SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOLSYRA 3l~sy2ra, r. l. f.; best. -an; förr äv. KOLSYRE, n.; best. -et.
Ordformer
(-syra 1795 osv. -syre 18071891)
Etymologi
[jfr d. kulsyre, t. kohlensäure; bildat omkr. 1790 i t. efter fr. acide carbonique (jfr ChemAnnal. 1: 552 (1788))]
1) färglös, tung gas med svagt syrlig, stickande lukt l. smak, koldioxid, kolsyregas; jfr KRIT-SYRA, LUFT-SYRA o. fast l. fix luft (se FAST, adj.1 7 d, FIX 1 c).. Flytande kolsyra. Fast kolsyra, kolsyresnö. Luftsyra .. Kallas äfven Kolsyra och var tilförene känd under namn af Fix Luft. Retzius Min. 40 (1795). Kolsyra uppkommer då kol förbrinna vid full tillgång på syrgas. Berzelius Kemi 1: 331 (1808). Naturlig kolsyra utströmmar ur alla verksamma vulkaner, därjämte ur jordsprickor .. dels ensam, dels tillsammans med källvatten. Starck Kemi 76 (1931).
2) kem. om det icke i fritt tillstånd förekommande hydratet av koldioxid, kolsyrehydrat. Åkerman KemTechn. 1: 345 (1832). Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 132. Den egentliga kolsyran, eller kolsyrehydratet .. sönderdelas genast i vatten och anhydrid, så snart man söker framställa den. NF (1884). Starck Kemi 79 (1931).
Ssgr (till 1): KOLSYRE-ASSIMILATION. kem. o. bot. i fråga om växternas andning. 2NF 2: 238 (1904). Starck Kemi 77 (1931).
-ATMOSFÄR. i sht kem. på kemisk väg framställd, starkt kolsyrehaltig luft. KemT 1908, s. 102.
-BAD. med. bad vid vilket kolsyrehaltigt vatten användes; ”nauheimbad”; äv. konkret. NF (1884). Kolsyrebad anses hudstärkande och begagnas mot hjärtsjukdomar och nervösa lidanden. Gentz Lindgren 50 (1928).
-BEHÅLLARE, r. l. m. tekn. jfr -CYLINDER. JernkA 1900, s. 120.
-BOMB. tekn. jfr -CYLINDER. TT 1898, K. s. 54. —
-CYLINDER. tekn. stålcylinder för förvaring av flytande kolsyra. KemT 1901, s. 91.
-FABRIK. i sht tekn. för framställning av (flytande) kolsyra. 2UB 7: 599 (1903).
-FÖRGIFTNING. NF 5: 677 (1882).
-GAS. kem. koldioxid, kolsyra (se d. o. 1). Ekeberg Nomenkl. 16 (1795). 2NF 14: 607 (1910).
-GÖDNING. kem. o. bot. jfr -GÖDSLING. BotN 1921, s. 146.
-GÖDSLING. kem. o. bot. artificiell höjning av luftens kolsyrehalt vid växternas kolsyreassimilation. Upsala(A) 1922, nr 76, s. 5. LAHT 1930, s. 1044.
-HALT, r. l. f. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 65. Luftens kolsyrehalt. Flodström Naturförh. 25 (1918).
-HALTIG. Berzelius i FKM 1: 150 (1806). Kolsyrehaltiga drycker. 2NF 14: 609 (1910).
-HYDRAT. kem. = KOLSYRA 2. NF 8: 1061 (1884).
-IS. tekn. Massfabrikation av kolsyreis. SvD(A) 1929, nr 25, s. 9.
-KÄLLA. källa med kolsyrehaltigt vatten. SvUppslB 15: 790 (1933).
-RIK. i sht kem. Quennerstedt Torfm. 12 (1896). Den fuktiga, varma, kolsyrerika luften. Sjöstedt Västafr. 195 (1904).
-SATT, p. adj. i sht kem.
-SNÖ. tekn. vit, snöliknande massa som erhålles, då flytande kolsyra utsläppes ur sitt förvaringskärl o. förgasas, koldioxid i fast form. KemT 1907, s. 87. Den fasta kolsyresnön begagnas bl. a. inom medicinen för att bränna bort vårtor m. m. FinT 1927, 2: 318. Starck Kemi 78 (1931).
-SPRUTA, r. l. f. tekn. brandspruta i vilken eldsläckningsvätskan frampressas gm trycket från en kolsyrebehållare; äv. om (hand)eldsläckningsapparater, i vilka trycket åstadkommes av vid användningen alstrad kolsyra. 2UB 1: 569 (1898). VaruförtTulltaxa 1: 265 (1912). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 100. —
-TRYCK. tekn. Henriksson Tyskl. 234 (1901). Fotogenen tillföres lampan från en liten behållare medelst kolsyretryck. PT 1906, nr 267, s. 2.
-VATTEN. (numera föga br.) kolsyrat vatten (se KOLSYRA, v. 3); äv. om vatten från en kolsyrekälla; särsk. i uttr. naturligt kolsyrevatten. Berzelius i FKM 1: 154 (1806). Berlin Lrb. 118 (1876). WoJ (1891).
Avledn. (till 1): KOLSYRA, v., -ning.
1) (†; se dock slutet) kem. förena (en bas) med kolsyra, förvandla l. omsätta (en bas) till karbonat; äv. refl.: förenas med kolsyra, övergå i karbonat. Härvid kolsyras .. en del af kalken. EconA 1807, mars s. 95. Berzelius Kemi 3: 141 (1818). Meurman (1846; med hänv. till syrsätta). särsk. (fullt br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: kemiskt förenad med kolsyra, t. ex. kolsyrad kalk, kalciumkarbonat, kolsyrat natron, natriumkarbonat, kolsyrat salt, karbonat. Kolsyrad magnesia. LittT 1795, s. 87. Berzelius Kemi 1: 404 (1808). Dubbelt kolsyradt kali. Björkman (1889). SFS 1906, nr 38, s. 18.
2) (†) kem. i uttr. kolsyrad gas, kolsyregas. VetHLäk. IV. 2: 18 (1796).
3) kem. o. tekn. försätta (en vätska) med kolsyra; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Kolsyrade drycker. Kolsyrat vatten. Åkerman KemTechn. 1: 348 (1832). Fin champagnepunsch .. kolsyras till 6 atmosferer, hvarefter den tappas. Leufvenmark Vin. 2: 33 (1870). KatalÅhlénHolm 95: 244 (1928).
Spoiler title