SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KNÖVLA knø3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Norrl.) knövla, skrynkla ihop, avledn. av sv. dial. (Finl.) knöva, skrynkla, motsv. nor. dial. knøyva, trycka, slita, isl. kneyfa, trycka, av germ. knaubian-, till germ. knu-, trycka samman (jfr KNOGE, KNOSA m. fl.)]
(i vissa trakter, vard.) tillskrynkla, skrynkla, knyckla, buckla; äv. refl.: lägga sig i rynkor. (Ahlmarcks) kläder .. knövlade sig kring den feta lekamen. Bergman Kerrm. 99 (1927). — jfr SAMMAN-KNÖVLA.
Särsk. förb.: KNÖVLA IHOP10 04 l. HOP4. (i vissa trakter, vard.) skrynkla ihop, knyckla ihop. Han knövlade ihop sin servett. Bergman Jag 115 (1923). jfr HOP-KNÖVLA.
Spoiler title
Spoiler content