KOLLUSION (kålluschón Dalin), r. l. f.
Etymologi
[jfr t. kollusion, eng. o. fr. collusion; av lat. collusio (gen. -ōnis), vbalsbst. till colludere (se KOLLUDERA)]
(†) hemligt samförstånd, maskopi. OxBr. 10: 252 (1618). De (tullbetjänter), som .. intet förspörjas någon collusion och mascopie med de trafiquerande föröfwa. Stiernman Com. 5: 375 (1692). KalmDP 1759, s. 22. Attesterne (äro) til sammanhang och ordalag så lika, at deraf klarligen kan skönjas den Collusion som föregått desse vitnen emellan. TörngrenMål. 319 (1802). Dalin (1871).
