SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORRELATION kor1elatʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. korrelation, eng. correlation, fr. corrélation; av mlat. correlatio (gen. -ōnis), växelförhållande, av com (se KON-) o. relatio (se RELATION)]
(i fackspr.) (förhållandet att stå i) nödvändigt, ömsesidigt samband l. förhållande. Weste FörslSAOB (1823). De fysiska krafternas korrelation. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 164. Att utröna, huruvida det kan finnas något samband, korrelation, mellan två variabler x och y. TMatFysKemi 1931, s. 135. — särsk. biol. om det förhållande av ömsesidigt beroende som råder dels mellan olika organ, dels mellan utvecklingen hos vissa organ o. deras funktioner hos en organism. Quennerstedt StrSkr. 1: 103 (1878, 1919). Hofsten Ärftl. 2: 64 (1931).
Ssgr (i fackspr.): KORRELATIONS-BERÄKNING. avseende att ge ett såvidt möjligt matematiskt riktigt uttryck för antalet av o. riktigheten hos korrelationer. 2NF 22: 522 (1915). Hofsten Ärftl. 2: 66 (1931).
-FAKTOR, r. Korrelationsfaktorn mellan arm- och benlängden. Ymer 1927, s. 190.
-KOEFFICIENT. gm korrelationsberäkning funnet tal som uttrycker korrelationen mellan två egenskaper osv. LAHT 1915, s. 667.
Spoiler title
Spoiler content