT 1852, nr 169, s. 4.
2) tekn. kloakskopa. TT 1897, Byggn. s. 94. Patent nr 32311, s. 1 (1912).
-RÅTTA. om (stora) råttor som hålla till i kloaker. Rosenius Naturst. 12 (1897). särsk. (vard., mera tillf., föraktligt l. skämts.) bildl., om person som får hålla till godo med ”nådegåvor” l. vad andra försmå; jfr KLOAK 3. Klint (1906; angivet ss. familjärt om artist). En festlig komedityp av parasit och finansiell kloakråtta. GbgMP 1930, nr 213, s. 13.
-RÖR. för kloakledning avsett, av betong l. stengods tillvärkat rör. Palmberg Hels. 83 (1889).
-SIL. tekn. för kloakbrunn avsett, inbuktat o. perforerat (rundt) lock av gjutjärn, sillock. TLev. 1902, nr 5, s. 1.
-SKOPA. tekn. för rensning av kloaker avsett redskap. IndUtstMalmö 1896, s. 17.
-SLAM. slamemulsion av föroreningar i kloakvatten. Patent nr 32702, s. 1 (1912).
(3) -SPALT. (vard., tillf.) föraktlig benämning på den avdelning i en tidning, där varjehanda ”lättare gods” inrymmes, ”slaskspalt”. Östergren (1930).
-STANK. jfr -LUKT. Aminoff StPtbg 446 (1909).
-STOPP, sbst. (vard.) det förhållande att kloakvattnet icke kan rinna fram i kloakledning. DN(A) 1928, nr 352, s. 7.
-SYSTEM. jfr -NÄT. SvT 1852, nr 33, s. 1. Ett kloaksystem kallas kombinerat, då gemensamma ledningar finnas på kloak- och regnvattnet. Wirgin Häls. 2: 174 (1931).
-TRUMMA, r. l. f. var särskild av huvudledningarna i ett kloaknät, ”huvudkloak”. 2UB 1: 508 (1898). Materialet i en kloaktrumma är vanl. betong, för mindre ledningar glaserade stengodsrör. 3NF 11: 857 (1929).
-VATTEN. TT 1873, s. 18. Vatten och orenlighet, som framrinner i kloakledning, benämnes i denna lag (dvs. vattenlagen) kloakvatten. SFS 1920, s. 1081.
-VÄRK, n. tekniskt värk som handhar kloakväsendet ngnstädes. Stadgar för Lunds kloakverk. FörslKloaklednLd 1886, s. 127. SvStatskal. 1935, avd. 514.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. sammanfattningen av allt det som hör till o. har samband med kloaknätet ngnstädes. NF 19: 191 (1895).
-ÖPPNING. särsk. zool. till 4, konkret. Hygiea 1854, s. 551. 2NF 14: 1497 (1911).
Spoiler title
Spoiler content