SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KNUVA, v. -ade (G1R 4: 20 (1527: knwffwath, sup.)) l. -de (ALaurentii Ciegler 563 (1620)); o. KNUVAS, v. dep.
Etymologi
[sv. dial. knuva, kuva, (under)trycka, motsv. nor. knuva, trycka ned; jfr sv. dial. knuv, bärgsklint, toppen av en jordhöjd, kobbe, skär, nor. knuv, fast massa med avrundad topp, isl. knýfill, kort horn, mnt. knovel, mht. knübel, knoge; till germ. knŭƀ-, trycka ihop (jfr KNOPP, KNUBB, KNUBBA, v.2, KNUFFA, KNUPA), utvidgning av germ. knu, trycka ihop (jfr KNUSA, KNUT, sbst.1)]
(†)
1) trycka (ngn) ned (under vattnet). Han förordnade någhre som sigh löghade medh honom i flytande watn, och vnder skämptz skeen knuffde honom och fördräncktan. ALaurentii Ciegler 563 (1620).
2) undertrycka, tvinga, kuva, förtrycka. (Påven o. hans biskopar ha) vnder siig knwffwath .. ey alenasth then menigeman, vthan jemwell herrar och forsther. G1R 4: 20 (1527). Knwffwa fatiga legmen (dvs. lekmän) med orettfærdugh ban. Därs. — jfr FÖR-KNUVA.
3) dep., i uttr. knuvas med ngn, ansätta l. hålla efter l. bråka med ngn (att han skall göra ngt). D. Magnus anklagades af 3 bönder at han eij låter sig nöija med thet sädesmåål som the hafua warit waana gifua h. Isaac vthan knufuas mykit med them at the skola gifua 1 h[alf] spann. Murenius AV 130 (1646).
Spoiler title