KNUSSLIG knus3lig2, adj. -are. adv. -T.
som knusslar; som visar brist på generositet l. frikostighet; som ser på vad det kostar; äv. i överförd o. bildl. anv. Det har, min själ, ej gått knussligt till vid denna riksdag. Crusenstolpe Mor. 2: 175 (1840). Storemor var icke knusslig. Larsson Hemmab. 187 (1916). Att vi verkade betungande på hennes enligt tämligen knussliga riktlinjer inrättade hushåll. Jensen Hudson PurpL 21 (1924).
Avledn.: KNUSSLIGHET, r. l. f.
