SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORDONG kordoŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er (Carlberg SthmArchitCont. C 1 a (1740) osv.) ((†) cordons DA 1774, nr 144, s. 1, Nisbeth 328 (1867)).
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -on 17401934. -ong 1696 osv.)
Etymologi
[jfr t. kordon, eng. cordon; av fr. cordon, avledn. av corde (se KORD). — Jfr KORDONNÉ-, KORDONNERA]
1) snodd (ofta försedd med tofs o. använd ss. prydnad). Janischar-Musiquen, klädde i full Turkisk drägt ... På Råckarna föllo långa röda Cordons med tofsar ned bak på ryggen. DA 1774, nr 144, s. 1. Kordonger till kakelugnen. BoupptVäxjö 1877. Gardinerna sammanhöllos .. genom kordonger. Linder Tid. 39 (1924). När han knöt kordongen kring nattrocken och gick tillbaka in till sig, lyste det kring fransarna. Fogelqvist Minn. 54 (1930). — jfr SILKES-KORDONG. — särsk.
a) [jfr 3 b] om snodd l. rep som spännes upp för att avspärra ett område. Olympiad. 1912 Red. 201 (1913).
b) (†) hippol. om kapsonlina. KrigVAH 1829, s. 113. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 18 (1836).
c) ss. första led i ssgr, betecknande vissa (eg. snoddliknande, räfflade) mönster.
2) trädg. gm beskäring erhållen form av fruktträd l. bärbuske, kännetecknad av en (ngn gg två) rak(a), oförgrenad(e) huvudstam(mar) beklädd(a) med korta fruktvedspartier (o. gm sin längd påminnande om ett rep). 2NF (1910). GbgTrädgFPrisuppg. 1922, s. 3.
3) i bildl. anv., om föremål l. personer som bilda en rad l. kedja. — särsk.
a) om murlist; särsk. dels (byggn.; numera bl. ss. förled i ssgr) om genomlöpande, horisontal murlist (t. ex. under en rad fönster), dels (fortif.; förr) i fråga om fästningsbyggnader, om den murlist som löper längs skärningen mellan den inre gravbranten o. den bakomvarande vallens yttre sluttning. Wrangel TessPal. 10 (cit. fr. 1696). Ståhlsverd 17 (1755). Cordonerne och listen kring kyrkan (i Norrköping) .. gå illa ihop med Doriske Entablementet. Palmstedt Resedagb. 7 (1778). 2NF (1910).
b) bevakningskedja av poster l. truppförband o. d. med uppgift att avspärra ett område (i sht till skydd mot fientligt angrepp l. mot farsot); numera mindre br. utom i ssgn POLIS-KORDONG l. elliptiskt för denna. Bilda, förr äv. draga l. formera en kordong. PT 1758, nr 26, s. 1. Lika som .. en Cordon vore dragen omkring hela Riket. Posten 1768, s. 349. Hade Norrmalm och Staden då kunnat fredas med en riktig Cordon, så hade Pestens vidare utspridande .. kunnat hämnas. Rosenstein PVetA 1772, s. 5. SP 1792, nr 108, s. 1 (: formera). När folkmassan sökte genombryta de kordonger, som militären och polisen bildat runt de europeiska kvarteren (i Port Said), öppnade polisen eld. SvD(A) 1930, nr 195, s. 18. — jfr BEVAKNINGS-, DEMARKATIONS-, POLIS-, SANITETS-, SUNDHETS-KORDONG.
Ssgr: A: (3 b) KORDONG-BEVAKNING. (kordong- 1836 osv. kordongs- 1831) (föga br.) mil. SPF 1831, s. 202. KrigVAT 1836, s. 493.
(3 a) -HALL. (†) = -STEN. Möller (1790, 1807). Heinrich (1828).
(jfr 3 b) -KEDJA, r. l. f. mil. = KORDONG 3 b. GT 1788, nr 63, s. 1.
(3 b) -LINJE. (kordong- 1859 osv. kordongs- 1831) (knappast br.) mil. SPF 1831, s. 187. KrigVAT 1859, s. 157.
(jfr 3 a) -LIST. byggn. om murlist; numera bl. om genomlöpande, horisontal murlist. Stål Byggn. 1: 263 (1834). SvD(A) 1934, nr 198, s. 16.
(1 c) -MUTTER. tekn. mutter med räfflad kant. Ericsson Ur. 130 (1897).
(1 c) -PUNS. tekn. för åstadkommande av snoddliknande mönster på läder, trä, metall o. d. Eneberg Karmarsch 2: 475 (1861).
(1 c) -RÄFFLAD, p. adj. tekn. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 12.
(1) -SILKE. (i fackspr.) kordonnésilke. 2UB 8: 218 (1900).
(1 c) -SKRUV. tekn. skruv med i kanten räfflat huvud. DN(A) 1928, nr 71, s. 2.
(1 c) -SLAGNING. tekn. kordonnering (se KORDONNERA 2 b). 2UB 6: 585 (1904).
(3 a) -STEN. (kordong- 1805 osv. kordongs- 18271838) [jfr t. kordonstein] (föga br.) byggn. på visst sätt avpassad sten till murlist; förr äv. om liknande sten avsedd för annat bruk. Sturtzenbecher (1805). Stål Byggn. 1: 263 (1834). Ett .. stenhus med .. trappor af cordons-sten upp till vinden. LdVBl. 1838, nr 22, s. 3.
(1 c) -STYNG l. -STYGN. (†) kordonnéstyng. Berg Handarb. 142 (1874).
(3) -SYSTEM. (förr) mil. system för krigföring, som bestod däri att trupperna utbreddes på stora fronter (utmed ett lands gränser) för att kunna bjuda fienden motstånd, varhelst han gjorde angrepp. KrigVAH 1884, s. 169.
(3 a) -TEGEL. (föga br.) byggn. jfr -STEN. VetAH 1805, s. 222.
(1 c) -TRISSA, r. l. f. [jfr t. kordierrädchen] tekn. redskap bestående av en trissa med mönstrad kant för åstadkommande av snoddliknande mönster på läder, trä, metall o. d. 2UB 6: 586 (1904).
(2) -TRÄD. trädg. UB 3: 352 (1873).
B (†): KORDONGS-BEVAKNING, -LINJE, -STEN, se A.
Spoiler title
Spoiler content