SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNISP knis4p, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till KNISPA, v.]
knispande, knispning; särsk. ss. benämning på ett av morkullans läten. (Mor-) kullornas ljudeliga och flitiga knort och knisp. Knöppel Vildm. 63 (1915).
Spoiler title
Spoiler content