SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRISTALL kristal4, r. l. m. ((†) n. BoupptSthm 1659, nr 67, Synnerberg 1: 130 (1815)); best. -en, äv. -n (ss. n. -et); pl. -er (ss. n. äv. = (Sahlstedt (1757))).
Ordformer
(c(h)rij- 16681700. kri- (c-, ch-) 1526 osv. kry- (c-, ch-) 16391911. -stal (-stahl) 15381821. -stall 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. kristal, krystal, motsv. d. krystal, t. kristall, krystall, eng. crystal, fr. cristal; av lat. crystallus, crystallum, av gr. κρύταλλος, is, bärgkristall, till κρύος, köld, frost (se KRYOLIT). — Jfr KRISTALLIN, KRISTALLISERA m. fl., KRUSTA, KRYSTALLOS, RYSA]
1) (i sht i fackspr.) en av naturliga, plana ytor (som bilda konstanta vinklar) begränsad fast kropp (”polyeder”) av bestämd molekylär byggnad; särsk. om dylik kropp bildad av mineraliska ämnen; äv. mer l. mindre oeg. (jfr 2 c); äv. i uttr. flytande kristall, om flytande kropp som till sin molekylära byggnad är likartad med den fasta kristallen. Hvarföre Crystaller, af et och samma slags salt, altid få enahanda skapnader, .. har ännu ingen kunnat visa. Klingenstierna Musschenbroek 198 (1747). Äfven då fasta kroppar varit upplösta i någon vätska, anskjuta de derutur i kristaller, då vätskan afkyles eller borrtdunstar. Berzelius Kemi 1: 312 (1808). Is är ock ett slags kristall. Weste FörslSAOB (1823). Snö i gnistrande kristaller. Hansson Nott. 111 (1885). I senaste tider har O. Lehmann infört begreppet flytande kristaller. 2NF 14: 1330 (1911). Svedberg ArbDek. 94 (1915). Gertz o. Grönwall Min. 8 (1923). — jfr ALUN-, ARSENIK-, BLY-, BORAX-, IS-, SALT-, SNÖ-, SOCKER-, TVILLING-, URINSYRE-KRISTALL m. fl. — särsk. radio. vanl. av syntetisk kristall framställd detektor i radioapparat; äv. (vard.) i utvidgad anv., om radioapparat med ”kristall”, kristallmottagare. Erix (1923). Amerika hördes i kristallen. DN(A) 1925, nr 30, s. 1. KatalÅhlénHolm 95: 180 (1928).
2) om olika slag av klara l. starkt glänsande mineral (framträdande i form av kristaller i bet. 1); särsk. om olika slag av ädelstenar o. d.; numera i sht om kristalliserad kvarts, bärgkristall. VarRerV 50 (1538). Iagh wil .. tijn fenster göra aff Christal. Jes. 54: 12 (Bib. 1541). Enn beslaghenn daghartt .. skaffth(et) aff Cristall. VaruhusR 1541. Granater, Crystaller .. och flere slags kostelige Steenar. Hiärne Suurbr. 116 (1680). I Boldnäs (ligger) Bullerbärget, der krystall finnes. Broman Glys. 1: 324 (1707). Crystaller. Äkta stenar. Wallerius Min. 106 (1747). Hülphers Norrl. 1: 162 (1771). I mineralogien är kristall generiska namnet så väl på Bergskristaller som på Diamanter, Rubiner, Smaragder och andra genomskinliga ädla stenar. Weste FörslSAOB (1823). Allt blixtrade af guld, krystall och ädla stenar. Laboulaye Folksag. 1: 117 (1867). SvUppslB (1933). jfr: Kristallen, den fina, som solen månd'skina. SamlSvSångst. 180 (1839). — jfr AMETIST-, APATIT-, AUGIT-, BÄRG-, DIAMANT-, FÄLTSPATS-, ORSTENS-, PLAGIOKLAS-, TOPAS-KRISTALL m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. Klar, blänkande, gnistrande, skinande som kristall. Han wijste migh ena clara elff aff leffuandes watn, skinandes såsom cristall. Upp. 22: 1 (NT 1526). Chronander Bel. E 5 b (1649). SvD(A) 1933, nr 349, s. 5.
b) folklor. om kristall använd för magiska l. ockulta bruk o. d. (i sht kristallskådning); särsk. i uttr. se l. (vard.) kika i kristall. FörarbSvLag 2: 28 (1695). Agata lämnar i gengäld det förtroende, att hon också varit hos trollpackan och sett sin tillkommandes skepnad i en kristall. Rydberg 2: 338 (c. 1870).
c) oeg. o. bildl.
α) (†) om ögats kristallins. VetAH 1757, s. 99. Bakom Pupillen ligger Kristallen, eller Ögonstenen. Journalisten 2: 48 (1791).
β) (i vitter stil) om ngt som gm sin form o. glans l. gm klarhet, glitter, genomskinlighet o. d. påminner om kristall; särsk. (i poetiskt spr.) om daggdroppar l. tårar l. om vatten l. is o. d. Bäckens, böljans, daggens, källans, vattnets kristall. Balck Musæus D 4 b (1596). Eij långt ifrån, med någre fall, / En bäck utaf Christall / Uthföre backen tumlar. ÖB 5 (c. 1712). (Solen) speglar stolt sin hjessas strålar / I Oceanernas kristall. JGOxenstierna 1: 36 (1805). Kristaller (dvs. daggdroppar) dallra der bland hyacinter. Atterbom Lyr. 2: 267 (1809). Vetterns mot solstrålarna glindrande kristall. Crusenstolpe Mor. 1: 126 (1840). Österling Fränd. 1: 30 (1912). — jfr DAGG-KRISTALL m. fl. — särsk. (†) om bäck; särsk. i uttr. den rinnande l. flytande kristallen o. d. Wexionius Vitt. 366 (c. 1685). Här (vid Fläckebo surbrunn) rinner ett Christal i sakta sus och dån. Frese VerldslD 165 (1726). Weste FörslSAOB (1823).
3) om bärgkristall använd till kärl l. prydnadsföremål av olika slag l. om glas som (gm glans l. slipning, förr äv. enbart gm klarhet o. färglöshet o. d.) påminner om bärgkristall. Äkta, oäkta kristall. Glas-Boutelljer af hvitt Glas eller Cristall. PH 6: 4364 (1756). Ljuskronor af Crystall. Därs. 4822 (1758). Eidem ÄGlasH 120 (1912). Stilfulla Presentartiklar i Svensk Kristall. SvD(A) 1915, nr 338, s. 4. jfr Seitz ÄSvGlas 37 (1936). — jfr BLY-, HALV-, HEL-KRISTALL m. fl. — särsk. (†) om flintglas; särsk. i uttr. engelsk kristall. VetAH 1772, s. 67. Alm(Sthm) 1802, s. 47.
4) kärl av kristall (i bet. 3); numera bl. i koll. anv. l. i pl., sammanfattande, om olika föremål av kristall. Serenius (1734; under decant). Gerna vill hon (dvs. din flicka) i din hand / Se kristallen glindra. Franzén Skald. 1: 143 (1794, 1824). Det festligt dukade bordet sken, rosorna doftade och kristallerna blänkte. Sjöberg Kvart. 99 (1924). Han såg ut över det stora bordets .. glänsande kristall. Siwertz JoDr. 359 (1928).
Ssgr: A: (1) KRISTALL-ALKOHOL. kem. jfr -VATTEN. KemT 1906, s. 35.
(1 slutet) -APPARAT. radio. = -MOTTAGARE. SvD(A) 1924, nr 89, s. 9.
(1) -AXEL. i sht miner. om var särskild av de tre l. fyra axlar vilka ingå i det koordinatsystem som uppställes till förklaring av kristallernas form. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 39.
(2) -BAND. (kristall- 1676. kristalle- 1563) (†) armband av (bärg)kristall. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 7. BoupptSthm 1676, s. 176 b.
(1) -BILDNING. abstr. o. konkret. Hubendick FlickLek. 178 (1879).
(1) -BITSOCKER~020. i sht handel. ett slags fint, vitt bitsocker bestående av klara, glänsande kristaller. 2UB 4: 522 (1899). SFS 1921, s. 471.
(2 c) -BRUNN. (kristall- 1814. kristalle- c. 1820) (i poetiskt spr., numera föga br.) bildl., om brunn med kristallklart vatten. PoetK 1814, 1: 86. Stagnelius (SVS) 2: 124 (c. 1820).
(3) -BUTELJ. (†) jfr BUTELJ 2. Roth Kägleh. 36 (i handl. fr. 1686). BoupptSthm 1689, s. 578 a (1688).
(3) -BÅL, r. l. m. jfr BÅL, sbst.2 1. BoupptVäxjö 1872.
(2) -BÄRG. (kristall- 16671840. kristalle- c. 1820. kristalls- 1724) (†) bärg i vars väggar finnes bärgkristall l. annat glänsande mineral; äv. (i poetiskt spr.) om bärg från vilket en glans utgår (ss. från kristall). Förvthan Grååberg finnes här (på Ceylon) och många stoora och höga Cristallbergh, hwilka gifwa ett sådant Wederskeen ifrån sigh .., att man inthet kan see vppå them. Kiöping Resa 92 (1667). Stagnelius (SVS) 2: 130 (c. 1820; i bild). Bremer Strid 101 (1840).
(jfr 1 slutet) -DETEKTOR. radio. detektor av kristall på radioapparat. 2NF 28: 750 (1918). Erix Radio 11 (1924).
(1) -DRUS. i sht miner. aggregat av kristaller på gemensamt underlag. Möller 2: 160 (1785). Kandisocker .., socker i gulbruna kristalldruser. 3NF 11: 251 (1929).
(2) -ELEKTRICITET. fys. elektricitet alstrad gm temperaturändringar på vissa kristallers ytor. 2NF (1911).
(1) -FIGUR. i sht kem. o. miner. Rinman 1: 405 (1788). Vinsyrans kristall-figurer variera ganska mycket. Berzelius Kemi 1: 368 (1808). Dens. ÅrsbVetA 1822, s. 61.
(1) -FJÄLL. (i fackspr.) jfr FJÄLL, sbst.2 2 d. VetAH 1813, s. 59. Starck Kemi 270 (1931).
(3) -FLASKA. (kristall- 16751852. kristalle- 15781583. kristalls- 16701793) jfr -KARAFF. TullbSthm 5/8 1578. Callerholm Stowe 206 (1852).
(1) -FLITTRA, r. l. f. (i fackspr., numera föga br.) = -FJÄLL. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 167. SD(L) 1902, nr 60, s. 4.
(2 c) -FLOD. (kristall- 1871. kristalle- 17671821) (i sht i poetiskt spr., numera föga br.) flod med kristallklart vatten; särsk. bildl. UrFinlH 626 (1767; bildl.). Stagnelius (SVS) 2: 364 (1821). jfr Böttiger 5: 288 (1871, 1874).
(1) -FORM; pl. -er. (i sht i fackspr.) Rinman 1: 622 (1788). Då vattnet stelnar, antager det, liksom största delen andra ämnen, kristall-form. Berzelius Kemi 1: 185 (1808). 2NF 37: 552 (1925).
(1) -FORMIG. (i sht i fackspr.) Rinman 2: 666 (1789).
(1) -FYSIK. (i fackspr.) lära(n) om kristallernas fysiska egenskaper; jfr KRISTALLOFYSIK. 2NF 35: 1111 (1923).
(3) -FÖNSTER. (kristall- 1853. kristalle- c. 1820) (†) fönster av kristall l. kristallglas. Stagnelius (SVS) 4: 163 (c. 1820). Om dagen kan jag läsa .. (i min hytt på båten) genom ljuset från kristallfönstret i taket. Bremer NVerld. 1: 3 (1853).
(1) -GITTER. i sht fys. om den geometriska ordningen av atomerna i en kristall; äv. konkret. TMatFysKemi 1921—22, s. 102. 2NF 36: 1212 (1924).
-GLAS. (kristall- 1556 osv. kristalle- 1541c. 1613. kristalls- 15571788)
1) (†) till 2 c α, = -LINS. Klingenstierna Musschenbroek 381 (1747). Ekman Jakob 27 (1822).
2) till 3; benämning på olika slag av finare glas (som i glans l. klarhet påminner om bärgkristall); numera särsk. (i sht i fackspr.) om finare glassorter som innehålla kalium- l. blysilikat, kalikalkglas, kaliblyglas; flintglas. Forsius Min. 117 (c. 1613). Saltpeter brukas ock til Chrystall-glas. VetAH 1759, s. 13. Berzelius Kemi 1: 295 (1808). Kristallglas, finaste och klaraste sorten glas. Weste FörslSAOB (1823). Kali-kalkglas eller böhmiskt kristallglas. SLorS 17: 18 (1899). Kali-blyglas eller engelskt kristallglas. Därs. Seitz Glas. 35 (1933). jfr HALV-KRISTALL-GLAS.
3) till 3; om dricksglas, särsk. vinglas. G1R 13: 212 (1541). Slipada Cristall glas. Nordberg C12 1: 834 (1740). LdVBl. 1841, nr 51, s. 4.
(2) -GLÄNSANDE, p. adj. Bremer GVerld. 6: 137 (1862).
(2) -GROTTA. (kristall- 1789. kristalle- 1821) (numera bl. tillf.) grotta i vars väggar finnes bärgkristall l. annat glänsande mineral; äv. (i poetiskt spr.) mer l. mindre bildl. Rinman 2: 1051 (1789). Stagnelius (SVS) 2: 342 (1821).
(2) -HIMMEL. kulturhist. enligt forntida (o. medeltida) uppfattning: var särskild av de koncentriska himmelssfärer (av genomskinlig kristall) som tänktes röra sig kring världsaxeln; särsk. om den yttersta (den nionde) av dessa himmelssfärer (belägen närmast empyrén). Wassenius Alm. 1735, s. 21. Närmast under empyréen är kristallhimmeln eller det första rörligas krets. Rydberg Magi 5 (1865). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 140.
(1) -KAMMARE. bot. hos vissa växter: cellrum innehållande huvudsakligen av kalciumoxalat bestående kristaller. Rosendahl Farm. 295 (1897).
(3) -KANNA. (kristall- 1856. kristalls- 1541) (numera bl. tillf.) jfr KANNA, sbst.2 1. Een Kristals kanna medh forgyltt Solff beslagenn. G1R 13: 283 (1541). BoupptVäxjö 1856.
(3) -KARAFF.
(2 c) -KLAR. särsk. om vatten; äv. bildl., om framställningskonst, ton o. d. Lucidor (SVS) 419 (c. 1670). Bäckar med .. krystallklart .. vatten. Linné Ungd. 2: 299 (1734). Sopranernas .. kristallklara stämmor. SvD(A) 1934, nr 212, s. 8.
(1) -KLASS. fys. o. miner. om var särskild av de 32 grupper i vilka kristaller indelas med hänsyn till sin form. 3NF 12: 77 (1930).
(2) -KNAPP, r. l. m. (kristall- 16581848. kristalle- 1578) (numera bl. tillf.) knapp med infattad bärgkristall. TullbSthm 14/5 1578. Hagberg Shaksp. 3: 161 (1848).
(3) -KREDENS. (kristall- 1688. kristalle- 1563) (†) jfr KREDENS 2. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 10. BoupptSthm 1688, s. 700 b.
(3) -KRONA. (kristall- 1685 osv. kristalls- 17711839) ljuskrona av (äkta l. oäkta) kristall. BoupptSthm 1686, s. 211 b (1685). En Kristallkrona .. med 300 prismor. UNT(A) 1930, nr 10475, s. 10.
(2 c α) -KROPP. (numera knappast br.) med. o. zool. = -LINS. Berzelius PVetA 1810, s. 65. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 3. Auerbach (1911).
(2) -KULA. (kristall- 1835. kristalls- 1771) Björnståhl Resa 1: 245 (1771). Baron H...s ögon glänste .. som två krystall-kulor dem solen belyser. Bremer Nina 316 (1835).
(2 c) -KÄLLA. (kristall- 18511872. kristalle- 1739c. 1820) (i sht i poetiskt spr.) källa med kristallklart vatten. Odel Sincl. 8 (1739).
(2) -KÄLLARE. miner. hålrum i bärg (i sht i Alperna), beklädt med väl utbildade kristaller av olika mineral, företrädesvis kvarts (bärgkristall). Frosterus Min. 3 (1917). 3NF 3: 3 (1924).
(1) -KÖRTEL. (†) bot. = -KAMMARE. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 368. Areschoug Blad. 52 (1878).
(2) -LIK, adj. Lantingshausen Young 1: 169 (1787). Adlerbeth Poët. 2: 240 (1798, 1803).
(2 c α) -LINS. anat. genomskinlig, färglös lins i ögat, belägen bakom pupillen. Sönnerberg Loder 384 (1799). Balck Idr. Suppl. 89 (1888). NoK 99: 19 (1931).
(3) -LJUSKRONA~020. (kristall- 16861933. kristalls- 16941799) jfr -KRONA. BoupptSthm 2/7 1686. Seitz Glas. 140 (1933).
(1 slutet) -LYSSNARE. (ngt vard.) radio. person som använder kristallmottagare till radio. SvD(B) 1926, nr 114, s. 7 (rubrik). En kristallyssnares syn på europeisk rundradio. Därs. 28/11, Söndagsbil. s. 5.
(1) -MOLEKYL. i sht fys. ASScF XIX. 14: 5 (1893). TMatFysKemi 1918—19, s. 225.
(1 slutet) -MOTTAGARE~0200, r. l. m. radio. mottagarapparat med kristalldetektor. RadioAm. 1924, nr 1, s. 3. SvUppslB 22: 422 (1935).
(1) -MÄTNING. fys. o. miner. mätning (med särskilda apparater) av en kristalls ytor, vinklar o. formförhållanden. ASScF 6: 565 (1861). Gertz o. Grönwall Min. 9 (1923).
(1) -NÅL. (i sht i fackspr.) nålformig (del av) kristall. Berzelius Kemi 1: 208 (1808). Salicylsyra. Färg- och luktlösa kristallnålar med sötsur, rifvande smak. SvFarm. 13 (1901).
(1) -OPTIK. fys. lära(n) l. vetenskap(en) om kristallernas optiska egenskaper; i sht i sg. best. 2NF 26: 278 (1917). SvUppslB (1933).
(3) -POKAL. Gullinlagda kristall-pokaler. Atterbom 1: 127 (1824).
(2, 3) -PÄRLA, r. l. f. pärla av (bärg)kristall l. kristallglas; äv. bildl., om tårar. Snellman Gift. 1: 95 (1842; bildl.). Hvita kristallperlor trädas på rödt brillantgarn. NJournD 1855, s. 143. Fornv. 1907, s. 242.
(2 c) -REN, adj. (i sht i poetiskt spr.) jfr -KLAR. Spegel ÅPar. 14 (1711). En droppa kristallrent vatten. Strindberg Inf. 200 (1897). Didring Malm 1: 266 (1914).
(2, 3) -RUTA, r. l. f. (numera knappast br.) (fönster)ruta av kristall l. kristallglas. Tersmeden Mem. 2: 229 (1736). Lundgren MålAnt. 3: 100 (1873).
(2) -SAL. (kristall- 18271840. kristalle- c. 1821) (i sht i poetiskt spr.) särsk. om praktfull sal i fantasiens värld. Stagnelius (SVS) 2: 287 (1821). Hon drömde sig in i bergets sköna krystall-salar. Bremer Strid 101 (1840).
(1) -SALT, n. [efter t. kristallensalz] miner. o. handel. kristalliserat bärgsalt. Rinman 1: 151 (1788). SvD(A) 1917, nr 16, s. 2.
(1) -SAND. i sht bot. om i cellerna hos vissa växter förekommande kristalliknande partiklar (i allmänhet av kalciumoxalat) vilka vid mikroskopering giva intryck av en sandliknande massa. Rosendahl Farm. 335 (1897). BotN 1921, s. 139.
(1) -SANDSTEN~02 l. ~20. miner. om visst slag av kvartssandsten på vilken de ursprungliga, större kvartskornen utbyggts o. sammansmält gm utkristallisering av upplöst kiselsyra. Ramsay GeolGr. 250 (1909). SvUppslB (1933).
-SEARE, se -SIARE.
(2) -SFÄR. (kristall- 18741934. kristalle- 1821) kulturhist. jfr -HIMMEL. Stagnelius (SVS) 2: 405 (1821). Astronomiens reformation (som) slog kristallsfärerna i spillror och öppnade utsikten mot en obegränsad rymd. GHT 1934, nr 73, s. 3.
(2 b) -SIARE l. -SEARE. (kristall- 1614. kristalla- 1607. kristalle- 1615) [jfr t. kristallseher] (†) = -SKÅDARE. Wij mostom icke löpa til Trulkonor, Signerskor, och Christallaseeare, och fråga them. PJGothus Sax 132 (1607). Phrygius HimLif. 177 (1615).
(1) -SKELETT. (i fackspr.) outvecklad kristall (med starkt utvecklade kanter o. hörn, men urgröpta ytor). JernkA 1885, s. 263. Svenonius Stenr. 94 (1888).
(2 b) -SKÅDARE. i sht psykol. o. folklor. person som ägnar sig åt att se i kristall; jfr -SIARE. SDS 1901, nr 88, s. 2.
(2 b) -SKÅDNING. [jfr t. kristallsehen] i sht psykol. o. folklor. särsk. om metod att gm intensivt stirrande på ett blänkande föremål (i sht förr vanl. ett stycke kristall) försättas i hallucinatoriskt tillstånd o. få visioner l. uppenbarelser angående fördolda ting l. händelser o. d. SDS 1901, nr 88, s. 2. FoF 1920, s. 80. SvUppslB (1933).
(3) -SKÅL. (kristall- 1834 osv. kristalle- 1578) TullbSthm 27/5 1578. Wägner Norrt. 40 (1908).
(2) -SKÄRVIG. (†) om kvarts: försedd med stycken av insprängd bärgkristall. Tilas PVetA 1765, s. 78. EconA 1807, juli s. 5.
(3) -SLIPNING. (i fackspr.) slipning varigm glas göres likt (äkta) kristall. FinBiogrHb. 2284 (1903). Seitz Glas. 79 (1933).
(1) -SOCKER. [jfr d. krystalsukker] i sht handel. kristallbitsocker; äv. (numera föga br.) om melis. TT 1874, s. 262. SvD(A) 1926, nr 183, s. 2.
(1) -SODA. [jfr d. krystalsoda] kem. o. handel. renad soda bestående av genomskinliga, oregelbundna kristaller. TT 1897, K. s. 6.
(3) -SPEGEL. (kristall- 1569 osv. kristalle- 15571585. kristalls- 1613) [jfr t. kristallspiegel] TullbSthm 24/12 1557. Östergren (1930).
(jfr 2) -STEN. (kristall- 15561846. kristalla- 1585) [jfr d. krystalsten] (†) (stycke av) bärgkristall. Koorkåpa medh en christalsteen vthi, och stenen beslagen medh silffuer. InventVallentuna (1556). Broocman Österg. 1: 152 (1760). Meurman (1846).
(2) -STRALE. (†) om kristalliknande strimma l. band i bärgart. Christall-strålar gå uti honom (dvs. orstenen) som radii circuli. Linné Stenr. 53 (c. 1747). Berzelius Blåsr. 237 (1820).
(1) -SYSTEM. fys. o. miner. var särskild av de grupper l. huvudavdelningar i vilka kristallklasserna sammanfattas. NNordenskiöld (1822) hos Berzelius Brev 11: 45. De 32 kristallklasserna .. sammanfattas ofta i sex större enheter, s. k. kristallsystem. 3NF 12: 76 (1930).
(2) -VALV. (kristall- 18201874. kristalle- c. 1820) (numera bl. tillf.) valv av kristall; särsk. (i poetiskt spr.) mer l. mindre bildl. PoetK 1820, 2: 179 2SAH 50: 316 (1874).
(3) -VAROR, pl. i sht handel. Åstrand 1: 379 (1855).
(3) -VAS. Almqvist DrJ 376 (1834).
-VATTEN. (kristall- 1811 osv. kristalle- 1744)
1) kem. till 1: vatten som i molekylära proportioner förekommer i kristalliserade ämnen o. som kan frigöras gm upphettning. VetAH 1811, s. 187. Salters befriande från kristallvatten. SFS 1920, s. 502.
2) (i vitter stil, numera föga br.) till 2 c: kristallklart vatten. Browallius Holbg 60 (1744). Palmblad Nov. 3: 100 (1841).
(1) -VIOLETT, n. kem. o. handel. organiskt, med fuchsin besläktat färgämne (bestående av små glänsande, kristalliniska korn l. nålar). (Ekenberg o.) Landin (1893). SvUppslB (1933).
(3) -VÄLKOMMA, f. (kristall- 1583. kristalle- 1583) (†) om stor pokal (”välkomma”). TullbSthm 1/10 1583.
(2 c α) -VÄTSKA. (†) = -LINS. Rosenstein Comp. 253 (1738). Dalin (1852; med hänv. till kristall-lins).
(2) -ÄPPLE. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) klotformig cystidé (vars inre vanl. är fyllt av kalkspatkristaller); jfr KALK-BOLL 2. Linné Öl. 136 (1745). SvUppslB 6: 776 (1931).
B (†): KRISTALLA-KNOPP. (†) knapp med infattad bärgkristall. InventSkerike 17/1 1577.
-SIARE, -STEN, se A.
C (†): KRISTALLE-BAND, -BRUNN, -BÄRG, se A.
(3) -DRYCKESGLAS. TullbSthm 27/5 1578.
-FLASKA, -FLOD, -FÖNSTER, -GLAS, -GROTTA, -KNAPP, -KREDENS, se A.
(3) -KROKHALS. retort av vitt (ofärgat) glas. TullbSthm 13/5 1583.
-KÄLLA, -SAL, -SFÄR, -SIARE, -SKÅL, -SPEGEL, se A.
(3) -STÖVELGLAS. ett slags skämtglas i form av en stövel. TullbSthm 20/5 1584.
-VALV, -VATTEN, -VÄLKOMMA, se A.
D (†): KRISTALLS-BÄRG, -FLASKA, -GLAS, -KANNA, -KRONA, -KULA, -LJUSKRONA, -SPEGEL, se A.
Avledn.: KRISTALLERA, v., -ing. (†)
1) till 1: kristallisera; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. Sahlstedt (1773). UB 5: 61 (1873).
2) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: kristallklar; jfr KRISTALL 2 a. (Det himmelska Jerusalems) liws war lika som en dyrbergxsten (dvs. ädelsten), som är Jaspis cristallerat. Upp. 21: 11 (NT 1526; Bib. 1541: klar; Bib. 1917: kristallklar).
KRISTALLIN(ISK), KRISTALLISERA, se d. o.
KRISTALLISK, adj. [jfr d. krystallisk, t. kristallisch]
1) (†) till 1: som i form o. struktur påminner om kristall; kristallinisk (se d. o. 1); särsk. i uttr. kristalliskt salt, om kristalliserat salt; äv. bildl. Dähnert 36 (1746). En gestalt af sträng kristallisk regelmässighet. Ljunggren Est. 2: 130 (1860).
2) till 2: klar l. glänsande l. genomskinlig som kristall; särsk. i bildl. l. överförd anv.; särsk. om ton: klar o. ren. En källa, kall, kristalliskt klar. Lindegren 1: 288 (1805). Böttigers ordflöde kan vara ymnigt, men det är alltid kristalliskt. 2SAH 56: 193 (1879). Droppar / .. falla / med en spröd, kristallisk klang till marken. Oterdahl Dikt. 139 (1918). SvD(A) 1931, nr 57, s. 12. särsk. (†) i uttr. den kristalliska fuktigheten l. vätskan, om ögats kristallins; jfr KRISTALLINISK 2 slutet. IErici Colerus 2: 246 (c. 1645). Möller (1745; under arachnoide).
3) (†) till 3; om spegel: gjord av kristall l. kristallglas; jfr KRISTALL-SPEGEL. L. Paulinus Gothus Com. a 2 b (1613).
KRISTALLIT, KRISTALLOID, se d. o.
Spoiler title