SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KORRESPONDENT kor1espondän4t, äv. -oŋ-, sbst., i bet. I r. l. m., i bet. II m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrespondent, eng. correspondent, fr. correspondant; av mlat. correspondens (se KORRESPONDENT, adj.)]
I. (†) motsvarighet; jfr KORRESPONDERA I. Har detta högst gemena Djur (dvs. skorpionen) / .. hos något skapadt Kreatur / ock sin correspondent — på Jorden? LBÄ 4: 18 (1797).
II. person som korresponderar l. med vilken ngn korresponderar; jfr KORRESPONDERA II.
1) person med vilken ngn står i förbindelse för erhållande av nyheter, utförande av (affärs)-uppdrag o. d., agent, ombud, rapportör; numera bl. bankv. (se nedan). CivInstr. 318 (1626). RARP 9: 347 (1664). Canzlers-Gillets Correspondent (i Växjö stift). SvKrigCivCal. 1809, s. 122. — särsk. (fullt br.) bankv. en (affärs)banks bankförbindelse på annan ort. Bergstedt Clément PolEkon. 243 (1868). Hernberg Rättsh. 255 (1922).
2) (numera mindre br.; se dock nedan) person som sänder brev (l. annan skrivelse) till ngn l. med vilken ngn brevväxlar, brevskrivare; i språkprov fr. ä. tid stundom svårt att skilja från 1. VDAkt. 1665, nr 362. Vid öppnandet af detta bref torde du något förundra dig öfver hvem korrespondenten kan vara. Almqvist AmH 1: 31 (1840). Östergren (1930). — särsk. (fullt br.) post. i utvidgad anv., om person som avsänder l. mottager postförsändelse(r). CivInstr. 515 (1704). PT 1758, nr 5, s. 3. Korrespondenter vid .. (ifrågavarande postlinje) hade .. begärt söckendagliga (postutdelnings-)turer. UNT 1936, nr 283, s. 11.
3) person (journalist) som (regelbundet från en viss ort) sänder korrespondenser till en tidning l. en nyhetsbyrå o. d. Liljecrona RiksdKul. 281 (1840). Bjurman 3Statsm. 27 (1935). — jfr KRIGS-, PLATS-, RESE-, TIDNINGS-KORRESPONDENT m. fl.
4) handel. person som handhar ett (affärs)-företags korrespondens. Dalin (1871). SDS 1937, nr 147, s. 1.
5) korresponderande ledamot (av sällskap l. akademi o. d.); jfr KORRESPONDERA II b. VetAP 1: 275 (1740). SvStatskal. 1937, s. 834.
Ssgr: (II 3) KORRESPONDENT-ARTIKEL. (i fackspr., mindre br.) korrespondensartikel. Snällp. 1848, nr 2, s. 2. WoJ (1891).
(jfr II 4) -REDARE. [efter t. korrespondentreeder] (i sht förr) i rederi: redare som handhar rederiets korrespondens. DA 1793, nr 112, s. 3. SFS 1910, nr 116, s. 10. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Spoiler title
Spoiler content