SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNYCKIG knyk3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av KNYCK, sbst.2, o. KNYCKA]
1) om rörelse: som utföres med hastiga ryckningar, ryckig; om person l. djur: som gör knyckiga rörelser. Strindberg Hems. 105 (1887). PT 1903, nr 262 A, s. 3 (om fågel). De flesta unga damerna gå knyckigt. SvD 1908, nr 34, s. 9. Bergman HNådT 178 (1910). Rogberg Hustru 55 (1928).
2) om sak: som bildar l. är försedd med skarpa krökar l. spetsar o. d.; jfr KNYCK, sbst.2 b. (Byggnadsritaren) späckade fönsterbågarna med knyckiga spröjsar. Blomberg Uvd. 66 (1917). SvKulturb. 9—10: 185 (1931).
Avledn.: KNYCKIGHET, r. l. f. särsk. till 1. Haglund HållnRörOrg. 1: 131 (1924).
Spoiler title
Spoiler content