SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNAPPNÅL knap3~2l, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er TullbSthm 17/5 1543, OxBr. 11: 812 (1645); -or OxBr. 11: 768 (1640)).
Ordformer
(knap(p)- 1578 (: Knapnåler), 1583 (: knappnåler) osv. knappa- 15381666. knappe- 1543c. 1880)
Etymologi
[jfr d. knappenaal; av KNAPP, sbst. 1 a, o. NÅL. — Jfr KNOPP-NÅL]
1) av mässing, järn l. stål tillvärkad kort, rak nål försedd med kul- l. skivformigt huvud o. avsedd att (tillfälligt) sammanhålla klädesplagg, tygstycken o. d. Fästa ngt med knappnålar. Ett brev knappnålar (jfr BREV 5). En ask (med) knappnålar. VarRerV 34 (1538). Tu dussin knappe nåler för 20 öre dussinit. TullbSthm 17/5 1543. Sedan stack han .. hol på sin hand med en knappnål. Münchenberg Scriver Får. 283 (1725). Ej må (enl. folktron) Ungkarl gifva en Flicka knif eller knapnålar: ty de sticka sönder kärleken. Fernow Värmel. 254 (1773). AB(B) 1919, nr 211, s. 1. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Nappa, nappa knappenål, / Lychtas med en silfwerskål. Swedberg Cat. 101 (1709). Begynna med knappnål, lykta med silf-skål. Serenius 111 (1741); jfr Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa uttr. för att beteckna ngt (försvinnande) litet l. lätt o. d.
α) i uttr. leta, söka efter en knappnål i en höstack (l. hölada) o. d., ofta i jämförelser för att ange ett sökande (efter ngt) ss. hopplöst l. omöjligt o. d. AJourn. 1813, nr 159, s. 2. Lika väl kan ni leta efter en knappnål i en höstack. Chesterton Livsl. 155 (1926).
β) i uttr. (det är) så tyst att man skulle kunna höra en knappnål falla o. d., för att beteckna ett tillstånd av fullkomlig tystnad (”dödstystnad”) i ett rum, hus o. d. Berndtson (1880). Östergren (1930).
c) (numera föga br.) i vissa uttr. för att ange ngts värde. Fast dhu går dher till Mickelssmesso skal thu icke få så mycket som en knappanål ähr verdh. ManhaftLöjtn. 40 (1666; rättat efter hskr.). Jag aktar ej mitt lif en knappnål värdt. Hagberg Shaksp. 1: 299 (1847; eng. orig.: I do not set my life at a pin's fee).
2) (†) om visst slags taggig fisk? (Sv.) Knappenåål. Germ. Ein Stecknadel. är ock itt slagz fisk som stickes när man tagher honom. Linc. (1640; under acicula).
Ssgr (till 1): KNAPPNÅLS-BREV. jfr BREV 5. Tholander Ordl. (c. 1875). Sömnadsb. 12 (1915). särsk. (†) bildl., i uttr. gå med knappnålsbrev i munnen, om person som alltid har ”stickande” ord till hands. Går ni med knappnålsbref i mun, min fröken? Wecksell DHjort 82 (1862).
-DYNA. Larsen (1884). Östergren (1930).
-FABRIK. Sundelius NorrköpMinne 100 (1798; i fråga om förh. 1742). Hedberg Sardou 36 (1866).
-HUVUD. jfr HUVUD 6 a. En röd qvisla så stor som ett knappnålshufvud. HdlCollMed. 21/1 1746 (1745). Östergren (1930).
-KNAPP, r. l. m. (†) = -HUVUD. HdlCollMed. 25/4 1746. Dalin (1852). Klint (1906).
-KNOPP. (numera knappast br.) = -HUVUD. VetAH 1748, s. 11. SD 1899, nr 593, s. 2.
-MAKARE. (förr) BtSödKultH 8: 13 (cit. fr. 1662). Björkman (1889).
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. [efter fr. épingles] (†) nålpängar. Lindegren 3: 108 (1807). Din hemgift, den är bara till som dina knappnålspenningar. Hedberg Sardou 81 (1866).
-STICK. stick med l. av knappnål; äv. konkret: märke efter dylikt stick; äv. bildl. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 275. ”Kärleken fördrager allt,” sade fröken Sperling och gav länsmannen ett knappnålsstick med sina vassa ögon. Fröding ESkr. 2: 32 (1891).
-STYNG l. -STYGN, äv. -STING. styng l. stick av knappnål; äv. om märke efter dylikt styng l. stick; äv. bildl., om yttrande l. angrepp som mera irriterar än gör värklig skada. Kolmodin QvSp. 2: 124 (1750). Blodet rinner vid minsta knappnåls-sting. AJourn. 1815, nr 181, s. 3. De rätta Martyrerna äro de som .. måste lida ett lif igenom, måste dö icke för bilan utan för — knappnålsstygn. Tegnér (WB) 6: 520 (1830). Hyltén-Cavallius Lif 240 (c. 1880; bildl.). Östergren (1930).
-UDD. HdlCollMed. 21/1 1746 (1745).
Spoiler title
Spoiler content