SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOFF kof4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, sällan -er (Högberg Vred. 2: 197 (1906)).
Etymologi
[jfr d. kuf, nor. kof, t. kuff, eng. koff; av holl. kof (pl. koffen), ”koff”, möjl. av ffr. coffe, tråg, fat, av mht. kobe, svinstia, bur (se KOVE)]
(i fråga om förh. i Holland o. norra Tyskland) sjöt. flatbottnat o. rundgattat samt med ”svärd” försett lastsegelfartyg, numera med galeastackling l. (mera sällan) tjalktackling. Holländska koffar. Roswall Skeppsm. 1: 22 (1803). Nilsson Skeppsb. 7 (1932).
Ssgr (i fråga om förh. i Holland o. norra Tyskland; sjöt.): KOFF-GALEAS.
-SKEPP. (†) koff. IT 1791, nr 25, s. 3. —
-TJALK.
Spoiler title