publicerad: 1937
KOMMUNAL kom1ɯna4l l. -u-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kommunal, eng. communal; av fr. communal, avledn. av commun, commune (se KOMMUN, adj., sbst.1); jfr äv. senlat. communalis, avledn. av lat. communis (se KOMMUN, adj.)]
motsv. KOMMUN, sbst.1 1: som tillhör l. sammanhänger med l. har avseende på l. utövas av en kommun l. av kommuner. Kommunalt röstberättigad. De kommunala auktoriteterna. Geijer I. 6: 56 (1839). Den communala lagstiftningen. Snellman ElCurs 3: 90 (1840). Kommunal rösträtt. BtRiksdP 1879, 7: nr 9, s. 4. Kommunala frågor äro fattigvård, hälsovård, samfärdsel m. fl. Grimberg SvH 536 (1909). Kommunala förtroendeuppdrag. BtRiksdP 1912, IV. 1: nr 104, s. 6. — jfr HALV-KOMMUNAL.
-BORGMÄSTARE~0200. i stad under landsrätt: stadsstyrelsens ordförande o. främste ledamot. SFS 1919, s. 542. —
-DEBETSEDEL ~0020. debetsedel å kommunala utskylder. —
-FULLMÄKTIG~020, m.||ig. medlem av en gm val utsedd korporation som i borgerlig landskommun utövar kommunens beslutanderätt; i sht i pl., särsk. sammanfattande, om dylik korporation. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. XVIII. SFS 1862, nr 13, s. 3. Därs. 1918, s. 2801.
Ssgr: kommunalfullmäktige-institution.
-val, n. —
-FÖRBUND. sammanslutning av två l. flera kommuner för handhavande av vissa kommunala förvaltningsuppgifter. BtRiksdP 1919, I. 11: nr 310, s. 119. —
-FÖRFATTNING. jfr -LAG; jfr FÖRFATTNING 6. BtRStP 1834 —35, VII. 2: nr 7, s. 9. SvH IX. 1: 17 (1908). —
-FÖRVALTNING. äv. konkret; jfr FÖRVALTNING 1 b, 2 c. Snellman Stat. 418 (1842). I stad utövas inseende över kommunalförvaltningen av magistraten. Hernberg Rättsh. 8 (1922). —
-HEM, n. försörjningsinrättning för understödstagare inom en kommun; jfr ÅLDERDOMSHEM. 2NF 19: 1242 (1913). —
-HUS. byggnad innehållande för en kommuns förvaltning o. d. erforderliga lokaler. TT 1896, Byggn. s. 119. AB 1903, nr 252 B, s. 1. —
-INRÄTTNING~020. = -INSTITUTION; jfr INRÄTTNING, sbst.2 1 b. AB 1840, nr 10, s. 2. De moderna kommunalinrättningarne dela inflytandet med pastor i borgerligt hänseende. Hagström Herdam. 4: 281 (1901). —
-KAMRERARE l. -KAMRER. (-kamrer 1920 osv. -kamrerare 1896 osv.) jfr KAMRER II 4. AB 1896, nr 123 A, s. 3. —
-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap om kommunala författningar o. d.; särsk. ss. läroämne vid vissa skolor. Arcadius Folksk. 90 (1903). SFS 1926, s. 45. —
-LAG, r. l. m. lag angående kommunalstyrelse o. invånarnas deltagande däri. BtRStP 1834—35, VII. 2: nr 7, s. 10. Den 21 mars 1862 utfärdades de nya kommunallagarna. De Geer Minn. 1: 230 (1892). —
-LAGSTIFTNING~020. äv. konkret, närmande sig bet.: samling(en) av kommunallagar. Snellman Stat. 252 (1842). BtRStP 1856—58, 8: nr 127, s. 6. —
-LÅN. av kommun upptaget lån. —
-MAN, m.||ig. person som ägnar sig åt fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag. Berndtson (1880). Lundin NSthm 23 (1887). —
-MYNDIGHET~002 l. ~200. i sht konkret. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. XV. SFS 1862, nr 13, s. 3. —
-NÄMND. i landskommun: av kommunalstämma l. kommunalfullmäktige gm val utsedd nämnd som bl. a. har att förbereda ärenden som skola föreläggas stämman resp. fullmäktige o. att värkställa stämmans osv. beslut m. m. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. XX. SFS 1862, nr 13, s. 3. jfr BtRStP 1847—48, 8: nr 13, s. 10 (om de 1843 införda sockennämnderna).
Ssgr: kommunalnämnds-ledamot.
-ordförande. —
-OMBUD~02. vid vissa offentliga förrättningar (mantalsskrivning m. m.). SFS 1894, nr 61, s. 7. Upsala(A) 1920, nr 245, s. 2. —
-ORDFÖRANDE~0200. (vard.) kommunalnämnds l. kommunalstämmas ordförande. Aldén Medb. 5: 10 (1886). Hellström Malmros 272 (1931). —
-PAMP, m.||ig. (vard.) framstående kommunalman. Auerbach (1911; angivet ss. familjärt). SvD(A) 1935, nr 227, s. 9. —
-REPRESENTATION. konkret: (gm val utsedd) korporation som utövar en kommuns beslutanderätt. BtRStP 1853—54, 8: nr 110, s. 10. —
-RESTANTIER, pl. efter ordinarie uppbördstids slut obetalda kommunalskatter. SFS 1908, nr 84, s. 9. —
-RUM. lokal för de kommunala myndigheternas sammanträden m. m. Ett större skolhus med lärarebostäder och kommunalrum. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2: nr 64, s. 11. —
-RÅD. (i fråga om utländska förh.)
1) kommunalstyrelse. Tham Thiers FrRevH 116 (1845; i Frankrike). LärovKomBet. 1884—85, 2: Bil. B, s. 140 (i Belgien).
2) medlem av kommunalråd (i bet. 1); i Finl. äv. ss. officiellt utdelad hederstitel utan motsv. befattning. FinBiogrHb. 57 (1895). HPipping i NordT 1920, s. 384. —
-RÅDMAN ~02 l. ~20. i vissa städer under landsrätt: bisittare i stadsstyrelsen. BtRiksdP 1919, 5: nr 30, s. 4. SFS 1920, s. 756. —
-RÄTT, r. l. m. sammanfattning(en) av för kommuners administration o. d. gällande lagstiftning. SFS 1892, nr 80, s. 2. Minnesskr1734Lag 2: 1037 (1934). —
-RÖSTRÄTT~02 l. ~20. rösträtt vid val av kommunalrepresentation l. å kommunalstämma o. d. BtRiksdP 1870, 7: nr 21, s. 1. Siösteen ModBelg. 372 (1906). —
-SAMHÄLLE~020. (i fackspr.) jfr KOMMUN, sbst.1 1. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. x. Särskilda kommunalsamhällen med viss begränsad själfförvaltningsuppgift, t. ex. fattigvårdssamhälle, skoldistrikt o. s. v. Reuterskiöld Grundlag. 793 (1926). —
Ssgr: kommunalskatte-belopp.
-SOCIALISM. strävande(t) att låta kommunen övertaga o. bedriva ekonomisk värksamhet; förhållande(t) att ekonomisk värksamhet bedrives för kommunens räkning. Siösteen ModBelg. 375 (1906). Sommarin EkonL 1: 39 (1915). Redan existerar en omfattande kommunalsocialism, som (osv.). NoK 111: 116 (1931). —
-STADGA, r. l. f. av kommuns beslutande myndighet antagen stadga för främjande av sedlighet, hälsovård, ordning o. säkerhet inom kommunens område. SFS 1862, nr 13, s. 24. —
-STYRELSE. en kommuns administration, särsk. gm av kommunen själv tillsatta organ; äv. konkret, om sammanfattningen av de personer som handhava administrationen inom en kommun; särsk. (i fackspr.) i fråga om vissa förvaltningsuppgifters handhavande gm kommunala organ, trots att dessa uppgifter icke enbart beröra kommunen i fråga, utan fastmera staten i dess helhet. BtRStP 1834—35, VII. 2: nr 7, s. 11. Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om Kommunalstyrelse på landet. SFS 1862, nr 13, s. 1. SvStatskal. 1936, s. 429 (konkret). —
-STÄMMA, r. l. f. i borgerlig landskommun: sammankomst av kommunens röstberättigade medlemmar för beslutande i kommunens angelägenheter; äv. konkret, om samlingen av vid kommunalstämma närvarande medlemmar av en kommun. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. VIII. SFS 1862, nr 13, s. 3. Hellström Storm 46 (1935).
Ssgr: kommunalstämmo-beslut.
-ordförande.
-protokoll. —
-UTSKYLDER~020, pl. = -SKATT. BtRStP 1859—60, I. 1: BetKommunalstyr. s. XV. SFS 1905, nr 18, s. 2. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. Palmblad Norige 244 (1846). Nyttan och behofvet för vårt land af ett ordnadt kommunalväsende. BtRStP 1853—54, 8: nr 110, s. 23. —
B: KOMMUNALT-ADMINISTRATIV. som har avseende på kommunal administration. BtRStP 1856—58, 8: nr 127, s. 39.
Avledn.: KOMMUNALISERA, v., -ing. [jfr t. kommunalisieren, eng. communalize] (mindre br.) låta (ngt) övergå i en kommuns ägo, låta en kommun övertaga (värksamhet, i sht av ekonomisk art). EkonS 1: 399 (1893). PT 1908, nr 23 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content