SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORAL kωra4l, sbst.2, r. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chor-, cor-)
Etymologi
[jfr d. koral, t. choral; av mlat. (cantus) choralis, eg.: körsång, avledn. av chorus, kör (se KOR, sbst.1)]
liturgisk sång l. musik, kyrkosång, kyrkomusik; melodi till kyrklig sång, koralmelodi; i fråga om nutida förh. vanl.: psalm resp. psalmmelodi. Londée Kellner Föret. 4 b (1739). Choralen framskrider långsam och högtidlig. Mankell Lb. 75 (1835). Koralen till psalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Oscar II IV. 1: 121 (1871, 1890). Koralen sättes vanligen för blandad kör. Wegelius Musikl. 2: 162 (1889). särsk. (i vitter stil) bildl. Atterbom SDikt. 2: 19 (1810, 1838). I skogarne brusar högtidlig koral. Wirsén Sång. 195 (1884). Bergman TrAllt 138 (1931).
Ssgr (i sht mus.): KORAL-ACKOMPANJEMANG. Vogler Org. 1: 4 (1798).
-BEARBETNING~0020. i sht konkret. Hedberg Mann Budd. 2: 90 (1904).
-BOK; pl. -böcker. samling av koraler i bokform; psalmbok med tillhörande melodier. DA 1771, nr 92, s. 3. Svensk Choralbok Af Kongl. Psalm-Kommittén gillad och antagen År 1819. Hæffner (1820; boktitel).
-FÖRFATTARE.
-FÖRSPEL~02 l. ~20. = -PRELUDIUM. Wegelius MusH 245 (1892).
-MELODI. Vogler Org. 1: 4 (1798).
-MOTIV. Nästan alla .. (Palestrinas) arbeten äro skrifna öfver gregorianska koralmotiv. Valentin Musikh. 2: 8 (1901).
-MUSIK. Lind (1749).
-NOT; pl. -er. om i den gregorianska koralen användt nottecken i form av en fyrkant; i pl. stundom övergående i bet.: koral. Envallsson 61 (1802). 2NF 18: 772 (1912).
-PASSION. (i fråga om äldre katolska förh.) konkret: framställning av passionshistorien, sjungen till gregorianska koraler. 2NF 21: 192 (1914). Jeanson (o. Rabe) 1: 175 (1927).
-PRELUDIUM. 2NF 30: 824 (1920).
-PSALMBOK~02 l. ~20. psalmbok med tillhörande koraler. Gnosspelius Choralfr. 19 (1880). SFS 1921, s. 1597.
-SKRIFT. jfr -NOT. Den s. k. ”koralskriften” på fyra linier. Landsm. 6: cvii (1888).
-SPELARE. Almqvist TreFr. 2: 116 (1842).
-SPELNING.
-STIL. musikalisk stil utmärkande för koraler. Vogler Org. 1: 6 (1798).
-SÅNG. Hülphers Mus. 129 (1773).
-SÅNGARE.
-SÅNGBOK~02 l. ~20. jfr -BOK. Atterbom Minn. 456 (1818).
-SÄTTNING. sättning (komposition) av koral(er) l. utmärkande för koraler. NF 6: 468 (1882). Nodermann Hymn. 1: 76 (1911).
-VÄRK, n. (större) arbete innehållande koralmelodier. Atterbom Minnest. 2: 297 (1842).
Avledn.: KORALISK, adj. (numera mindre br.) mus. som hänför sig till l. gäller osv. koraler l. koralmusik; koral-. 2Saml. 4: 140 (1816). En koralisk ordinariummelodi. Jeanson (o. Rabe) 1: 85 (1927).
KORALIST, m.; best. -en; pl. -er. (äv. skrivet chor-) [jfr t. choralist] (i fråga om ä. förh.) koralsångare; medlem av kyrko- l. skolsångkör. Broman Glys. 2: 102 (c. 1730). HLittSt. 3: 134 (1882; i fråga om förh. på 1820-talet).
Spoiler title
Spoiler content