SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLERA 4lera l. (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) kωle4ra l. 032 (koléra ell. kólera Dalin; jfr CFDahlgren 2: 8 (1837), på vilket ställe ordet rimmar med residera), r. l. f.; best. -an (Leopold 5: 251 (c. 1820) osv.) ((†) i best. anv. utan slutart. BOlavi 196 b (1578), Palmchron SundhSp. C 7 a (1642)).
Ordformer
(förr skrivet chol- (col-). -ol- 1578 osv. -oll- c. 1645)
Etymologi
[jfr d. kolera, t. o. eng. cholera, fr. choléra, coléra; av lat. cholera (i bet. 1, 4, i mlat. äv. i bet. 2), av gr. χολέρα, magsjukdom med svår diarré o. kräkningar, sannol. bildat till χολή, χόλος, galla (se GALLA, sbst.2, KOL-). — Jfr KOLERIKER, KOLERISK, KOLERIN]
1) (†) (blod bemängt med) galla (se GALLA, sbst.2 1).
a) om den från levern avsöndrade gallan, från vars föregivna rubbningar l. föregivna abnorma förekomst l. tillstånd den ä. medicinen härledde många sjukdomstillstånd o. som av humoralpatologien antogs vara en av kroppens fyra vätskor l. ”humores” o. av dessa den vars (starkare) övervikt i kroppen (särsk. i blodet) låg till grund för det koleriska temperamentet; äv. om blod som ansågs vara starkt bemängt med galla (o. därigenom ”hett” l. ”förbränt”). BOlavi 1 a (1578). Then heta bloden som nempnes Cholera. Dens. 2 a. Cholera eller Gallan för sin Hitzigheet och Torrheet kommer bäst öfwerens medh Elden. Palmchron SundhSp. C 7 a (1642). Lindh Huuszapot. 16 (1675). — särsk. i uttr. den gula kolera l. (den) röd(a) kolera, om gallan (eg. ss. antagen orsak till sjukdomstillstånd med abnormt gul- resp. rödfärgad hud o. d.); motsatt: svart kolera (se b). Then rödhe Colera som är heet och torr, .. then swarte Colera som är kåld och torr. BOlavi 13 a (1578); jfr b. När heele kroppen är besmittet med then gula wätsken .. Huilken sig .. förorsaker vdaff then gula Cholera, när hon icke kan komma inflytande j Gallan. Dens. 62 b. Berchelt PestBeg. A 7 a (1588).
b) i uttr. (den) svart(a) kolera l. förbränd kolera, om det mörka o. tjocka blod som av den ä. medicinen antogs innehålla ”svart galla” (se GALLA, sbst.2 1 b) l. stoff till galla (det förra slaget enligt humoralpatologien tillhörande det melankoliska temperamentet). BOlavi 13 a (1578; se a slutet). Synes thet (dvs. blodet, när man låtit åder) watuachtigt och klart, tå är siukdomen wthaff swart Cholera, thet är Melancholia. Berchelt PestBeg. A 7 a (1588). IErici Colerus 1: 155 (c. 1645).
2) (†) koleriskt temperament; äv.: hetsighet, häftighet; jfr KOLERISK 3. Alltför mycken colera! alltför mycken colera! CIHallman 439 (1782). Jemför temperamenterna: sätt flegman bredvid koleran. Leopold 5: 251 (c. 1820).
3) (†) hästsjukdomen koller (i ä. tid uppfattad ss. ett abnormt koleriskt temperament). IErici Colerus 2: 234 (c. 1645). Rålamb 13: 121 (1690).
4) sporadiskt uppträdande sjukdom som ss. huvudsymtom har kräkningar o. diarré (med gallblandade uttömningar) samt kolikplågor o. som beror på en akut mag- l. tarmkatarr (orsakad av vissa bakterier, av matförgiftning o. d.); stundom äv. om liknande diarréer o. d.; numera nästan bl. för åtskiljande från 5 [jfr nylat. cholera nostras] (mindre br.) i uttr. europeisk l. inhemsk l. sporadisk kolera; jfr GALL-SJUKA. Den, som äter för mycket, kan lätt få colera, så at han vomerar och purgerar på en gång. Linné Diet. 2: 23 (c. 1750). Skillnaden emellan den nu utrikes härjande Cholera-sjukdomen och den lindrigare Cholera, som ofta förekommer äfven i Sverige. SFS 1831, s. 206. FörhLäkS 1867, s. 36. BonnierKL 6: 1004 (1925). — jfr SOMMAR-KOLERA.
5) av kolerabakterien förorsakad akut infektionssjukdom, vars symtom likna dem vid ”inhemsk kolera” (se 4) o. som sedan urminnes tid varit endemisk i Indien o. efter 1817 utbredt sig i pandemier över större delar av jorden (i Sv. första gången uppträdande 1834); i sht förr äv. (för åtskiljande från 4) [jfr nylat. cholera asiatica] i uttr. asiatisk l. epidemisk l. indisk kolera. DA 1825, nr 61, s. 1 (i fråga om förh. i Grekland). Den så kallade Asiatiska eller epidemiska Choleran. SFS 1831, s. 206. Stenhammar Riksd. 1: 122 (1834). Wirgin Häls. 1: 23 (1931).
6) om viss häftig mag- o. tarminfektion som förekommer hos späda barn; i ssgn BARN-KOLERA.
7) om hos husdjur, särsk. fjäderfä, förekommande, smittosamma koleraliknande sjukdomar; i sht i ssgr. Lundberg HusdjSj. 92 (1868). — jfr HÖNS-KOLERA.
Ssgr (i allm. till 5): KOLERA-ANFALL~02 l. ~20. Stenhammar Riksd. 1: 139 (1834).
-ARTAD, p. adj. —
-BAKTERIE. skruvliknande bakterie (vibrion) som förorsakar den asiatiska koleran o. som år 1884 upptäcktes av den tyske bakteriologen R. Koch. FörhLäkS 1884, s. 269. LfF 1910, s. 205.
-BARN. (†) om minderåriga barn efter föräldrar som avlidit i kolera. Bremer Brev 4: 355 (1864; i fråga om förh. 1853). Dahlgren Lyr. 166 (1913; i fråga om förh. på 1850-talet).
(1) -BLOD. (†) blod som antogs bemängt med galla. Voigt Alm. 1694, s. 21.
-DIARRÉ. med. lättaste formen l. första stadiet av asiatisk kolera, yttrande sig bl. i diarré; äv. om diarré med tarmuttömningar liknande dem vid asiatisk kolera. NVexjöBl. 1848, nr 29, s. 3. BonnierKL 6: 1004 (1925).
(4, 5) -DROPPAR, pl. farm. benämning på olika, urspr. ss. medel mot kolera avsedda droppar (i allm. tinkturer), sedermera äv. använda vid häftiga diarréer. Thielemans koleradroppar. Alm(Sthm) 1855, s. 42. Söderström LäkKvacksalv. 58 (1926).
-FALL. jfr FALL XII 4 f. Stenhammar Riksd. 1: 129 (1834).
-FARSOT~20 l. ~02. SFS 1831, s. 256.
-FLAGGA, r. l. f., äv. -FLAGG. (i fackspr.) karantänsflagga, gul flagga. WoJ (1891).
-FLUGA. benämning på vissa mycket små insekter som råkat förekomma i stor mängd under vissa koleraepidemier o. av folket satts i samband med dessa.
a) (†) stövsländan Psocus fatidicus Fabr. Dahlbom Insekt. 236 (1837). Dalin (1852).
b) (i folkligt spr. i vissa trakter) om vissa till blåsfotingarnas ordning (Thysanoptera) hörande insekter, i sht arten Thrips physapus Lin. Thomson Insect. 236 (1862). DN(A) 1934, nr 208, s. 7.
-FRÖ. (numera knappast br.) jfr -BAKTERIE, ävensom FRÖ, sbst.1 2 b. TLäk. 1832, s. 156. SD 1893, nr 8, s. 4.
(7) -HÖNS. (i fackspr.) med hönskolera behäftat höns; i sht i pl. SDS 1905, nr 5, s. 3.
-KARANTÄN. FörhLäkS 1866, s. 166.
-KULTUR. bakteriol.
-KYRKOGÅRD ~102, äv. ~200. (förr) kyrkogård avsedd för begravning av koleralik under koleraepidemi. Munthe Nap. 26 (1885).
-LIK, n. (i sht i fackspr.) SFS 1831, s. 187.
-LIKVAGN~20 l. ~02. (förr) för transport av koleralik under koleraepidemi avsedd likvagn; jfr -VAGN. Blanche Tafl. 163 (1845).
-LÄKARE. läkare som under koleraepidemi behandlar kolerasjuka l. som är skicklig i (specialist på) behandlingen av kolera. ÖresundP 1848, nr 5, s. 1. NF 2: 1577 (1878).
-PATIENT. AB 1831, nr 280, s. 4.
-RÖKNING. (förr) vid kolerafall ss. desinfektionsmedel värkställd rökning. TLäk. 1835, s. 104.
-SERUM. (i fackspr.) —
(4, 5, 7) -SJUK. särsk. till 5; vanl. i substantivisk anv. SFS 1831, s. 222.
-SJUKHUS~20 l. ~02. SFS 1831, s. 220.
-SMITTA, r. l. f. kolerans smittämne; förr äv. dels: förhållande(t) att vara nedsmittad av kolera, dels: koleraepidemi. I händelse Cholera-smittan utbryter i någon ort af Finland. SFS 1831, s. 234. Den för kolerasmitta misstänkta Stockholmskan. Zedritz 3: 163 (c. 1855). Varor, som kunna misstänkas medföra pest- eller kolerasmitta. SFS 1905, nr 46, s. 8.
-SMITTAD, p. adj. Cholerasmittade .. orter. AB 1831, nr 254, s. 3.
-SPIRILL. (numera föga br.) bakteriol. kolerabakterie. Wallis Bakt. 32 (1888). 2NF 34: Suppl. 429 (1922).
-VACCIN. i sht bakteriol. NPress. 1892, nr 227, s. 3.
-VACCINERING. i sht bakteriol.
-VAGN. (förr) = -LIKVAGN. Blanche Tafl. 73 (1845). Lagus Pojk. 125 (1904).
-VIBRION. bakteriol. kolerabakterie. Sundberg Bakt. 155 (1915). Pettersson Bakt. 116 (1926).
-YMPNING. i sht bakteriol. = -VACCINERING. Nyström StridSår 89 (1915).
Spoiler title
Spoiler content