publicerad: 1937
KONTO kon4tω, äv. 32, n. (Widegren 111 (1788) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Brask Pufendorf Hist. 31 (1680), Jungberg 102 (1873)); best. -ot; pl. -on l. (med it. pl.-änd., i sht i fackspr.) konti, äv. = (Linder Regl. 105 (1886; jämte -on)) ((†) -os Almqvist TreFr. 1: 32 (1842), Dens. Ekols. 3: 81 (1847)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konto, räkning, konto; av it. conto, av contare, räkna; jfr äv. fr. compte, räkning, fördel, förhoppning m. m., till compter, räkna, ävensom eng. account, beräkning, räkning, fördel m. m.; ytterst av lat. computare (se KOMPUTERA). — Jfr KONTANT, adj.2, KONTOR]
1) i sht handel. räkning som från en persons l. ett företags sida föres över viss sak l. viss person; särsk. konkret: i debet- o. kreditform ordnad sammanställning av alla räkenskapsposter som avse ett visst bokföringsföremål; äv. oeg., om enskild avdelning i räkenskapstablå, kassabok o. d. för visst slag av inkomster l. utgifter. Upplägga l. öppna konto (hos ngn). Insätta en summa på sitt konto i banken. Debitera l. kreditera (gottskriva) ett konto (för ngt). Spärra ett konto. Ha (förr äv. hålla) konto hos ngn firma o. d. (ha räkning hos ngn firma o. d.). Ha ett konto (i kassaboken) för oförutsedda utgifter. Biurman Brefst. 122 (1729). Uti Rotterdam är anlagd Bank .. 1635 .., här äga de Handlande frihet hålla Conto både uti Banco och Courant Mynt. Zettersten AnmMynt 118 (1771). Smedman Kont. 4: 10 (1872). Allteftersom de olika kontona afse personer eller saker (sakliga förhållanden), kan man skilja mellan personliga (personella) l. lefvande konton och opersonliga (impersonella) l. döda konton. 2NF (1910). Ramstedt BokförGr. 15 (1915). Pengarna lär S. själv ha behållit och insatt på sina privata konti i en rad olika europeiska banker. SvD(A) 1930, nr 262, s. 3. — jfr AGIO-, AVRÄKNINGS-, BALANS-, BANK-, BEKLÄDNADS-, BRÄNSLE-, CHECK-, DEBET-, DELKREDERE-, DEPOSITIONS-, DETALJ-, DISPOSITIONS-, FÖRLUST-, GENERAL-, GIRO-, HUSHÅLLS-, INVENTARIE-, KASSA-, POSTGIRO-, VARU-, VINST-KONTO m. fl. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: kassabok; särsk. i uttr. hålla konto, föra kassabok; äv. mer l. mindre bildl. (jfr b). JEPalmsvärd (1807) hos Wedberg Palmsv. 37 (bildl.). Nu ser hon (dvs. husmamsellen) orsaken, hvarför jag aldrig mer som förr håller konto och skrifver upp utgifter, ty hon mins allt sådant åt mig. Almqvist Amor. 226 (1822, 1839).
b) i mer l. mindre bildl. anv. Topelius Dagb. 1: 74 (1833). Hans erotiska konto uppvisade två brutna förlovningar. DN(A) 1929, nr 352, s. 14. — särsk. i vissa bildl. uttr.
α) avsluta sitt konto, avsluta sin livsgärning, ”göra sitt bokslut”. Våren 1844 avslutade han (dvs. Sturzen-Becker) sitt konto så att säga. Till de skissamlingar han förut utgivit i bokform fogade han ännu en. Sylwan SturzenB 35 (1919). jfr (†): Hans Conto har sitt Sluth. Brobergen 139 (1691, 1708). — jfr LIVS-KONTO.
β) skriva ngt på ngns l. ngts konto, tillskriva ngn l. en omständighet o. d. ngt (ngns l. ngts skuld l. förtjänst). Schulthess (1885). Landsbygdens folkökning (under tiden 1810—1850 kan icke) skrifvas uteslutande på jordbrukets konto. Fahlbeck JordbrAfk. 17 (1893). Siwertz JoDr. 345 (1928).
γ) (†) för egen konto, för egen räkning, på egen hand. Jag (dvs. Calonius) skulle säkert drögt längre (i Uppsala), om jag fått lefva för egen conto (och ej alltid blivit bortbjuden). Calonius Bref 87 (1795). Callerholm Stowe 81 (1852).
2) [efter motsv. anv. i fr.] (†) fördel, vinst; i uttr. finna sin konto (hos ngn l. ngt), finna sin fördel (hos l. i ngn l. ngt). Tå nu .. gemene Borgerskapet (i Rom) emoot Rådet illa affectionerat war, sällade sigh åthskillige .., hwilka sin Conto hoos Rådet icke finna kunde, .. til menige Man. Brask Pufendorf Hist. 31 (1680). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 73 (1693).
3) [efter motsv. anv. i fr.] (†) beräkning, förhoppning. Twifle Wi icke, at enär de (dvs. Danmark och Brandenburg) warse blifwa Wår Flottas utredning, de sig lära finna bedragna uti den conto de göra uppå wår magtlöshet. HC11H 2: 132 (1682).
Ssgr (till 1; handel.): KONTO-BESKED. —
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. kontobuch] bok vari ngns l. ngts konto föres; äv. mer l. mindre bildl. BoupptSthm 1680, s. 690 b. Ahrenberg Männ. 4: 201 (1909). —
-KORT, n. kort utvisande ngns l. ngts konto (i bank, affär o. d.). Sillén BokförMet. 1: 154 (1915). SvPostv. 170 (1924). —
-KURANT, se d. o. —
Spoiler title
Spoiler content