publicerad: 1937
KONKRET koŋkre4t, äv. kon- (kånnkrét Dalin), adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet concret)
1) (†) om ämne: som befinner sig i fast form; jfr FAST, adj.1 1 a. Concret fosforsyra. Berzelius Kemi 2: 562 (1812, 1822).
2) kroppslig; som kan uppfattas gm sinnena, åskådlig; påtaglig, gripbar; fix, bestämd; som hör till värklighetens värld, faktisk; som har värklighetsprägel l. värklighetens rikedom på detaljer l. smådrag; som utgör ett (i värkligheten föreliggande) fall av ngt, enskild, individuell, särskild, speciell; som föreligger i l. gäller enskilda fall; delvis motsatt: abstrakt (se ABSTRAKT, adj. 2). Konkreta föremål. Söka förklara tillvaron i dess konkreta mångfald. Vänder man sig till de konkreta fallen, visar det sig (att osv.). I stället för att prata hit och dit bör man framkomma med ett konkret förslag. SC 2: 298 (1821). Finnes förmögenheten i kroppslig (konkret) form, kallas den för en vara. Aldén Medb. 4: 15 (1885). (La Bruyère) har ett livligare intresse (än La Rochefoucauld) för det konkreta livet, för nyanserna och detaljerna. Böök 4Sekl. 11 (1928).
3) i fråga om (det språkliga uttrycket för) tänkande (föreställning, minnesbild, fantasi, begrepp o. d.): som utgör uppfattning av l. betecknar ngt konkret (i bet. 2); (jämförelsevis) rik på bestämningar; som beledsagas av l. är rik på bilder, åskådlig, livlig; som (företrädesvis) håller sig till det åskådliga l. påtagliga; delvis motsatt: abstrakt (se ABSTRAKT, adj. 1). Konkreta begrepp, föreställningar, minnesbilder. Hava en konkret fantasi. De mera concreta begrepen. LittT 1795, s. 361. Skalden kan på sitt konkreta språk säga, att blommor växa i den gagnande mannens spår. Paulson Minnestal 13 (1893, 1899). Den enkla och konkreta krönikestilen. Böök 4Sekl. 197 (1928).
4) [specialfall av 3] språkv. i fråga om (betydelsen hos) substantiv (l. därmed likställt uttryck): som betecknar (hänsyftar på) en (värklig l. tänkt) individ l. ett enskilt (gm sinnena uppfattbart) föremål l. ämne (l. samling av individer osv.) l. ngt som tänkes i analogi härmed; motsatt: abstrakt (se ABSTRAKT, adj. 3). Konkreta substantiv. Konkret betydelse hos ett substantiv. Ett abstrakt substantiv i konkret användning. Broocman SvSpr. 12 (1810). Moberg Gr. 28 (1815). Rydberg SvSpr. 17 (1920). — Anm. till 4. Beträffande termens anv. i språkvetenskapen o. olika uppfattningar angående dess rätta innebörd se bl. a. VDahlerup i Dania 10: 65 ff. (1903), Noreen VS 5: 255 (1906), Därs. 277 ff. (1908), Jellinek NeuhochdeutschGr. 2: 197 (1914).
Avledn.: KONKRETHET, r. l. f. nästan bl. (mindre br.) till 2. Full konkrethet eller fullständig verklighet. Nyblæus Forskn. IV. 1: 31 (1895). —
KONKRETISERA, v., -ing. [jfr eng. concretise] göra (ngt) konkret(are).
1) till 2 o. 3. PedT 1900, s. 287. (Tegnér) tänker sig ofta andliga makter konkretiserade till gudaväsen. Mjöberg Stilstud. 82 (1911). SvD(A) 1930, nr 132, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content