SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAL kra4l, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er (Collan Dikt. 144 (1864) osv.) ((†) -ar Ödmann StrSaml. 4: 17 (1789)).
Ordformer
(vanl. skrivet kraal)
Etymologi
[jfr t. kral, kraal, av holl. kraal; ytterst av hottentottiskt urspr.]
i sht etnogr. (den öppna, för boskapen avsedda plats som bildas mellan de ringformigt uppställda hyddorna i en) hottentott- l. kafferby. Ödmann StrSaml. 4: 17 (1789). (Kaffrerna) bo i bikupformiga hus i byar, s. k. kraaler. Verd. 1887, s. 231. Nilsson PrimKult. 150 (1923). jfr Thunberg Resa 1: 188 (1788).
Spoiler title
Spoiler content