SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KNOPP knop4, r. l. m. (Luk. 21: 30 (NT 1526: knoppana, pl. best.). osv.) ((†) n. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 31 (i bet. 1 a), Lælius Bünting Res. 1: 42 (1588; i bet. 1 a)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar, i bet. 1 e i kollektiv anv. = (TLev. 1910, nr 49, s. 2). ((†) -er TullbSthm 14/6 1558 (: Silkes knopper), Roberg Beynon 11 (1697: Fleder-Knopper)).
Ordformer
(knoop 1588 (i bet. 1 a)c. 1635 (i bet. 1 a). knop 1548 (i bet. 1 b)1694 (i bet. 2), 1712 (i bet. 4). knopp (knåpp) 1526 osv. knåp- 1558 (: knåpnåll[e]r) 1679 (: fisk Knåpnåhlar). Se äv. under ssgr)
Etymologi
[fsv. knopper, motsv. ä. d. knoppe, knop, d. knop, nor. dial. knupp, mnt. knuppe, knoppe, holl. knop, fht., t. knopf, eng. knop; av germ. knuppa-; besläktat med KNOP, sbst.1, KNUBB, KNÖP. Formen knoop (ävensom formen knop) är möjl. eg. identisk med KNÖP (se d. o.)]
1) (numera i sht i fackspr.) i allm. mindre, framskjutande, mer l. mindre rund kula l. knapp; ofta om dylik knapp som till prydnad användes ss. avslutning på ngt föremål. (I Jerusalem) äre .. sköne Torn, och öffuerst på Knåpparne står gemenlighen een Måne, hwilken är then Turckiske Keysarens Wapen. Lælius Bünting Res. 1: 56 (1588). Ett sex qvarters högt jerngaller med förgyllda knoppar. Almqvist Jagtsl. 10 (1832). Rundbågar, af hvilka hvarje har i midten en nedhängande knopp. Brunius SkK 143 (1850). Den högra (armen) stödde sig mot en knölig, brun käpp, eller rättare staf, med ett ugglehufvud i knoppen. Topelius Vint. II. 2: 30 (1882). Knoppen på en kaffepannas lock. Bergman LBrenn. 21 (1928). Knopp, (dvs.) klotformigt handtag på en växelspak. Nerén (1930). — jfr BISAM-, DESMANS-, ELFENBENS-, FLORETT-, SATS-, SILVER-, SKAFT-, TUM-KNOPP m. fl. — särsk.
a) (mindre br.) om knapp i övre ändan av fästet på svärd, dolk o. d. ArkliR 1561: 3 (1563). En venetiansk dolk med en stor safir i knoppen af fästet. Topelius Planet. 1: 21 (1889).
b) (†) om till hopfästande av klädesplagg l. ss. prydnad på sådant använd knapp. Enn förgylt knop aff en koorkåpe. G1R 19: 287 (1548). KlädkamRSthm 1560 E, s. 92 a. — jfr KRISTALL-, SIDEN-, SILKES-KNOPP.
c) om huvud på nål; numera bl. om större huvud på mera för prydnad avsedd nål. SPF 1823, s. 252. Linder Tid. 170 (1924). — jfr KNAPPNÅLS-, NÅLS-KNOPP.
d) (numera knappast br.) om klump på besman. Topelius Fält. 2: 206 (1856).
e) tekn. rund porslinsknapp varpå elektrisk ledning fästes vid ledningars framdragande inomhus. 1000 st. knopp (skola inköpas). TLev. 1910, nr 49, s. 2. HantvB I. 2: 147 (1934). — jfr PORSLINS-KNOPP.
f) (numera knappast br.; se dock β) om mer l. mindre klotformig växtdel; särsk. om klotformig blom- l. fruktställning. Knopp eller hoffuud som fröö pläghar wara vti, såsom på walmoge och annat sådana. VarRerV 42 (1538). O Drufwors sköna Ferg! O Drufwors blöta Knoppar! Spegel GW 122 (1685). Der (dvs. kring Bender) växer på åkern, högt som hampa, stora knåppar med Bomull. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 63. Trozelius Rosensten 90 (1752; om nypon). Alfrö mognar om hösten, men sitter gemenligen qvar i knoppen öfver vintren til föda åt små foglar. Rothof 9 (1762). Weste FörslSAOB (1823). — jfr BJÖRK-, HASSEL-, HON-, TISTEL-, VALLMO-KNOPP. — särsk.
α) (†) om fruktställning hos humle, humlekoppa; äv. koll. Samme humble (är) halparten knopp. VRP 1643, s. 1127. Honan är den rätta Humblen, af hvilken man tager Knopparna til brygg. Linné Gothl. 275 (1745). — jfr AX-, HUMLE-KNOPP.
β) (i fackspr., fullt br.) om linets fröhus; äv. koll. Risingh LandB 59 (1671). Före rötningen (av linet) måste knoppen afrifvas på knopphäckla. Arenander LinKat. 13 (1917). — jfr FRÖ-, LIN-KNOPP.
γ) (†) om mer l. mindre klotformig fruktkropp på svamp. At inlägga Champignoner. Tag af de runda knopparna, som ej äro stora växta (osv.). Warg 434 (1755). — jfr FRÖ-KNOPP.
δ) i fråga om bomull, övergående i bet.: frö (o. annat avfall); anträffat bl. i koll. anv. 2UB 8: 241 (1900). — jfr BOMULLS-KNOPP.
g) (†) oeg., om testikel. Rudbeck Atl. 2: 386 (1689).
h) (i poetiskt spr.) oeg., om bröstvårta på kvinnobröst. Blanche Våln. 599 (1847).
i) (vard.) oeg.: huvud (se d. o. 1, 2). Vara konstig, inte riktig i knoppen. Annerstedt UUH II. 1: 159 (cit. fr. 1676). (Den brottslige) måste släppa knoppen til. Linné Diet. 2: 102 (c. 1750). Jag var inte riktigt klar i knoppen. Benedictsson Ber. 224 (1888). De fick slutligen tag i en lusäska (dvs. huvudbonad), nog stor för min knopp. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 232 (1917). Hon är klar i knoppen och inser sin begränsning. Faustman Upp 7 (1924). — jfr HUVUD-KNOPP.
2) [anv. utgår sannol. från 1 f] ss. växtnamn. — jfr BLOD-, BLÅ-, DESMANS-, HAND-, HÅLLS-, JOHANNES-KNOPP. — särsk.
a) växt tillhörande släktet Sedum Lin.; utom ss. senare led i ssgr bl. i pl. om hela släktet. Liljeblad Fl. 156 (1792). Weste FörslSAOB (1823). — jfr BITTER-, BOHUS-, BÄRG-, FET-, FETT-, GETE-, GRAV-, HALLA-, HANE-, HÄLLE-, SKÖRBJUGGS-KNOPP.
b) växten Raphanus raphanistrum Lin., åkerrättika. Bolin Åkerogräs. 123 (1926; fr. Älvsb.).
3) [anv. möjl. utvecklad ur 1; jfr KVISTIG, eg., om ved: svår att hugga l. klyva, bildl. äv.: besvärlig, krånglig] (i Finl., vard.; jfr Bergroth FinlSv. 358 (1917)) svårighet som fordrar särskild skicklighet l. insikt att bemästra, finess; äv.: dunkel l. svårbegriplig passus i en framställning; äv.: (en lärares) älsklingsfråga l. kuggfråga i examen. Sådane som visa sig där (dvs. vid föreläsningarna) för att bli bemärkta af läraren och möjligen utleta hans ”knoppar”, för att i sinom tid anbringa dem med påräknad effekt. ZTopelius (1846) hos Vasenius Top. 3: 98. Söderhjelm Tavaststj. 141 (1900). Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 334, s. 6.
4) i sht bot. outvecklat skott bestående av en kort stamdel o. därpå sittande bladanlag. Växten sätter l. skjuter knopp, förr äv. skjuter i knopp, knopp(ar) bildas på växten. Täckt knopp (bot.), knopp som under en vilotid omgives av skyddsorgan (knoppfjäll). Öppen knopp (bot.), knopp som icke är omgiven av knoppfjäll. Seer på fijkona trädh, och all trää, när knoppana vthgå. Luk. 21: 30 (NT 1526). En Liufwlig Roos .., / Som börier spritta fram, ok först begynner komma, / Utur sinn gröna Knopp. Lucidor (SVS) 342 (1673). (Plantan) växer och öpnar sina lena Knoppar. Ehrenadler Tel. 359 (1723). Den växt, som vid bergets (dvs. Åreskutans) fot bär mognade frön, (har) ofta vid sin öfversta gräns knapt skjutit i knopp. VetAH 1814, s. 78. På (potatis-)knölarna sitta knoppar, ”ögon”, som nästa växtperiod utveckla sig till nya plantor. Elfving Kulturv. 100 (1895). Knopparna (på träden) svälla och brista. Nilsson FestdVard. 111 (1925). Sipporna hade .. skjutit knopp för värmen. Hallström Händ. 228 (1927). — jfr ADVENTIV-, AL-, ARRE-, ASK-, BI-, BLAD-, BLADVECKS-, BLADVINKELS-, BLOM-, BLOMSTER-, EN-, FRUKTIFIKATIONS-, GRAN-, GREN-, GRODD-, HASSEL-, HUVUD-, HYLLE-, HÄNGE-, INNOVATIONS-, KANEL-, ROSEN-, ROTSKOTTS-, SPETS-, STAM-, TERMINAL-, TOPP-, UTLÖPAR-, VINTER-, ÄND-, ÖVERVINTRINGS-KNOPP m. fl. — särsk.
a) (†) i inskränktare anv., om täckt knopp (i motsats till öppen knopp). Biberg Linné Oec. 19 (1750). Fischerström 3: 50 (1782).
b) koll. Folcket begynte förtära mycket oäteligit, agner och mäsk, bark och knopp. Phrygius Föret. 32 (1620). (Orrtuppen) kråmar sig och plockar knopp. Gripenberg Aftn. 25 (1911). Modin GTåsjö 42 (1916). SvKulturb. 7—8: 103 (1931). — särsk. (†) övergående i bet.: brodd (se d. o. II a). Denna sädesmark, hvilkens digra knopp tröstade med ymnighetens lofven. Elgström (o. Ingelgren) 235 (1810).
c) mer l. mindre bildl. (jfr d). Min vngdomsblomma tå som bäst i knoppen grodde, / När man i ächta band med Potiphar mig snodde. Kolmodin QvSp. 1: 139 (1732). Din (dvs. Finlands) blomning, sluten än i knopp, / Skall mogna ur sitt tvång. Runeberg 2: 6 (1846). Äfven slumrande naturanlag skjuta gerna knopp under armodets stålbad. CGStrandberg i 2SAH 45: 14 (1869). (Vi) se .. ännu inga knoppar bebådande en ny konstens vår. Lundgren MålAnt. 3: 125 (1873). Här mycket vissnar i sin knopp. NPs. 1921, 655: 4.
d) närmande sig l. övergående i bet.: knoppning; äv. bildl. (jfr c). Stå l. vara i knopp, om växt: befinna sig i den period då bladen l. blommorna snart skola slå ut; gå i knopp, om växt: befinna sig i den period då knopparna börja växa fram. Blomman, som hon (dvs. förgängligheten) nyss förstörde, / I sin bästa ålders knopp, / Med sit fall så många rörde. Nordenflycht QT 1745, s. 104. Träden gå i knopp. Sahlstedt (1773). O, ginge också i natten / nya tankar i knopp / och växte bland unga slägten / framtidens ära opp! Fallström VDikt. 1: 52 (1886, 1899). Kornet hade gått i ax och linet stod i knopp. 2Mos. 9: 31 (Bib. 1917).
5) [anv. utvecklad ur 4] zool. om hos vissa lägre djur förekommande utväxter vilka växa fram o. utveckla sig till självständiga djur. Retzius Djurr. 231 (1772). Thorell Zool. 1: 290 (1860). NF 16: 932 (1892).
Ssgr (i allm. till 4): A: KNOPP-ALSTRING. bot. förökning hos växter som sker på det sätt att på moderväxten uppstå knoppar som utväxa till självständiga växter. NF 1: 244 (1875).
-AX. [med avs. på anledningen till namnet jfr språkprovet nedan från 1863] växten Polygonum viviparum Lin., mortåg, liten ormrot. Nyman HbBot. 334 (1858). P(olygonum) viviparum L. (Knopp-ax) bl(ommo)rna hvita eller rödlätta, de nedre i stället för frukt bildande knopplökar, som gro på stjelken. Alcenius FinlKärlv. 111 (1863). Nyman VäxtNatH 2: 200 (1868).
-BILDNING. uppkomst(en) av knopp l. knoppar; jfr BILDNING 4.
1) bot. till 4; äv. konkret. Agardh Bot. 2: 375 (1832). Abelin Frukt 119 (1902).
2) zool. till 5; äv. i fråga om cellbildning. Thorell Zool. 1: 15 (1860). NF 5: 88 (1881). Elfving VäxtNär. 95 (1924).
-BRISTNING. knoppsprickning. Hartman Bot. 150 (1843).
-BÄRANDE, p. adj. —
-CELL. bot. hos vissa kryptogamer: förökningscell, konidie. UVTF 2: 41 (1872). LB 2: 168 (1900).
-FJÄLL. bot. fjällaktig(t), förkrympt blad l. bladdel som täcker knopp vilken skall genomgå en viloperiod under vintern. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 355. Östergren (1930).
-FODER. (†) jfr -FJÄLL. Wikforss 1: 951 (1804). Björkman (1889).
(1) -FORMIG. 2VittAH 16: 332 (1837, 1841).
-GALLÄPPLE~020. galläpple som bildas på knoppar av ek. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23. Thomson Insect. 284 (1862).
-GRODD. (†) bot. i lavarnas bål ingående algcell. Wikström ÅrsbVetA 1826, s. 41. Hartman Bot. 263 (1843).
(jfr 2) -GRÄS. (knopp- 1755 osv. knoppe- 16851716)
1) (†) växten Spergula arvensis Lin., åkerspärgel, fryle. Rudbeck HortBot. 108 (1685). Lindestolpe FlWiksb. 36 (1716).
2) växten Centaurea scabiosa Lin., järnört, knoppört; väddklint. Linné Fl. nr 773 (1755; fr. Västergötl.). WoJ (1891).
(1 f α) -HUMLE. (knop- 1750. knopp- 17441806) (†) honstånd av humle; äv. = KNOPP 1 f α. Celsius HushAlm. 1744, s. 29. Retzius FlOec. 302 (1806).
(1 f β) -HÄCKLA, r. l. f. redskap för frånskiljande av fröhusen vid linets beredning. Arenander Lin. 27 (1910).
-HÖLJE. jfr -FJÄLL. Rosenius Himmelstr. 86 (1900, 1903).
(1) -KORN. skjutk. å vissa studsares, dubbelbössors o. andra icke för krigsbruk avsedda eldvapens siktinrättning: korn vars övre del bildar en rund kula. IdrFinl. 2: 90 (1905).
-KÄRNA, r. l. f. bot. om fröämne. BotN 1844, LitBih. s. 21. Areschoug LbBot. 297 (1863).
-LÄGE. bot. om bladens l. blomdelarnas läge i förhållande till varandra inom en ännu icke utslagen knopp. Rebau NatH 2: 9 (1879). 3NF 11: 899 (1929).
-LÖK. (knop- (i bet. 1) c. 15801628. knopp- (i bet. 2) 18301926) [jfr d. knopløg, ävensom (i bet. 1) t. knoblauch]
1) (†) växten Allium sativum Lin., vitlök; jfr KNOVLÖK. VocLib. avd. 12 (c. 1580). Månsson Ört. 144 (1628).
2) (föga br.) bot. till 4: groddknopp av lökliknande form; jfr GRODD-LÖK 1. Agardh Bot. 1: 268 (1830). Bolin Åkerogräs. 147 (1926).
-LÖS. (knop- 1607. knopp- 1864 osv.) som saknar knopp l. knoppar.
1) till 1. 1 knoplös skedh (dvs. sked som saknar knopp i skaftändan). BoupptSthm 9/4 1607.
2) till 4. Man finner stundom stora fruktträdgårdar fullkomligt löflösa, knopplösa, kartlösa vid midsommartiden. Eneroth Pom. 1: 193 (1864).
(1 b?) -MAKARE. (knop- 15601600. knope- 1564. knoppe- 1561) (†) person som tillvärkar snörmakeriknappar o. andra snörmakeriarbeten? KlädkamRSthm 1560 E, s. 43 a. SthmTb. 1600, s. 47 b. —
-MUN. bot. om den i den främre ändan av ett fröämne befintliga öppningen mellan fröämneshinnorna. Areschoug LbBot. 298 (1863). Rebau NatH 2: 19 (1879).
-MUTATION. bot. plötsligt uppkommande, ärftlig förändring i ngn cell i en knopp, varur ett skott växer fram som avviker från växten i övrigt. Lidforss Kås. 2: 77 (1912). Hofsten Ärftl. 1: 280 (1927).
(jfr 2) -NEJLIKA. [jfr t. knopfnelke. Växten har erhållit sitt namn på grund av blomställningens form] växten Tunica prolifera (Lin.) Scop., hylsnejlika. Liljeblad Fl. 148 (1792). Nyman FanerogFl. 104 (1873).
(1 c) -NÅL. (knop- 15571668. knopp- (knåpp-) 16141916. knoppe- (knåppe-) 15731913. knåp- 15581679) [fsv. knopnal, av mnt. knōpnadel] (numera bl. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 46 (1916)) knappnål; förr möjl. äv.: virknål. TullbSthm 24/7 1557. Fennia XVI. 3: 121 (1761; möjl. i bet.: virknål). Hembygden(Hfors) 1913, s. 150. Ssg: knoppnåls-knopp. (numera bl. i Finl.) knappnålshuvud. Lind (1749). KalSvFolkskV 1909, s. 164. —
-SKJUTNING.
1) bot. till 4. Potatisvarieteter med abnorm knoppskjutning. BotN 1898, s. 273.
2) zool. till 5. I larverna af Pyrosomer och andra sammansatta Ascidier uppstår på en gång en liten koloni af individer, som sedan växer vidare till genom knoppskjutning. Thorell Zool. 2: 321 (1865).
-SPRICKA, v., -ning. om växt: öppna sina knoppar; nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Thelaus Skog. 48 (1865: Knoppsprickningen). Krusbärsbusken .. är fullt grönklädd i Skåne, när den i Upland nyss har knoppspruckit. Santesson Sv. 91 (1887). Vårfroster, som inträffa efter knoppsprickningen. Geete o. Grinndal 142 (1923).
-STADIUM. bot. NF 2: 648 (1877). Öppnar man .. en blomma (hos släktet Campanula) i knoppstadiet, så (osv.). Lindman NordFl. 3: 34 (1901).
(jfr 2) -STARR. växten Carex capitata Lin., axstarr, huvudstarr. Fischerström 4: 294 (c. 1795).
-STICKLING. trädg. knopp med vidsittande mindre del av skottet, skuren så att rötter kunna skjuta fram från sårytan. HbTrädg. 4: 90 (1874). 2NF 26: 1330 (1917).
-SÄTTNING. bot. bildning av knoppar. Eneroth Pom. 1: 184 (1864). Östergren (1930).
-TILLSTÅND~02 l. ~20. bot. Om .. (sidoskotten) qvarblifva i knopp-tillstånd, så (osv.). Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 413. Rosendahl Farm. 133 (1897).
-TÄCKE. = -HÖLJE. Marklin Illiger 393 (1818). Nyman VäxtNatH 2: 238 (1868).
-VARIATION. bot. = -MUTATION. UtsädT 1895, s. 139. 2NF 38: 451 (1926).
-VECKLARE, r. l. m. benämning på vissa fjärilslarver, särsk. av arterna Argyroploce variegana Hb., större l. grå knoppvecklare, o. Tmetocera ocellana Fbr., mindre l. röd knoppvecklare. Rebau NatH 1: 622 (1879). 4Brehm 14: 39 (1931).
-YMPNING. (numera knappast br.) trädg. förädling av träd gm insättande av en bladknopp på ympstammen. Juhlin-Dannfelt 294 (1886).
-ÖGA. = KNOPP 4. JournManuf. 3: 238 (1833). De vid humleplantering använda s. k. rötterna äro stjelkskott med knoppögon. Arrhenius Jordbr. 3: 108 (1861).
-ÖRT. (knop- 1685 (i bet. 2 c). knopp- 1659 osv.)
1) (†) till 1, om växt som har ledad stjälk. Serenius (1734, 1757; under kneed-plant).
2) ss. växtnamn (jfr KNOPP 2): växt tillhörande släktet Centaurea Lin. Fries BotUtfl. 3: 212 (1864). Areschoug SkånFl. 22 (1881). särsk.
a) i uttr. blå knoppört, om arten Centaurea cyanus Lin., blåklint. Valmstedt SödermVBlomm. 53 (1880).
b) arten Centaurea scabiosa Lin., järnört, väddklint. Bolin Åkerogräs. 85 (1926). särsk. i uttr. stor knoppört. Thedenius FlUplSöderm. 374 (1871). Krok o. Almquist Fl. 1: 4 (1883).
c) arten Centaurea jacea Lin., rödklint, rödklätt. Rudbeck HortBot. 56 (1685). Lindestolpe Färg. 89 (1720). särsk.
α) i uttr. svart knoppört. Franckenius Spec. C 2 a (1659). Bromelius Chl. 50 (1694).
β) i uttr. röd knoppört. Valmstedt SödermVBlomm. 53 (1880).
B (numera bl. bygdemålsfärgat): KNOPPE-GRÄS, se A.
(1 f β) -LIN. (†) från fröhus icke befriat lin? TullbSthm 18/5 1543.
-MAKARE, -NÅL, se A.
Avledn.: KNOPPA, sbst., se d. o. —
KNOPPA, v.3, KNOPPAS, se KNOPPAS.
KNOPPIG, adj. försedd med knoppar, full av knoppar.
1) (†) till 1. Knoppig, knutig, som haffuer många knutar på sigh. Linc. (1640; under nodosus). Hernquist Hästanat. 90 (1778).
2) (mindre br.) till 4. Lind (1749; under knospicht). Knoppig hägg. Lundh LjusMoln. 17 (1909).
KNOPPISK, adj. (i Finl.) till 3: besvärlig, krånglig, ”kvistig”; om person: svår att komma till rätta med, kinkig. En knoppisk kar(l). FoU 15: 55 (1902). Om det i (översättnings-)profvet ingick någon extra knoppisk passus (så osv.). Nordmann BorgåBarn 93 (1906). Cannelin (1921). Avledn.: knoppiskhet, r. l. f. (i Finl.) Talträngdhet, trasslighet och knoppiskhet. BjörnebT 1909, nr 85, s. 7.
Spoiler title