SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORSA kor3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, OPetri Sacr. 33 b (1528: korsilse)), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. korsa, motsv. ä. d. korse, kaarse, d. korse, nor. dial. korsa, nor. korse, isl. krossa; avledn. av KORS. — Jfr KRYSSA]
1) motsv. KORS I 7: draga l. rita en linje mer l. mindre vinkelrätt mot (en annan linje) l. två linjer mer l. mindre vinkelrätt mot varandra över (ngt); äv.: draga osv. en linje tvärs över (ett föremål). Man drager verticalen S. M. medh ett Lood och Kårsar henne wid (punkten) F medh (linjen) I. F. L. Rålamb 4: 111 (1690). — särsk.
a) i uttr. korsat kors, se under KORS I 7 b α.
b) bankv. förse (check) med två parallella linjer på framsidan för att angiva att trassatbanken må betala endast till bank l. till kund hos trassatbanken. 2NF 5: 132 (1906). Missbruk av check kan stävjas genom dess korsning. Hernberg Rättsh. 451 (1922). Korsad check. SFS 1932, s. 222.
c) stryka över (ngt skrivet), eg. med linjer som mer l. mindre vinkelrätt skära varandra, för att angiva att det skrivna skall utgå l. icke gälla; jfr KORS I 7 b γ. Lind (1738). (Reversen) följer nu, väl korssad. Kellgren (SVS) 6: 163 (1787). OoB 1928, s. 605.
2) motsv. KORS I 7: märka (ngn l. ngt) med ett korsformigt märke, rita l. rista l. måla o. d. ett kors l. ett korsformigt märke på l. över (ngn l. ngt). SthmStadsord. 2: 218 (1710). Skiärtorsdag skal man korsa alla dörar, at Trollpackorne ej må giöra någon skada. Linné Gothl. 311 (1745); jfr KORS I 7 a α. Kulhålen (på skottavlan) korsas med rödt och öfvertäckas. Olympiad. 1912, Red. 133 (1913). — särsk.
a) (numera knappast br.) gm tilldelande av ett korsformigt märke inviga (ngn) till deltagande i korståg; i sht i p. pf. Isogæus Segersk. 283 (c. 1700). (Påven Innocentius VI) hade .. befalt Prioren och Predikare-Bröderne i Visby, at upmuntra och korsa så månge, som möjeligt var, til krig mot Hedningarne. Dalin Hist. 2: 213 (1750). När de korsade kommo til Orienten, belägrade och intogo de Nicæa. Dens. Montesquieu 208 (1755). Oscar II IV. 1: 119 (1871, 1890). — särsk. (†) refl.: taga korset (se KORS I 2 h). Dalin Montesquieu 209 (1755). Möller (1790, 1807).
b) bildl., med anslutning till KORS I 9; jfr 4. När han således hade handlatt mz honom, togh han till en stor knif .. och skar och korssade honom öfuer bröstitt medh. VRP 1625, s. 129. Hela ansigtet var en sargad och tillsammansydd hud. Förfärliga sabelhugg hade korsat det i alla direktioner. JournLTh. 1810, s. 829. En låg panna, korsad af ett bredt ärr. Roos Helgsm. 1: 57 (1896). Ännu en stund är vägen kantad af hög granskog och snön ofta korsad af friska räfspår. Heidenstam Tank. 200 (1899). Hedin Front. 29 (1915).
3) motsv. KORS I 7 a γ: (med finger l. hand) göra ett korsformigt märke i luften, göra korstecken; numera nästan bl. refl.: göra korstecken framför sig; i sht förr äv. tr.: göra korstecken över (ngn l. ngt); äv. (numera bl. i p. pr.) intr.: göra korstecken; äv. ss. vbalsbst. -ande l. -ning, förr äv. -else, äv. konkretare. Vthwertis åthäffuor, medh korsilse, henders ålägning (o. d.). OPetri Sacr. 33 b (1528). Benedicere eller welsigna thet är icke korsa vtan som nw sagt är. Mess. 1531, s. A 3 b. (Den falske Dimitrij) affskaffade många Muskowitiske Ceremonier, .. som är at korsa sigh, nigha och bucka för beläten. Petreius Beskr. 2: 157 (1614). Patriarchen säger: Fredh wari medh edher, och korsar honom. Därs. 3: 5 (1615). The (ceremonier vid dopet) ther effter läghenheten, frijt kunna anthen brwkas eller vtheslwtas, såsom: Korszning och .. Beswerielsen. L. Paulinus Gothus ThesCat. 349 (1631). Tecknet +, som .. i Böneböckerna (betecknar) ett korssande. Tuderus Kiesewetter Log. 125 (1806). Du korsade ju öfver ringen? / Du är då kristen? Ling BlotSven 119 (1824). (Han) såg huru mörklätta, .. prydligt klädde män korsande lågo framför bilderna. Ahrenberg StRätt 89 (1899). Efter psalmsångens slut korsades liket först av dess närmaste, sedan av de övriga tillstädesvarande med tre kors. Hembygden(Hfors) 1910, s. 272. Östergren (1930). — jfr FÖR-KORSA. — särsk.
a) (†) med innehållsobj. Så Priorn. Och sin hand han höjde, / Och korsade benediction. Nicander 1: 357 (c. 1830).
b) (numera bl. vard.) refl., bildl., övergående i bet.: bliva ytterligt bestört (över ngn l. ngt), bliva ängslig (för ngn l. ngt, stundom inför ngt), ”bedja Gud bevara sig för ngt”; giva uttryck åt sin ängslan osv., beskärma sig. (Hon) en helig Nunna är; / .. Korssar sig för andras yra; / Men gör hemligt hvad hon vil. Dalin Vitt. 3: 61 (c. 1735). Folket korsade sig öfver, att jag var ute i ett så himmelsskriande väder. Læstadius 1Journ. 340 (1831). På sina håll korsade man sig .. för honom. VerdS 333: 38 (1929). jfr (†): Jagh ståår K. Moor och korszar Mig ifrån sådan Galenskap at Jagh skulle slåå Eder. Chronander Bel. K 1 a (1649). — särsk. (†) i uttr. korsa sig för ngt, rygga tillbaka l. tveka inför ngt, draga sig för ngt. En til Riksens tienst, skickelig Man, hvars begrep intet korsade sig med vördsam Dumhet för något högmål. Dalin Arg. 1: nr 23, s. 4 (1733).
c) (†) i uttr. den som har korset korsar sig själv först o. d., bildl.; jfr KORS I 2 c; äv., i uttr. korsa sig, övergående i bet.: göra sig betald, se sig till godo. (Lat.) Stolidus est Oeconomus vel dispensator, qui sua se portione fraudat. (sv.) Han är galin som hafwer Korset i handen, och icke Korsar sig först sielf. Verelius 45 (1681). Korsze sig den korszet har. Brenner Dikt. 2: 72 (1719). Lind (1749). (Sv.) Den som emottager penningar, kan korsa sig sjelf, (lat.) Qui pecuniam recipit, debitum sibi deducere potest. Sahlstedt (1773). Widegren (1788). Weste FörslSAOB (1823).
4) motsv. KORS I 7, 9: draga (linjer) mer l. mindre vinkelrätt mot varandra; placera (tvenne föremål av långsträckt form) så att de skära varandra i mer l. mindre rät vinkel; äv.: placera (ett föremål av långsträckt form) så att delar av detsamma skära varandra i mer l. mindre rät vinkel. Korssade penseldrag. Hammarsköld KonstH 84 (1817). Skön Agnes sofver med korsade armar. Öman LyrBl. 1: 9 (1857). (Rörelsen) meddelas axlarne i motsatta riktningar medelst en öppen och en korsad rem, löpande öfver hvar sin af remskifvorna. TT 1871, s. 237. Halfslag uppstår .. af en bukt, om man blott korsar dess ändar. Öhrvall Knut. 33 (1908). (gevärs-)pipan finnes en stämpel med ett par korsade svärd. Alm Eldhandv. 1: 270 (1933). — särsk.
a) i fråga om strid med blanka vapen (svärd o. d.); i sht i uttr. korsa klingor, strida l. fäkta med svärd o. d., korsa klinga med ngn, strida osv. med ngn; äv. bildl. Ett rasslande ljud som af klingor som korsas. Tegnér (WB) 5: 23 (1825). Lansar korsas. Rydberg Dikt. 1: 37 (1876, 1882). Det (var) .. ett verkligt nöje att få korsa klinga med en .. skicklig fäktare. TIdr. 1882, s. 51. Man saluterar alltid, för att ge striden ridderlighetens prägel, innan man korsar klingor. Quennerstedt StrSkr. 2: 239 (1913, 1919). Upsala(A) 1925, nr 77, s. 1 (bildl.).
b) (†) i uttr. korsa eld, beskjuta ett mål från olika håll, beskjuta ett mål med korseld; särsk. i uttr. korsad eld, korseld; äv. bildl. (Stenbock) emottages .. vid Manheim af en oupphörlig och korsad eld af 72 kanoner. 1SAH 3: 188 (1790, 1802). Fästningen Santa Cruz .. är en fullkomlig Ö och korssar eld med alla fästningar i hamnen och på höjderna omkring staden. AJourn. 1814, nr 41, s. 2. Sturzen-Becker 2: 195 (1861; bildl.). Carlén Skuggsp. 2: 316 (1865).
c) (i fackspr.) i p. pf., oeg.: omkastad. Bilderna (vid dubbelseende) äro antingen korsade, så att den venstra bilden tillhör det högra ögat och tvärtom .., eller (osv.). NF 3: 1244 (1880). De på hjärnskador beroende förlamningarna äro korsade. Tigerstedt MedUtv. 1: 101 (1923).
d) stil. i uttr. korsade rim, korsrim. Enberg SvSpr. 413 (1836). Landsm. 6: cvi (1886).
5) motsv. KORS I 7, 9, om linje l. väg l. föremål av långsträckt form o. d.: skära (en annan linje osv.) i mer l. mindre rät vinkel; äv. dep. l. (numera bl. i p. pr.) intr., om linjer l. vägar osv.: skära varandra i mer l. mindre rät vinkel. Gångarne korsa sig. Möller (1807). En djup skog, full af korsande gångstigar. Nicander Minn. 1: 182 (1831). Kommer ljuset från flera håll, så uppstå flera skuggor, som korsa hvarandra. Berlin Lrb. 121 (1852). Fortfarande gående .. ej långt ifrån elfven, korsar .. (järnvägen) omsider densamma, strax nedom Elfkarleö jernbruk. IllSv. 1: 373 (1873). Spår syntes korsa i alla riktningar. Strindberg Blomst. 52 (1888). Vägen korsades af talrika, frusna kanaler. Hedin GmAs. 2: 464 (1898). Kors- eller krysshvalfvet uppstår, när tvänne tunnhvalf korsa hvarandra i räta vinklar. Hahr ArkitH 104 (1902). Järnvägarna korsade varandra och bildade ett tätt nät över slätten. Lagerlöf Holg. 2: 472 (1907). (Londons gator) korsa sig och klippa av varandra i en enda härva. Hedin Pol 2: 40 (1911). SvGeogrÅb. 1928, s. 17. — särsk.
a) geol. i uttr. korsande lagring, om det förhållande att lagren i tvenne på varandra följande skikt icke äro parallella, utan bilda vinkel mot varandra. Lindström Lyell 18 (1857). BonnierKL Suppl. (1929).
b) bildl., i uttr. (tvenne personers) vägar hava korsat varandra l. korsats o. d., (tvenne personer) hava (vid ngt tillfälle) träffats l. råkat varandra. LittAlbum 1880, s. 74. Våra lefnadsbanor .. ha lupit som koncentriska cirklar, utan att korsa eller tangera hvarandra. 3SAH 16: 308 (1901). Deras vägar måste helt visst ofta ha korsats. Hirn Dimnet Brontë 240 (1927).
c) ss. vbalsbst. -ning; särsk. konkret: ställe där tvenne linjer l. vägar o. d. skära varandra; jfr KORS I 4 e, h, 7 b ε. MLinder (1769) i Teknikern 1905, s. 285. Snörräta vägar, med vinkelräta korsningar och knän. TurÅ 1911, s. 61. I korsningen mellan Vasagatan och Kungsgatan. SvD(A) 1934, nr 195, s. 14. — jfr GATU-, JÄRNVÄGS-, SPÅR-KORSNING. — särsk.
α) (i fackspr.) i uttr. skenfri korsning, korsning av gata l. väg o. järnväg i olika plan (varvid inga järnvägsskenor förekomma på själva gatan osv.). Riksdagen har .. beviljat anslag för anläggande av skenfria korsningar, dvs. där järnvägen och landsvägen löpa i olika plan. Upsala(A) 1923, nr 111, s. 1. DN(A) 1934, nr 10, s. 1.
β) tekn. konkret, i fråga om spårväxel å järnväg l. spårväg: spårdel som anbringas, där de från växeltungornas storändar utgående rälssträngarna skära varandra. ReglTjSJ 1858, s. 106. 2SJ 2: 233 (1931). — jfr JÄRNVÄGS-, SPÅR-, SPÅRVÄXEL-, VÄXEL-KORSNING.
6) motsv. KORS I 9: gå l. fara l. färdas tvärs över en väg l. ett vatten o. dyl. l. tvärs igenom ett område; äv.: fara över ett vatten l. genom ett område i olika riktningar; äv. med subj. betecknande fartyg l. fordon l. karavan o. d.; äv. mer l. mindre bildl.
a) tr. (Jag kommer icke) at korssa mare Balticum (dvs. Östersjön). Berzelius Brev 11: 154 (1833). Ljungeldar korsa den nattliga skyn. Ling Tirf. 2: 74 (1836). Jag .. gaf efter omständigheterna en ny kurs — men alltid så, att vi emot middagstimmen korsade någon däld. AFSoldan (1852) hos Aho Soldan 251. Så snart krigsbullret tystnade, korsade handelskaravanen från Egypten, det inre Syrien och Arabien det frankolevantinska området. Rydberg KultFörel. 6: 332 (1888). Plötsligt ljusnade hennes ansikte .. Hennes hjärna hade korsats af en blixtrande ljus idé. Wahlenberg SkymtAns. 212 (1902). Då automobilen .. skulle korsa ett järnvägsspår, blef den öfverkörd. PT 1904, nr 105 A, s. 2. Tillstånd att .. korsa gränsen till (Tibet). Därs. 1907, nr 63 A, s. 2. Det måste fordras en mängd broar för att korsa alla de stora floderna. Hedin Pol 2: 330 (1911). (Hedins) ostligaste korsning af Transhimalaya. Ymer 1918, s. 176. Under sitt besök i Warschau korsade han gatan på ett för fotgängare förbjudet ställe. SvD(A) 1934, nr 111, s. 7. Böök Lejon 28 (1935). (†) De förordnade Skieppen, som skola besökia Hambnerne och Skärgården, så och korsa siön af och an. Stiernman Com. 2: 424 (1646). — särsk. bildl., i uttr. korsa ngns väg, övergående i bet.: tillfälligtvis l. oförmodat stöta på ngn l. råka ngn; äv. i uttr. korsa ngns liv o. d. Cavallin (1876). Detta hemlighetsfulla, intagande väsen, som nu för andra gången stigit fram och korsat hans lif. Lundegård LaMouche 19 (1891). PT 1903, nr 197, s. 3.
b) (mindre br.) intr. Wallin Bref 174 (1849). En diagonal korsning genom hela Tibet (är) en äfventyrlig och riskabel affär. Hedin Transhim. 1: 111 (1909). — särsk. bildl. Känslor, mäktiga och djupa, / .. Korsa genom jägarns sinne. Sätherberg Dikt. 1: 81 (1862). Korsa inte färgrika bilder och mörka spökgestalter genom minnet? Nyblom Österut 58 (1908). särsk. (†) övergående i bet.: i olika riktningar sträcka sig över ett område. De svarta gärdesgårdarne af hagtorn kröka och korssa öfver den vida marken. SvMag. 1766, s. 495.
7) motsv. KORS I 9, i fråga om rörelser som mötas, eg. om rörelse i en riktning som bildar vinkel mot en annan rörelse.
a) (mindre br.; se dock α, β, γ) om person l. föremål som befinner sig i rörelse: möta (ngn l. ngt som kommer mer l. mindre rakt framifrån) o. gå förbi (honom l. det), råka l. stöta samman med (ngn l. ngt som kommer från sidan), gå om (ngn l. ngt); ngn gg dep.: möta varandra osv. Märkte ni, att vi på vägen hit korsades af en likprocess, som vi veko undan för. Almqvist Skälln. 75 (1838). 2VittAH 17: 365 (1839, 1846). Efter en stunds förlopp korsades folk och lyktor i alla riktningar. Carlén Ensl. 1: 118 (1846). Våra senaste bref hafva visst korsat hvarandra. Fröding Brev 129 (1891). GHT 1896, nr 116, s. 2. Mitt brev av den 5 dennes har korsat ert av den (osv.). Auerbach (1911). Fartygen korsade varandra. Cannelin (1921). Röster korsade varandra tätt, men en röst ljöd högre än de andras. Moberg Sedebetyg 354 (1935); jfr b. jfr: Öfver .. (den fallnes) lik flögo korsande klingor om hvarandra. Mellin Nov. 1: 206 (1846, 1865); jfr 4 a. — särsk.
α) (fullt br.) i överförd anv., om rörelse: skära en annan rörelse i mer l. mindre rät vinkel; äv. bildl. Som molnen så äro ock menniskors öden, / De irra, de ila i korsande lopp. CFDahlgren 1: 344 (1824; uppl 1875). Regeln rörande korsande möten ger .. undantagslöst företräde åt den (bil), som kommer från vänster. Nerén BilB 3: 159 (1928). Denna nya kurs korsar hans egen linje beträffande Nationernas förbund. SvD(A) 1934, nr 27, s. 4.
β) (fullt br.) mil. i uttr. korsande eld, eld som avgives från olika håll, korseld; jfr 4 b. KrigVAH 1805, s. 74. Därs. 1922, s. 211.
γ) (fullt br.) sport. ss. vbalsbst. -ning, otillåten manövrering under kapplöpning, varvid en häst går snedt förbi en annan, utan att två fulla hästlängder finnas dem emellan. JockeyklStadg. 41 (1890). 2NF (1911).
b) i oeg. o. bildl. anv.; ofta om ngt abstr.; stundom närmande sig l. övergående i bet.: motvärka l. vara hindrande för ngt resp. varandra (jfr 8); äv. i uttr. ngt korsar sig med ngt, olika saker korsa sig med varandra. Man inlägger ej mera i samma pies två eller tre särskilta händelseplaner, som korsa eller efterträda hvarandra. Leopold 5: 70 (1801). Hans ideer och känslor ej blott korsa mina, utan gå ofta parallelt med dem inom nära skotthåll. Törneros Brev 2: 35 (c. 1825). I verlden är det oro; .. Olika syften sökas, motsatta viljor korsas. Wallin 1Pred. 2: 10 (c. 1830). Att .. inlåta sig på ett personligt försvar — då så många och korsande omdömen om hans (dvs. Geijers) handlingssätt varit rådande — hade (osv.). ALGeijer (1841) i Solnedg. 1: 43. Sannt är, att i alla fornfolkens sedoläror det goda ofta korsar sig med det onda. Bremer Morg. 16 (1842). Så korsade sig besluten med hvarandra: befallningar och motbefallningar möttes. Carlson Hist. 2: 436 (1856). Det ena förslaget korsar det andra. GHT 1896, nr 66, s. 2. (I Jemen) korsas .. engelska, italienska och franska intressen. PT 1905, nr 125, s. 3. Tendensen att utmönstra ”onödiga” ord har korsats av en annan. Wikander DalinArg. 108 (1924). De olika konstriktningar, som korsa varandra för ögonblicket. SvD(A) 1933, nr 255, s. 6.
8) motsv. KORS I 9, med avs. på plan l. avsikt l. strävande l. intresse o. d.: motarbeta, hindra, tillintetgöra; strida mot; jfr 7 b. Korsa ngns planer. Meurman (1846). Vi .., som veta, att vetenskapen endast kan upptäcka och begagna, men icke korsa naturens lagar. Rydberg Frib. 77 (1857). Finlands .. intressen, hvilka, rätt fattade, aldrig kunna korsa kejsardömets. Finland 109 (1893). Grimberg VärldH 4: 403 (1930). jfr (†): Jag har blott strukit ut i de andra Instructionerne hvad som korsade hufvud §§ (dvs. huvudparagraferna) i General Intendentens. CAEhrensvärd Brev 1: 230 (1793); jfr 7 b.
9) (numera knappast br.) motsv. KORS I 9, om häst: under gången l. loppet kasta benen inåt; äv. i p. pr., om hästs gång l. lopp: som kännetecknas av att hästen rör benen på detta sätt. De hästar, som korsa med fram- eller bakbenen, stryka och såra sig gemenligen, oaktadt de gå rätt fram. KrigsmSH 1797, s. 172. I det skyllrande fotlaget (hos hästar) sättas benen framom hvarandra; i det korsande fram öfver hvarandra. Billing Hipp. 164 (1836).
10) i sht landt., husdj. o. trädg. motsv. KORS I 9, i fråga om befruktning mellan (individ av) skilda arter l. raser.
a) tr.: föranstalta att befruktning äger rum mellan (individ av) skilda arter l. raser; med avs. på djur: åvägabringa parning mellan djur tillhörande skilda arter l. raser; särsk. i o. för förädling av husdjursraser l. växtarter; ofta ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare; äv. bildl. Korsa tvenne arter. Korsa en art med en annan art. En race förädlas .. derigenom, att man .. korssar den med det manliga könet af den race, hvars egenskaper man vill införa. EconA 1807, juli s. 114. Bure Häst. 42 (1825). En egen svårighet förefinnes hos sådana växter, som blomma om natten, då man vill korsa dessa med dem, som blomma om dagen. BotN 1867, s. 159. Nu såg han i en blick, hur fiskarstugans enkla möblering blifvit korsad med spillror af en sliten stadsbolyx. Strindberg Hafsb. 109 (1890). (Mendel) experimenterade med bin och utförde en mängd korsningar mellan olika raser. 2NF 18: 95 (1912). Hofsten Ärftl. 1: 102 (1927). — särsk. husdj. i vissa uttr. rörande förädling av husdjursraser. Enkel l. övergående korsning, korsning mellan rena raser (utförd i syfte att erhålla s. k. bruksdjur). Genomgående l. genomförd l. fortgående korsning, genom flera generationer fortsatt korsning mellan hanndjur av ädel ras o. hondjur som själva äro korsningsprodukter mellan denna ras o. en oädel ras (utförd i syfte att framalstra en typ som väsentligen överensstämmer med hanndjurets ras). Juhlin-Dannfelt (1886: enkel resp. övergående o. genomförd korsning). 3NF (1929: fortgående korsning).
b) i p. pf.: som uppkommit gm korsning (se a, c α); äv. bildl. Arrhenius Jordbr. 2: 246 (1860). Hus af korsad race, europeiskt-arabiskt halfblod. Kræmer Orient. 6 (1866). LAHT 1883, s. 203.
c) recipr. l. refl. l. dep., om (individ av) skilda arter l. raser: fortplantas gm korsbefruktning. BotN 1877, s. 52. Raserna kunna sinsemellan korsas och lämna då fruktsamma afkomlingar, som ärfva egenskaper af båda raserna. VerdS 1: 8 (1889). Min vän påstod .., att alla raser korsade hvarandra öfverallt. Hansson Kås. 134 (1897; i fråga om människoraser). — särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning (jfr β), befruktning mellan (individ av) skilda arter l. raser. Läran om nya racers bildande genom korsning. QLm. I. 2: 25 (1833). Mulåsnan, hvilken uppkommer genom korsning mellan häst och åsna. NF 2: 44 (1876). Sädesarternas korsning består deruti, att honorganet hos en varietet befruktas med frömjöl från en annan. LAHT 1883, s. 169. Hofsten Ärftl. 2: 327 (1931).
β) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om djur l. växt som härstammar från individ av skilda arter l. raser l. som är en produkt av korsning, bastard, hybrid. Den lilla stam som utgöres af korsningar mellan korthorn och holländskostfriesisk ras. Nathorst LandtbrSk. 100 (1896). BotN 1930, s. 311. — jfr ARDENNER-, CLYDESDALE-KORSNING. — särsk. bildl. Inte ett spår af latin och grekiska kunde mera ses i denna .. skepnad, en korsning af bonde och sjöman. Strindberg Hems. 102 (1887). Rig 1920, s. 38.
Särsk. förb.: KORSA FRAM10 4. i sht husdj. till 10 a: gm korsning framalstra (en husdjursras o. d.). Hofsten Ärftl. 1: 162 (1927).
KORSA IGENOM. (†) till 6 a: fara igenom (ett område o. d.). Rålamb 8: 101 (1691; om artilleriprojektiler). jfr GENOM-KORSA.
KORSA ÖVER10 40. jfr ÖVERKORSA.
1) till 1, särsk. 1 c; äv. bildl.: förklara (en överenskommelse o. d.) för ogiltig, bryta (en överenskommelse o. d.). Björkegren 717 (1784). Spanien korsar över 1912 års Marockofördrag. SvD(A) 1921, nr 286 A, s. 5 (bildl.). Därs. 1934, nr 161, s. 6.
2) (mindre br.) till 6.
a) till 6 a. I mina betraktelser .. korsade jag flere gånger öfver åkvägar, hagar och små gärden. Almqvist Skälln. 82 (1838). Då vi korsat öfver Wear-bron (så osv.). Steffen BrittStröft. 20 (1895).
b) till 6 b. (Jag ämnar) lämna kontinenten för att korsa öfver till nuvärldens beryktade Babylon (dvs. London). Wallin Bref 253 (1849). Wachtmeister MedelhSk. 79 (1884).
Ssgr (i allm. till 10; i sht landt., husdj. o. trädg.): (10 a) KORSNINGS-AVEL. (mindre br.) husdj. Ardennarens brukbarhet till korsningsafvel kan anses vara bevisad. Wrangel HbHästv. 1125 (1886). 2NF 25: 516 (1916).
-AVKOMMA~020, äv. ~200. (mindre br.) i sht om avkomma av djur tillhörande skilda raser. LAHT 1892, s. 216. Almquist Ärftl. 42 (1912).
(10 a) -EXPERIMENT. Denne häst .. (har) varit föremål för de mest vågade och olikartade korsningsexperiment. Wrangel HbHästv. 1113 (1886). Hofsten Ärftl. 2: 39 (1931).
(jfr 10 c β) -FORM; pl. -er. gm korsning uppkommen djur- l. växtform; äv. bildl. LAHT 1902, s. 122. Våra gärdsgårdar, som äro en korsningsform mellan res- och liggvirke. Fatab. 1917, s. 149.
(5, 7 a) -FRI. (i fackspr.) om trafikled: som är så anordnad att från olika håll kommande fordon m. m. icke behöva korsa varandra. SvD(A) 1935, nr 317, s. 8.
(5 c) -PUNKT. punkt där tvenne linjer o. d. skära varandra; äv. bildl. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 139. Steffen Krig 2: 198 (1915; bildl.). Vid färdvägarnas korsningspunkt. Rosberg Granö Altai 1: 58 (1919).
(jfr 10 c β) -RAS, r. gm korsning uppkommen ras. —
(5 c β) -SPETS. tekn. (den) del av en spårväxelkorsning där de båda korsande skensträngarna utlöpa i en spets. TT 1898, Allm. s. 24. SJ 2: 210 (1906).
(5 c) -SPÅRVÄXEL~020. tekn. korsningsväxel. SJ 2: 206 (1906).
(5) -STÄLLE. där tvenne linjer o. d. skära varandra. Wikström ÅrsbVetA 1849, s. 257. SFS 1916, s. 447.
(5) -VINKEL. (i fackspr.) vinkel under vilken tvenne linjer o. d. skära varandra; särsk. tekn. i fråga om korsningsspetsarnas sidolinjer i en spårväxel. TeknEkonBeskrStatJernvB 192 (1872). SJ 2: 339 (1906).
(5 c) -VÄXEL. tekn. spårväxel vid vilken tvenne järnvägsspår korsa varandra i spetsig vinkel o. samtidigt växlar finnas för övergång från det ena spåret till det andra, antingen på båda sidor om korsningen (dubbel korsningsväxel) l. bl. på ena sidan (enkel korsningsväxel). TT 1900, Byggn. s. 135. 2SJ 2: 233 (1931).
Avledn.: KORSARE, m. (†) till 3: person som korsar sig; jfr KORSA 3 b. Det sunda, oförvillade förnuftet sitter tyst tänkande midt emellan skrikarn och korsaren. Leopold 3: 236 (1799, 1816).
Spoiler title
Spoiler content