SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOEN, adj.
Ordformer
(knoen 1673. knouen 1672 (: oknouen))
Etymologi
[möjl. tillfällig bildning till senare leden i sv. dial. oknu, oknug, okunnu, okänd, obekant, främmande, av fsv. okunnogher, okänd, obekant (se OKNUG)]
(†) känd, bekant. Hela thenne Stadh, ok huem Hann knoen waar, / Weet at Han älska Gud, mäd folk rätt redlig waar. Lucidor (SVS) 345 (1673). — jfr OKNOEN.
Spoiler title
Spoiler content